Fem
MARRIED TO MR RIGHT (MMR)
#05
"Är du Brian?" frågar jag.
Jag behöver en mental kontroll.
"Vad kan jag erbjuda dig? Vatten eller kanske lera?" frågade han och jag kände mig plötsligt svag. Han bläddrade igenom några papper och reste sig sedan och gick långsamt fram till mig.
Nu är jag rädd.
"Oroa dig inte, jag kommer inte att skada dig," sa han som om han läste mina tankar. "Jag borde vara arg på dig, men jag måste erkänna att du är verkligen väldigt vacker," han lade sin hand på min kind men jag ryckte bort den.
Nu förstår jag varför den där mannen frågade om jag var hans älskarinna eller flickvän. Det är kristallklart. Brian är en flirt. En stor sådan.
Fan vad nerver den här killen har. Vem i helvete tror han att han är för att röra mig på ett sådant sätt?
Jag borde verkligen känna mig dålig för vad jag gjorde mot honom på pappas verkstad, men när jag ser på honom nu, ångrar jag ingenting. Han förtjänar värre än så. Jag hoppas bara att han lyssnar på vad jag har att säga.
"Så, Ciara. Fint namn," sa han och höll min hand. Han snurrade mig runt och jag hamnade på honom. Jag sköt snabbt bort honom när jag återfick balansen.
"Snälla sluta med allt detta."
"Vad är det? Du kan faktiskt prata artigt. Har du glömt vad du sa till mig? Jag ska citera: 'Mina föräldrar lärde mig inte ordentliga manér innan de lät en herrelös hund som jag vandra hemifrån,' så varför pratar du med en herrelös hund?" frågade han men jag svalde och förblev tyst.
"Snälla, jag ska ha ett möte väldigt snart så... " sa han och tittade på sin klocka och tillbaka på mig.
"Jag behöver din hjälp."
"Det var oväntat," muttrade han.
"Jag blev tillsagd att komma hit. Min pappa var inblandad i en olycka och någon sa att du kan hjälpa mig," sa jag men han himlade med ögonen på ett obekvämt sätt.
"Tyvärr kan jag inte hjälpa. Otur," sa han och gick tillbaka till sin stol men jag höll hans arm och sa:
"Snälla. Du är mitt sista hopp. Jag vill inte förlora min far, han är allt jag har," sa jag nästan sammanbruten.
"Du menar din far som förstörde min bil och lät dig förolämpa mig?" sa han och sökte efter ett svar i mina ögon.
"Det var inte hans fel. Jag sa allt. Han tillrättavisade mig till och med på grund av det. Snälla, har du inte lite samvete?" frågade jag och tänkte omedelbart på vad jag just sagt.
"Jag skulle kunna hjälpa, men vad får jag i gengäld?" frågade han.
"Jag förstår inte. De sa att ni alltid hjälper dem som behöver det. Ingen sa något om att betala tillbaka," sa jag till honom.
"Ditt fall är lite annorlunda. För du förödmjukade mig bokstavligen och jag vill göra samma sak mot dig," sa han och fick min andedräkt att stanna upp.
"Men..." började jag.
"Du kan gå när du är klar," sa han till mig.
"Snälla. Jag gör vad som helst," sa jag och fick honom att stanna i sina spår. Han vände sig om för att möta mig.
"Vad som helst?" frågade han. Jag märkte ett flin på hans läppar.
"Ja, vad som helst."
"Sex?" sa han och mina ögon flög upp. "Nej, du är alldeles för kultiverad för det. Jag behöver njuta av spelet och få dig att betala för allt du gjorde mot mig den natten," sa han och jag flämtade.
Han gick upp till mig och förde långsamt sitt ansikte mot mitt.
"Låt oss spela ett litet spel," sa han i en viskning och gick tillbaka till sin stol. Han öppnade sitt skåp och tog fram några papper och kastade dem på bordet.
"Du kan läsa det," sa han och jag plockade upp det.
Jag gick igenom pappret som sa att om jag inte kan betala pengarna på mindre än tre veckor, måste jag gifta mig med honom. Jag tittade på honom och han log.
"Jag tror att du håller på att bli galen. Du håller praktiskt taget på att förlora det. Du tror att äktenskap är ett spel? Det är ett heligt band mellan två människor som vill spendera resten av sina liv tillsammans. Hur vågar du?" skrek jag.
"Ta det lugnt, Ciara. Jag sa att du skulle betala och det verkar som om universum är på min sida." Han reste sig och gick fram till mig. Han gick bakom min rygg och viskade: "Jag har dig där jag vill ha dig, Ciara. Det finns inget du kan göra åt det."
"Egentligen finns det. Jag kommer aldrig att gifta mig med någon som du. Du är galen om du tror att jag skulle gå med på detta. Du har förlorat det," sa jag argt.
"Egentligen har du förlorat det. Du kommer snart att förlora något, och vet du vad det är? Din dyrbara lilla far. Jag har allt men du har ingenting," sa han till mig och jag kände tårarna byggas upp.
"Bara skriv under pappren så ska jag se till att din fars operation blir av. Inget kommer att hända om jag bara gör ett snabbt telefonsamtal," sa han.
"Aldrig. Jag kommer aldrig att gifta mig med dig. Du har träffat fel person," sa jag och var på väg att dra i dörrhandtaget när han sa:
"Låt oss slå vad. På mindre än 24 timmar kommer Ciara Smith att komma gående rakt in på mitt kontor för att skriva under de där pappren," sa han och jag fnös.
