Gift med Min Makes Miljardärbror

Kapitel 6 Familjens pelare

Jasmine vände sig i skräck för att skydda sin son. "Daniel... vad gör du... vad tänker du göra?"

"Vad gör du här?! Jasmine har redan avtjänat fem år – är inte fem år i fängelse tillräckligt för att sona sina brott?" Richard ställde sig framför Jasmine och stirrade på Daniel med ilska kokande i ögonen.

"Sona sina brott?" Daniel skrattade. "Hur skulle hon någonsin kunna betala tillbaka vad hon är skyldig mig? Kanske ska jag ta hand om den här lilla skitungen här och nu?"

Jasmine stirrade på Daniel i skräck; hon visste att han menade allvar. Desperat föll hon ner på knä. "Daniel, jag gör vad du än ber mig om; ge mig bara några dagar. Jag ber dig, snälla."

Allt hon ville var att komma tillbaka och vara med sitt barn. Var några dagar för mycket att be om?

"Jasmine, res dig upp! Han skulle aldrig våga skada oss," sa Richard ömt, även om hans hjärta värkte av att se henne så. Hon hade inte alltid varit så här. Den gamla Jasmine var som en ren vit ros, men nu...

"Tror du att jag inte skulle våga?" Daniel hånlog. "Richard, vet du ingenting om världen?"

Med en nonchalant gest från Daniels hand rusade hans livvakt mot Richard och träffade honom med ett kraftigt slag. Richard var lång och muskulös, härdad av år av arbete på byggarbetsplatser. Han var inte den som vek undan från en strid.

Men Daniels livvakter var fler; fem livvakter svärmade över honom och satte honom snabbt i ett underläge.

"Stopp... snälla, Daniel! Jag ber dig, sluta!" skrek Jasmine och föll på knä framför Daniel, bönföll honom att upphöra med attacken. "Jag gör vad du vill, bara skona min bror. Jag ber dig."

"Tig och be inte honom!" ropade Richard desperat och försökte komma till sin systers hjälp, men han kunde inte bryta sig loss från livvakternas grepp. "Om du har modet, slå ihjäl mig."

"Du skulle göra vad jag vill?" Daniel hånlog och lutade Jasmines haka upp med sin hand. "Du är verkligen något, eller hur?"

"Rör inte min mamma!" Justin kastade sig fram och bet sig fast i Daniels hand.

Daniels blick mörknade när han såg ner på den trotsiga pojken. Hans hand flög upp, redo att slå.

"Smack!" Slaget som var menat för Justin träffade istället Jasmines kind.

Jasmine drog snabbt Justin nära; hennes ögon fyllda med en blandning av vaksamhet och raseri när hon mötte Daniel. "Rör inte min son."

Mannen som stod framför henne nu äcklade henne djupt.

Vad som äcklade henne ännu mer var att hon hade älskat den här mannen i många år.

Daniels raseri intensifierades när han såg Jasmine skyddande hålla vad han kallade en 'skitunge.' "Jasmine, inte ens nu vill du berätta för mig vem den andra mannen är? Vem är far till den här skitungen som du är så angelägen om att skydda?"

Daniel avskydde att hon aldrig avslöjade identiteten på Justins far.

Jasmine höll Justin tätt intill sig, både mor och son liknade vilda djur redo att slå tillbaka.

När hon förblev tyst, blev Daniel ännu argare. "Ta dem båda. Nu!"

"Jasmine! Justin..."

Richard försökte ingripa men knockades medvetslös av ett slag från en livvakts batong.

"Richard!" Jasmines rop avbröts när hon brutalt knuffades in i en bil.

Daniel hade rätt; de hade ingen chans mot hans makt.

De verkade vara dömda att trampas ner av sådana som honom för livet.

Bilen stannade utanför ett hus, och Jasmine höll Justin nära, med vaksamma ögon på Daniel. "Vad planerar du?"

"Under nästa månad, glöm att gå någonstans. Stanna här och återfå din styrka för om en månad ska du donera en njure till Serena." Daniel klev ur bilen och skakade sin hand, sårad av Justins bett. "Jävla unge!"

"Mäster Daniel... har du märkt?" Föraren steg ur och viskade till Daniel. "Ungen... han ser lite ut som en Douglas, eller hur?"

Daniel stannade upp, hans uttryck förändrades när han omedvetet tittade tillbaka på den envisa figuren i bilen.

Det gick inte att förneka; ungen hade det distinkta utseendet av Douglas-klanen.

Men Daniels humör mörknade snabbt igen, hans röst en kylig tillrättavisning. "Du pratar för mycket!"

Han visste, utan tvekan, att han aldrig hade rört Jasmine. När de dejtade, idoliserade han henne och lovade att inte ha sex med henne förrän de var gifta. Ändå var det Jasmine som inte kunde stå ut med ensamheten och sökte sällskap av en annan man långt tidigare!

"Ut!" Nannyns tålamod tog slut när hon kallade på Justin att lämna bilen, men pojken, som en ung vargunge som gömmer sig i sitt bo, vägrade att röra sig.

Förlorande sitt humör, höjde nannyn sin hand för att slå Justin, bara för att bli biten av honom som svar.

"Du lilla odjur, hur vågar du bita mig!" Hon skrek och plockade upp en kvast för att slå honom.

Jasmine, nästan reflexmässigt, skyddade barnet med sin egen kropp och tog emot slaget på ryggen. Det var smärtsamt, men hon hade vant sig vid det.

"Vad är det för oväsen?"

Från andra våningen i Douglas-residenset, hördes en mans djupa röst från balkongen.

Nannyn, skrämd, vände sig om och bad om ursäkt upprepade gånger. "Mäster Ethan, jag ber om ursäkt för mitt intrång och för att jag störde er vila."

Mannens ögonbryn rynkades när hans blick föll på Daniel.

"Bror... varför är du tillbaka?" Daniels hjärta hårdnade. Det var ovanligt att Ethan återvände till detta hus; vad förde honom tillbaka idag?

"Vadå, får jag inte komma tillbaka?" Ethan svarade med en iskall fråga.

Daniel sänkte snabbt blicken. "Det var inte så jag menade."

Alla i Silverlight City visste att Douglas-familjen inte var att leka med, och Ethan var familjens pelare.

Denna man, med sina förmågor och familjebakgrund, var oantastlig för alla i Silverlight City.

Inne i bilen, spände Jasmine sina fingrar runt sitt barn vid ljudet av den rösten... Varför lät det så bekant?