Sju
TILLBAKA TILL NUTIDEN
Klockan var 03:00 på morgonen när jag hörde ett lågt fniss.
Vem kan det vara vid den här tiden?
Jag försökte ignorera det men det slutade inte. Jag gissade att det var Brian. Men varför är han inte i sängen?
Senare hörde jag en djup röst följd av ett flickigt fnitter.
Jag reste mig snabbt och gick till vardagsrummet.
Så fort jag kom fram såg jag Brian sitta perfekt på soffan med en blond tjej på sina lår.
De var så uppslukade av sin romans att de inte märkte min närvaro i rummet.
Brian är otrogen mot mig?
Jag menar, inte för att jag inte förväntade mig det men vi har precis gift oss, det har inte ens gått tjugofyra timmar och en tjej viftar redan med sina bröst åt honom.
Kunde han inte åtminstone vänta en dag innan han gjorde detta?
Jag kände mig så äcklad, det är så vidrigt. Jag har aldrig sett en kille hångla med en tjej förut. Och första gången jag ser det hända, är det min man med en annan kvinna.
Jag hostade och de vände sig om för att titta på mig.
"Oh hej Ciara. Vill du vara med?" frågade han med ett flin.
Den blonda tjejen som jag antog förmodligen var full, lyfte huvudet och tittade på mig. Sedan vände hon sig mot Brian.
"Vem är hon älskling?" frågade hon Brian.
Älskling? Verkligen?
"Bara en hjälp, docka," sa han och bet sig i underläppen på ett förföriskt sätt.
"En hjälp som har på sig det där?" frågade hon och pekade på mina kläder.
Jag tittade noga på mig själv. Vad är det för fel på mina kläder?
"Glöm henne bara. Vi borde nog återgå till affärerna," sa han och kysste henne hungrigt på läpparna.
Jag kunde inte titta så jag rusade till rummet och smällde igen dörren.
Några minuter senare hörde jag en knackning på dörren.
Jag reste mig för att öppna den.
"Gå ut. Janelle och jag vill hångla här inne," sa han och hon fnissade.
"Men jag sover här," sa jag till honom.
"Jag vet men det är mitt hus och jag bestämmer reglerna. Så gå," skrek han åt mig.
Jag tog snabbt en sovsäck och en kudde. Jag var på väg ut när han kallade på mig.
"Du kan stanna här och titta om du vill Ciara. Det kommer inte vara kul att vara där ute ensam."
"Jag klarar mig, tack," sa jag och gick iväg.
Jag gick in i nästa rum som jag antog var gästrummet och sov på soffan.
Jag försökte stänga ögonen men det var helt omöjligt. Stön och skrik höll mig vaken hela natten. Jag vände och vred mig i sängen tills ljudet dog ner innan jag kunde få lite sömn.
.
På morgonen, vid fem, vaknade jag ur sängen och tog ett bad. Jag bytte snabbt om till en blommig klänning och gick ut ur sovrummet.
Jag kastade en blick på Brians rum och det var ordentligt stängt.
Jag gissar att de sov efter deras intensiva älskog tidigt i morse.
Jag suckade och gick till vardagsrummet. Det var stökigt. Flaskor över hela golvet och kläder på soffan.
Jag kan inte tro att Brian är en sådan tungdrickare.
Jag plockade snabbt upp hans kläder och moppade golvet.
Det är ett så stort hus och jag undrar varför han inte har några städare eller en hushållerska. Kanske har han avskedat dem så att jag skulle dö av att göra alla sysslor själv.
Efter att ha städat gick jag till köket för att göra frukost när jag hörde dörrklockan ringa.
Jag släppte mjölet i min hand och gick för att öppna dörren.
"Hej," hälsade hon så fort hon såg mig. Det var en äldre kvinna i slutet av femtioårsåldern.
"Hej," hälsade jag med ett leende. "Kan jag hjälpa dig?"
"Är du chefens nya fru?" frågade hon och jag nickade.
"God morgon frun," sa hon.
"Det är okej. Du kan kalla mig Ciara. Jag är alldeles för ung för det," sa jag och hon gav ett lätt fniss. "Bor du här?" frågade jag.
"Inte riktigt. Jag jobbar här," sa hon.
"Jag är ledsen, jag insåg inte. Kom in," sa jag och steg snabbt åt sidan för henne att komma in.
"Det ser ut som att vardagsrummet redan är städat," sa hon och skannade genom hela huset.
"Ja. Jag blev precis klar med det. Kom så hjälper jag dig med frukosten," sa jag och hon följde med mig ner till köket.
Jag tog grönsakerna för att hacka dem men hon sa "låt mig hjälpa dig med det."
"Nej, jag gör det. Du borde nog vila," sa jag till henne och hon satte sig ner.
