Hårt arbete
Selenes Perspektiv
Det har gått fyra dagar sedan Arti tog mig på bar gärning när jag smög tillbaka in i huset och hon har knappt sagt två ord till mig sedan dess. Jag har gjort allt hon har bett mig om.
Idag är inget undantag. Jag var uppe klockan 4.30 och på träningsområdet klockan 5 för att ta fram vapnen för träningen, förbereda vattenflaskor och lite snacks till kämparna.
Jag har varit ensam de flesta dagarna, men igår var två andra flockmedlemmar, Dom och Ellis, med mig. De hade blivit tagna när de försökte smyga ut för att träffa några människotjejer efter mörkrets inbrott och fått två dagar av detta som straff. De verkade ganska chockade när jag berättade för dem att mitt straff för närvarande inte har något slutdatum och att jag också måste träna med de nya läkarna. När vi avslutar ser jag Ryan, Arti och de andra krigarna komma upp till träningsområdet. Jag är fortfarande lite ledsen över att hon inte vill prata med mig, men att bli en flockkrigare är fortfarande mitt huvudsakliga mål, så jag kastar mig in i all denna extra träning. Jag kan försvara mig själv för att undkomma en situation, vår far såg alltid till det.
Arti och Ryan ställer sig längst fram och krigarna sprider ut sig. Jag ställer mig i ledet med dem och väntar på instruktioner. De förklarar dagens träningspass och vi börjar med 50 varv runt arenan. Uthållighet är inte min starka sida. Jag har på mig mina mest bekväma träningsleggings som framhäver min kropp, jag har min sport-bh på och en åtsittande sportjacka eftersom det är kallt så här tidigt. Mitt hår är uppsatt i en rufsig knut och jag är redo att sätta igång.
Jag börjar springa. Jag är inte den snabbaste, men jag ser Dom och Ellis och matchar deras tempo. När resten av flocken vaknar ser jag en hord av tjejer som gör sin väg till kanten av arenan för att titta på träningen, några är parade med de som redan tränar och några försöker bara väcka intresse. I spetsen står flockens Jenny. Hon är flockens cykel, jag tror inte det finns en manlig varg hon inte har ridit än. När vi fortsätter tappar jag snabbt tempot med Dom och Ellis, fan de verkar inte ens trötta!
När jag springer förbi gruppen av tjejer igen hör jag Jenny ropa på någon.
"Ash älskling, håll uppe det goda arbetet, du gör det jättebra."
Hörde jag precis att hon sa Ash? Han borde inte vara en del av denna träning. Jag vänder mig om, mitt ansikte är rödbetsrött från hur tungt jag andas, och där är han? Bra, den idioten är precis bakom mig. Jag vet att han kan springa snabbare än så, så varför går han långsamt?
Som om han läste mina tankar, kommer han upp bredvid mig, lukten av svett och för mycket cologne fyller mina näsborrar och varför i hela friden är han barbröstad? Klockan är inte ens 6 och det är inte så varmt.
"Bara njuter av utsikten, Sel. De där leggingsen orsakar lite inre konflikt," säger han med orden rullande av tungan som slem.
"Åh, verkligen? Din veckans smak duger inte för dig, Ash, eller är det någon annan hon hejar på?" säger jag medan jag tittar på honom med avsmak. Han verkar ignorera kommentaren och svarar istället enkelt.
"Det är tur att du jobbar på din uthållighet, älskling. När jag väl får tag på dig kommer du att behöva den," hans ord får mig att må illa. Jag vet inte hur jag ska svara, och med en rörelse av mitt ben sveper jag det åt sidan och Ash ramlar omkull. Jag vänder mig om medan jag fortfarande joggar och ropar tillbaka.
"Det är inte min uthållighet du behöver oroa dig för, kanske borde du fokusera på att hålla dig på benen!" Jag såg ilskan blixtra till i hans ansikte, jag visste att jag vann men jag vet också att det inte kommer vara det sista från Ash.
Jag ser slutet närma sig, några av krigarna är redan där. Jag ser Dom och Ellis och rusar mot dem. Dom tittar uppskattande på mig, han är 22, lång och har brunt hår som sveper bakåt. Han har en riktigt bra kropp, han har inte hittat sin parning än. Jag är förlorad i tankar och beundrar honom när ett fniss bryter ut från hans mun.
"Är du klar med att stirra på mig nu, Selene?" Mitt ansikte blir genast knallrött.
"Förlåt, jag var bara lite distraherad," säger jag klumpigt. Varför händer detta alltid mig? När jag tänker på att ha en parning skulle jag mycket hellre ha Dom än Ash. Jag tittar upp på honom igen.
"Jag såg hur du hanterade Ash där borta, den killen är en kryp," säger han med ett leende som får mig att rodna.
"Tack, han har varit så ett tag, han är övertygad om att när jag fyller 21 om några veckor kommer jag att vara hans parning." Jag tittar upp på Dom och känner hur rodnaden försvinner från mina kinder.