"I dina drömmar," sa jag och rusade ut.
Jag tog en taxi och åkte direkt till sjukhuset.
Jag försökte hålla tillbaka tårarna som redan bildades i ögonvrån, men det gick inte, så jag lät dem rinna.
Hur kan jag gifta mig med honom? En kille som inte har någon aning om vad äktenskap och kärlek handlar om.
Jag vet att han vill straffa mig för vad som hände den dagen genom att låsa in mig med honom för evigt, men jag kan inte låta det hända. Jag har många saker jag vill uppnå.
Jag har många drömmar också, och ett äktenskap med Brian skulle vara ett stort bakslag för allt. Ja, han är rik och inflytelserik, men jag vill inte ha en kille som honom.
Vad ska jag göra nu?
Jag kom fram till sjukhuset och rusade snabbt in för att träffa mamma. Hon grät redan när jag kom in.
"Vad är det som händer?" frågade jag.
"Vi kommer att förlora pappa vilken minut som helst om vi inte agerar snabbt," sa Ben till mig.
"Bara skriv på papperen så ser jag till att din pappas operation blir av. Inget kommer att hända honom om jag bara gör ett snabbt telefonsamtal," Brians ord spelades om och om igen i mitt huvud.
"Ben, kan jag prata med dig?" sa jag, och han nickade. Han reste sig och vi gick lite längre bort från mamma.
"Vad är det, Ciara?"
"Tja..." Jag började berätta för honom om Brian och allt han sa till mig.
"Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är så förvirrad," sa jag och grät ännu mer.
"Ciara, det är okej," klappade han mig lätt på axlarna.
"Vad?" skrek mamma och skrämde oss.
"Mamma, jag..."
"Så du vill inte hjälpa din far, Ciara? Efter allt han har gjort för dig? Det är bara ett ofarligt äktenskap och du kan inte ta en risk för att rädda din pappa?"
"Mamma, det är mer än så," sa jag och försökte försvara mig.
"Vi tog in dig och gav dig ett hem, och du vill inte ens hjälpa till när du har chansen? Ska du bara låta din pappa dö?"
"Mamma, snälla lyssna på Ciara..."
"Ett ord till från dig och du kommer att ångra det," hotade hon.
"Jag ångrar den dag vi adopterade dig."
"Mamma," sa jag medan tårarna föll fritt från mina ögon.
"Vi borde ha låtit dig ruttna, Ciara. Jag hatar dig så mycket," sa hon och gick iväg.
Jag föll till golvet och grät ögonen ur mig.
Ben försökte trösta mig, men det fungerade inte.
Jag kände mig förrådd av den person jag kallade min mor.
Jag reste mig och gick ut.
Vad ska jag göra nu?
Jag satte mig nära en skylt. När den svala kvällsbrisen blåste över mitt ansikte. Mitt ansikte var redan vått och klibbigt.
Jag var förlorad i mina tankar och tänkte på möjligheten av ett äktenskap med Brian och mina drömmar som jag har satt upp för mig själv.
Vad skulle hända efter att jag gift mig med Brian?
Vad skulle jag göra efter det?
"Fröken, är du okej?" sa någon och avbröt mina tankar. Jag ignorerade och reste mig och gick hem.
När jag kom hem föll jag ner på min träbädd. Jag satt i timmar och tänkte på vad jag just hade gett mig in på.
Å ena sidan är Brian och å andra sidan min familj. Jag har en plikt och ett ansvar gentemot dem.
Jag antar att detta var en av de gånger då man gör saker som ens hjärta kanske ångrar.
Trots allt kommer ett äktenskap med Brian inte att vara värre än något jag någonsin har känt i det här huset hittills.
Jag reste mig snabbt och tog en taxi till Brians plats.
Jag blev snabbt visad till honom.
Så fort jag kom in sa han, "Du är väldigt desperat. Det har inte ens gått fem timmar än. Det ser ut som att jag vann," sa han, men jag svarade inte.
Jag gick snabbt fram till hans bord och tog upp filen och skrev på den.
"Jag accepterar dina villkor. Jag kommer att gifta mig med dig. Du har mitt ord, så snälla rädda min pappa."
"Utmärkt val, Ciara," sa han och tog upp sin mobiltelefon för att ringa ett samtal.
När han var klar gick jag snabbt ut ur hans kontor och åkte direkt till sjukhuset...
När jag kom fram såg jag mamma och Ben stå förväntansfullt.
"Vad är det som händer?"
"Läkaren är äntligen redo att börja operationen på pappa," sa Ben och jag nickade.
"Bra."
Ben rusade för att krama mig. "Jag vet att det hände tack vare dig. Tack så mycket, Ciara," sa han till mig.
Mamma försökte komma nära, men jag höjde handen mot henne och hon stannade.
"Du behöver inte bli sentimental för att jag räddade pappa," sa jag.
"Tack, Ciara," sa hon, men jag ignorerade henne.
Vi väntade tålmodigt på läkaren tills de var klara.
Efter några timmar kom han fram till oss.
"Hur är det med pappa?"
"Han mår bra nu och är utom fara. Vi måste bara vänta tills han vaknar," sa läkaren till oss.
"Tack så mycket."
"Varsågod," sa han och gick iväg.
Jag tittade genom glaset och såg pappa. Mina ögon var redan svettiga.
Så jag tror att det är dags för mitt elände att börja...