Kapitel fem - Alfas inspektion
Gabe brast ut i skratt. "Det var det sista jag förväntade mig att du skulle säga."
Han cirklade runt mig. "Vad döljer du? Har du en inspelare på dig?"
"Dra åt helvete." Varifrån jag fann styrkan att fortsätta förolämpa en Alfa vet jag inte. Jag önskar att jag skulle sluta eftersom han säkert skulle bli arg.
"Det är bara du och jag nu. Tvingar de dig att göra detta?"
Jag stängde ögonen. "Ingen tvingar mig att göra något. Jag vaknade i din flock för ett par veckor sedan. Jag minns ingenting. Jordan hittade mig och hjälpte mig att hitta en plats att bo."
Gabe landade på sin säng. "Jordan? Varför berättade hon inte för mig?"
Jag ryckte på axlarna, "Jag är ingen spion."
"Så länge du inte minns vem du är eller hur du hamnade på väg till min flock kan jag inte utesluta det."
"Vad?"
Han ställde sig denna gång öga mot öga med mig. Hans nära närvaro fick mig att rysa.
"Dina ögon har en intressant färg, eller hur?"
Jag nickade.
"Varför?"
"Jag vet inte." Jag försökte komma bort från honom, men han grep tag i min arm och drog mig mot sitt bröst.
"Ska du ta av dig kläderna?"
"NEJ!"
"Vill du förlora dem när du skiftar?"
"Vill du att jag ska skifta? Jag vet inte hur?"
"Det är klart du gör. Du är en varg."
"Jag minns inte då." Jag frigjorde mig och gick mot dörren.
Gabe kom dit före mig och blockerade min utgång. Han måste ha varit fem år äldre än jag.
"Oroa dig inte älskling, det är inget sexuellt. Jag vill bestämma vilken typ av varg du är."
Jag gick tillbaka till sängen. Var som helst långt ifrån Gabe var bra nog.
"Du kommer inte låta mig gå utan att göra det, eller hur?"
Han ryckte på axlarna.
"Allt?"
"Du kan behålla dina underkläder, men du kommer inte få tillbaka dem."
Jag kunde hantera det. Jag drog min tröja över huvudet. Jag höll ögonen på Gabe. Han sa att det inte var något sexuellt. Jag iakttog hans reaktion. Min topp träffade golvet. Jag knäppte upp mina byxor och drog ner dem. Hans andning var lugn. Hans ögon blev inte ens stora. Jag sparkade av mig skorna och motstod lusten att krama mig själv.
"Okej." Gabe rätade på ryggen. "Låt oss se vad du har."
"Jag förstår fortfarande inte vad du vill."
Hörnen av hans mun lyftes. "Skifta, Layla."
"Jag vet inte... vad det betyder."
Han suckade mjukt. "Du måste kalla på din varg inifrån. Den andra sidan av dig."
Jag kallade men fick inget svar. Jag tittade på Gabe. Jag måste ha sett hopplös ut för honom.
"Klär på dig."
Några minuter senare gick vi ut ur hans rum. Jag kände mig obekväm eftersom han hade sett mig ner till bara mina underkläder.
"Mina Betas kommer ta dig hem."
"Kan de få in mig?"
"Vad menar du?" Han stannade för att fråga.
"Jag bor på ett härbärge för flickor. Dörrarna stängs klockan sju."
"Du behöver inte stanna där." sa Gabe.
"Jag har ingen annanstans att gå." Orden drog i mitt hjärta och påminde mig om att jag var ensam.
"Stanna här." sa Gabe.
"Nej! Hon får inte stanna här. Du bjuder in fienden att bo i ditt hus? Mitt i vårt försvar, är du galen?" skällde äldre Ginger och marscherade mot oss.
"Just nu kan vi inte bevisa att hon är en spion. Hon har minnesförlust. Något dessa överaktiva valpar skulle ha vetat om de gjort en ordentlig undersökning." Gabe sköt tre pilar mot vargarna.
Tänk om jag verkligen var ormen i gräset?
"Nå, här är det." Lyle sa om en ruttnande trädörr som ledde till ett rum bakom huset.
Jag höjde ögonbrynen åt honom. Lyle var den med en ärm av tatueringar på armen.
"Slavarna använder normalt det här rummet."
"Så klart." Jag suckade.
Lyle ryckte på axlarna, "Du kan lika gärna vänja dig. Du kanske slutar som en av dem."
"Varför i helvete skulle du säga det."
Lyle skrattade. "Alla slavar här har inga vargar."
"Jag har en varg." Åtminstone trodde jag det.
"Du skulle ha förvandlats om du hade det." Han klappade mig på ryggen och gick iväg.
Lämnade mig att möta vad än vidriga saker som låg bortom den röda trädörren.
Jag grep filten runt mig mot bröstet. Svetten klibbade fast vid min skjorta. Stora röda eldbollar flög mot mig innan mina ögon öppnades och jag flög upp ur sängen. Fjädrarna i madrassen hotade att kasta mig över kanten.
Jag sneglade på klockan på min handled. Åtta trettiotvå, stod det.
"Fan."
Jag ville inte veta var duschen var i det här stället. Det var förmodligen inte mycket till dusch ändå. Tack vare Ginger och hennes rebellgäng förlorade jag min smäll.
"Jag vill bara härifrån."
Jag sprang rakt in i Lyle innan jag kunde lämna egendomen. Han grep min arm och ledde mig tillbaka till huvudbyggnaden.
"Jag har skola!"
"Du är redan sen. Dessutom har det kommit ett varningssamtal." Hans gröna ögon såg en nyans blekare ut i solen.
"Vad är det?"
"Vi gör det bara ifall det blir invasioner. För att förhindra massförluster."
"Ingen skola?"
"Nej. Dina vänner är här."
Jag himlade med ögonen. "De är inte mina vänner."
"Verkligen? De tog med dina saker."
Lyle lämnade mig i vardagsrummet och försvann. Perfekt. De tre musketörerna dök upp. Sam hade min väska framför sig. Gingers näsa var rynkad och hennes armar var korsade över bröstet.
"Det här är skit, vi borde vara där ute." sa Ginger.
"Ge dig Ginger. Dare Pack är inget vanligt pack. De har utplånat flockar för mindre." skällde Ash.
Ginger himlade med ögonen. Sam höll fram min väska som såg något tyngre ut än när jag förlorade den igår.
"Vi svängde förbi härbärget för att hämta dina saker." sa Sam.
Ginger fnös, "Praktiskt taget ingenting."
Ash skakade på huvudet åt henne.
"Tack... Jag har inte mycket."
Rop och fotsteg som rusade in i huset stal nästa replik från Gingers mun. Gabes höjda röst tillsammans med hans betas röster fyllde huset. Vad i helvete?
"VAR ÄR HON?"