"Du vet aldrig, han kanske inte är den enda som hoppas fånga din uppmärksamhet." Innan jag hinner svara går Dom och Ellis iväg, och Dom vänder sig om och skickar mig en blinkning.
Vi fortsätter resten av träningen och Arti ser till att jag verkligen pressar mig till max, jag svär att hon njuter av denna bestraffning. Träningen tar slut, jag är trött och öm efter tre dagar av detta men jag börjar förbereda för nästa gruppträning efter lunch. Jag fyller på vattenflaskorna när jag känner hur min kropp faller framåt och den välbekanta lukten av billig parfym invaderar mina näsborrar.
Jenny. Jag borstar av mig och vänder mig om för att möta henne, känner hur Seleste bubblar upp i mitt sinne och tar över.
"Vad fan Jenny."
"Jag såg dig prata med Ash på fältet, han är min!" skriker hon åt mig som ett barn.
"Är du seriös Jenny, som om jag skulle vilja ha dina avlagda och medan vi ändå pratar om det, trodde jag att du skulle ha lite självrespekt med tanke på var han har varit." Jag tittar bakom henne på hennes vänner som jag vet också har varit med honom, sedan fokuserar jag tillbaka på henne och ser ilskan bubbla i hennes ögon.
"Men å andra sidan kan jag säga samma sak till honom med tanke på att han är med en välanvänd cykel." Seleste är rasande, hur vågar hon jämföra oss med henne på något sätt.
Jag trycker tillbaka Seleste, vet att om jag låter henne vara ute längre, kanske hon sliter Jenny i bitar. Jag rycks tillbaka till verkligheten när Jenny höjer handen och slår mig över ansiktet, det svider på min kind. Jag är på väg att släppa ut Seleste igen när jag hör någon skrika och springa mot oss.
Cynthias perspektiv.
Jag ser hur Jenny slår Sel och på ett ögonblick ser jag rött, jag känner hur Cyrus vaknar, hon är rasande. Jag ser Sel höja handen och jag skriker "STOPP", ljudet av min röst ekar mot dem och bortom, jag ser dem båda stanna frusna och titta på mig, Jennys vänner tar ett steg tillbaka från henne.
Jag närmar mig dem med mörka ögon som stirrar på Jenny.
"Vad fan tror du att du gör när du höjer handen mot min syster?" Vid det här laget kämpar Cyrus för att ta kontroll. Jag ser rädslan sprida sig i Jennys och hennes kumpaners ögon.
Deras röster bryter ut i "Förlåt" och "vi går nu", Cyrus tycker inte att det är tillräckligt och är på väg att svara när jag känner en hand på min arm.
Jag tittar ner och det är Sel, hon tittar oroligt på mig. Jag andas djupt, jag vet att Cyrus inte kan hjälpa det, sedan vi förlorade vår partner har hon varit ett vrak, även om vi bytte smärtan med mångudinnan tar det inte bort känslorna. Jag stänger ögonen och känner hur hon drar sig tillbaka in i bakgrunden av mitt sinne.
Jag öppnar dem igen och ser de tre tjejerna gå iväg och hör Sels mjuka röst.
"Där är de gyllene ögonen, Cynth, är du okej?"
Jag tittar på hennes ansikte, jag hatar att hon ser mig tappa kontrollen.
"Jag är okej Sel, jag kom för att hitta dig eftersom du var sen till medicträningen och sedan såg jag henne slå dig och jag bara tappade det. Förlåt Sel, jag menade inte att genera dig." Jag tittar in i hennes ögon och visar hur ledsen jag är.
"Genera mig, Cynth? Det var fantastiskt, jag visste inte att din röst kunde nå så långt, Jenny och hennes vänner såg ut som om de ville buga. Det var grymt." Hon tittar på mig med beundran.
"Kom igen Sel, vi har lite medicträning att göra." Jag tar hennes hand och börjar gå mot huset.
"Och dessutom, du behöver verkligen en dusch, Arti gjorde verkligen ett nummer på dig idag." Jag skrattar när hon tittar ner på sig själv och nickar instämmande.
Jag vet att Sel tycker att vi ibland är hårda, men jag kommer alltid att skydda henne.
Och jag vet att en dag kommer hon att förstå varför.
Dagen fortsätter och Sel är verkligen en snabb lärling, allt hon har lärt sig har hon tagit till sig så bra, när jag pratade med Arti igår sa hon samma sak om hennes träning, vi visste att det skulle vara så här men hon är så långt framme att inte ens jag och Arti lärde oss så här snabbt med pappa.
Dagen avslutas och vanligtvis skulle Sel hjälpa mig att städa upp, jag tittar på henne, tydligt utmattad, det är redan 19:30.
"Sel, gå du, jag avslutar här, gå och gör dig redo för middag." Selene tittar på mig med kärlek i ögonen.
"Tack, Cynth, jag behövde verkligen ett tidigt slut, jag är utmattad."