Jag blev klar med frukosten och serverade dem på bordet.
"Wow, det doftar himmelskt. Du är en så bra kock. Har du gått någon kockutbildning?" frågade hon och jag fnissade.
"Då skulle jag vara väldigt rik vid det här laget, tror du inte? Nej, det har jag inte. Jag lärde mig av min mamma."
"Chefen har verkligen tur som har en fru som du. Smart, vacker och en fantastisk kock," komplimenterade hon.
"Fortsätt bara. Jag lever på smicker," sa jag och fick henne att skratta.
Hon slutade skratta när vi hörde fnissande från trappan. Jag antar att de var vakna.
"Penny," ropade Brian och rusade för att krama damen. Jag gav ett snett leende. Brian var fullt påklädd så jag antog att han var redo för jobbet. Tack och lov att jag gjorde frukost i tid. Janelle var också klädd. Jag undrar vad hon jobbar med. Kanske en sexarbetare som gillar att sova med män som inte har en fast relation med dem. Varför bryr jag mig? Det är inte som om Brian och jag har en fast relation heller.
"Busunge. Vad är du ute efter den här gången?" sa hon och slog honom lekfullt på kinderna.
"Jag är hungrig," sa Janelle, den blonda tjejen, och satte sig ner. Just då märkte jag att Penny himlade med ögonen åt henne.
Brian satte sig också ner.
Jag himlade med ögonen och gick upp till Brians rum.
"Wow Penny. Det är utsökt. Du har verkligen överträffat dig själv den här gången," sa han.
"Jag lagade inte det. Din fru gjorde det," sa hon och just då stängde jag dörren. Jag ville inte höra något mer efter det.
Brians rum var som en lekplats för barn. Kläder överallt, sängen var i oordning. Det var som om en orkan hade besökt här i natt.
Jag städade snabbt upp och gick ut.
När jag kom till matsalen var de inte där. Bara Penny som diskade i köket.
"Var är de?"
"På jobbet. Ciara, du förvånar mig."
"Gör jag? Hur då?" frågade jag medan jag la upp lite mat åt mig själv.
"Hur kan du låta Brian ta in en annan kvinna i ditt hus?" frågade hon.
"Låt oss inte gå dit, Penny. Jag klagar inte på det. Det är halva mitt problem. Han är fri att göra vad han vill," sa jag till henne.
"Ciara..." började hon.
"Penny. Jag bryr mig inte, okej. Mitt äktenskap med Brian var inte baserat på kärlek. Det var ett misstag. Jag undrar om hans föräldrar inte gav honom rätt uppfostran," sa jag och satte mig ner.
"Brian växte faktiskt inte upp med sina föräldrar. Jag uppfostrade honom. Hans föräldrar var för upptagna för honom så han var under min vård."
"Det visste jag inte."
"Han var inte riktigt så här och jag undrar varför han har förändrats så mycket. Jag tror att du var gift med Brian av en anledning, Ciara," sa hon till mig.
"Nej, det finns ingen anledning, Penny. Ingen anledning alls," sa jag och stoppade en pannkaka i munnen.
"Brian är ett sött barn, Ciara. Jag uppfostrade honom så jag vet. Du har bara inte träffat den sidan av honom än," sa hon, hennes röst så söt och lugn.
"Nåväl, han är sur nog för mig. Han begränsar mig från allt. Det här är inte äktenskapet jag hoppades på, Penny. Inte alls," sa jag och petade i min mat.
"Ha tro, mitt barn. Allt är inte så illa som det verkar," försäkrade hon mig.
"Brian är så illa som det verkar. Vet du vem den där tjejen är?" frågade jag Penny. Inte säker på varför jag gjorde det ändå.
"Menar du Janelle? Hon är hans personliga sekreterare. De brukar arbeta tillsammans tills hon började bli intim med honom," sa hon till mig.
"Jag antar att hon är förtjust i honom."
"Kanske, men det spelar ingen roll längre. Brian är gift med dig och du är hans fru nu."
"På papper," rättade jag henne. "Det var faktiskt en överenskommelse jag var tvungen att göra för att rädda min pappa, så vår relation har ingen betydelse eller värde. Han älskar inte mig och jag älskar inte honom," sa jag och reste mig snabbt. "Tack för att du diskade, Penny."
"Det är okej, Ciara," sa hon och jag fnissade.
Jag gick direkt till mitt rum för att sova lite. Jag vill verkligen inte argumentera om saken med Penny för jag är mer än övertygad om att Brian aldrig kommer att älska mig och inte jag honom heller.
Jag försökte ringa mina föräldrar men insåg att Brian hade krossat min telefon så jag inte skulle kunna göra det.
Jag släppte bara idén och la mig på sängen för att vila en stund...