Kapitel tre - Blank Slate
"Bra att du är vaken." En kvinnoröst med hes klang sa.
Det subtila pipandet i rummet irriterade mig igen. Jag skulle aldrig vänja mig vid smärtan som sköt genom mitt huvud när jag öppnade ögonen och blev träffad av det starka takljuset.
Jag vände huvudet och mötte en mörkhyad kvinna som satt på en stol till höger om mig. Hon bar en söt lila väska.
"Vem är du?" min hals gjorde fortfarande ont när jag talade så min röst kom ut kraxig.
"En vän."
Jag kisade med ögonen, i hopp om att det skulle hjälpa. "Jag förstår inte..."
"Jag fick höra att du inte kom ihåg något." sa hon. "Layla Regan?"
Jag nickade. Förutom mitt namn och några andra pusselbitar som snurrade i mitt sinne och inte gav någon mening. Jag var tom.
"De hittade ingen telefon eller ID på dig. Det kommer bli svårt att hitta din familj."
Jag satte mig upp och stirrade på henne, "Någon måste komma för mig."
Hon skakade på huvudet, "Du har varit här en vecka Layla."
"Vad?"
"Ingen kom. För att vara ärlig trodde de inte att du skulle överleva när du kom, men du återhämtade dig dramatiskt snabbt. Det tog bara ett tag för dig att vakna ur koman."
"Jag förstår inte, vad betyder det här?"
Hon tittade bakom sig mot dörren. Sedan fixerade hon blicken på mig.
"När jag hörde om din återhämtning misstänkte jag att du skulle vara en av oss." Hon granskade mig upp och ner. "Jag vet nu att du är det."
Jag svalde, "Vad ska du göra med mig?"
"Jag ska ta hand om dig. Mitt namn är Jordan, jag är socialarbetare."
Hon drog fram ett kort ur sin väska och räckte det till mig. Det var legitimt, även om jag fortfarande kämpade med verkligheten att ingen hade kommit för mig. Var jag ensam?
"Jag ska hjälpa dig att hitta en annan plats att bo på."
"Någon måste komma." viskade jag.
"För vi är säkra på att du inte är härifrån. Ett par resenärer hittade dig svårt misshandlad på väg in till stan."
"Om jag inte är härifrån då kan någon leta efter mig." sa jag med för mycket hopp.
Jordan skakade på huvudet när hon reste sig. "Osannolikt med tanke på hur du var slagen. Läkaren sa att du kan lämna idag. Jag ska prata med ett tjejhem och se om de har plats."
Jag var den enda tjejen på hemmet som kom utan bagage, inte ens en tandborste. Tack vare Jordan hade jag åtminstone kläder att ha på mig till skolan. Jag kom inte ihåg att ha gått i skolor. Jag kom inte ihåg helger eller ens när min födelsedag var. Tjejerna på hemmet var reserverade, jag kunde bara anta att det berodde på deras egna traumatiska upplevelser.
Craven High var mycket annorlunda än hemmet. För det första var eleverna brutala. På grund av mina förhöjda sinnen kunde jag höra varje viskning. Det var en liten stad, en som inte var van vid främmande ansikten. För den veckan jag hade gått där hade jag fått elaka blickar och några blottade tänder mot mig. Jag var ensam och kände det som en kniv mot halsen.
"Hej, var är du ifrån?" en tjej med rött hår frågade efter att hon smällde igen mitt skåp åt mig.
Hon lutade sig mot skåpet och granskade mig från topp till tå. En kille med bakåtkammat blont hår dök upp bakom henne och flinade. De var båda vargar. Jag gillade inte sättet den blonda killen mätte mig. Jag var en mus jämfört med hans gigantiska gestalt.
"Kom nu Ginger, det där är inte sättet att skaffa vänner." Han sa.
Den rödhåriga Ginger fnös. "Försöker bara ta reda på vem den nya vargtiken är."
"Jag är ingen. Lämna mig ifred." Jag började gå bort, men killen hoppade fram och blockerade min väg.
"Var inte så där, älskling. Ginger kan vara lite skrämmande, men jag kan försäkra dig om att jag är vänlig."
Jag backade och stötte på en annan kropp. Jag vände mig om och mötte en kille med svarta ögon och ett leende med rosa läppar. Han räckte ut handen.
"Vänliga människor presenterar sig. Jag är Sam, gamen som planerar att äta dig. Där är Ash."
Ash log. Äta mig?
"Nog nu, hon är en utomstående. Var i helvete kommer du ifrån?"
De tittade förväntansfullt på mig. Jag öppnade munnen, men inga ord kom ut.
"Nå?" spottade Ginger. "Katten tog din tunga?"
Jag skakade på huvudet och snurrade runt. "Jag måste gå."
Återigen kom jag inte långt eftersom Ash var där igen. "Vänta lite. Dina ögon är väldigt speciella."
Jag drog en hårslinga bakom örat. Jag ville stänga ögonen så att han inte kunde se mina violetta irisar.
"Varför vill du inte berätta var du kommer ifrån? Är du en rogue?" frågade Ash.
"Jag..." Jag vek mig under Gingers blick och orden tumlade ut ur mig. "Jag vet inte."
"Vad?" Sam rynkade pannan.
"Det är den dummaste ursäkten jag någonsin hört. Är du en spion?" spottade Ginger.
Mitt hjärta slog hårt. "Självklart inte."
"Då måste du komma på en bättre ursäkt än att jag inte minns."
"Jag... jag- jag måste gå." Jag rusade till tjejernas toalett.
Jag visste inte vad jag skulle göra om Ginger följde efter mig. Jag låste in mig i båset, gled ner längs dörren och andades tungt.
Jag missade resten av dagens lektioner eftersom jag var för rädd för att komma ut och bli anklagad för att vara spion igen. När jag kom ut från toaletten var skolan så tyst att jag kunde höra en knappnål falla.
"Fan också." mumlade jag.
Jag måste vara på härbärget före sju annars skulle jag bli utelåst. Solen höll redan på att gå ner och himlen blev svart. Mina egna steg ekade när jag gick genom korridorerna. Parkeringen var tom. Jag ökade takten och stoppade händerna i fickorna. Mitt hjärta började slå snabbare när jag kom ut på den tomma gatan. En bil dök upp bakom mig. Jag ökade takten, även om jag inte skulle kunna springa ifrån en bil.
Bilen körde förbi mig och för en sekund kunde jag slappna av. Det var tills bilen parkerade framför mig.
"Nej!"
Ginger hoppade ut ur bilen och sprang efter mig.
"Vad fan vill du?" skrek jag.
Hon grep tag i min arm och vred den bakom min rygg.
"Vi gillar inte spioner."
"Vad ska ni göra med mig?"
Ash dök upp framför mig. Sympati syntes i hans ansikte. Jag ville spotta på det, men jag var rädd att det skulle leda till ett slag.
"Inget. Vi ska ta dig till Alfan."
"Varför då?" skrek jag.
Ginger gav mig en armbåge i ryggen.
"Är det här verkligen nödvändigt, Ginger?" frågade Sam från bilen.
"Självklart är det det. Ingen ska hota vår flock. Ni båda vet vilka hot utomstående vargar utgör. Vi kan inte lita på någon."
Ash såg mig i ögonen. Han tittade bort. Fegis.
Ginger knuffade mig mot deras SUV.