9. SILAS: VAD SPRINGER HON FRÅN?
Färg steg i hennes kinder.
Mina ögon föll till hennes händer som var sammanflätade på bordsskivan. De skakade fortfarande. Jag ville sträcka ut handen och röra vid henne, men tvingade mig själv att sitta stilla. Jag tittade upp bara för att upptäcka att hennes ögon redan var fokuserade på mitt ansikte. När våra blickar möttes, sänkte hon snabbt sina ögon. Mina läppar ryckte när jag såg färgen i hennes kinder djupna.
"Så du är ny i stan," sa kvinnan bredvid henne. "Har du flyttat hit eller?"
"Jag är här i affärer."
"Är du killen som köper baren?"
"Nej." Jag lutade mig tillbaka och smalnade mina ögon mot henne.
Vad jag gjorde här hade inget med henne att göra. Jag diskuterar inte mina personliga affärer med främlingar—särskilt inte med någon som inte kunde titta mig i ögonen när de ställde frågor. En servitör kom för att lämna maten och dryckerna de beställt innan han gick iväg.
"Du blöder!" utbrast Lara plötsligt.
Min kropp ryckte när hon grep min handled och drog min hand mot sig. Jag bet ihop för att inte stöna när hennes mjuka hud snuddade vid min. Det kändes helt fantastiskt. När jag öppnade ögonen, stirrade hon på mig med en rynka i pannan. Det tog mig några sekunder att inse att hon hade ställt en fråga.
"Det är okej," sa jag mjukt. "Bara några repor."
"Jag borde rengöra detta," mumlade hon.
"Lara—" Jag avbröt mig själv när hon skyndade iväg.
Mina ögon föll till hennes rumpa. Om jag inte hade varit ute på en promenad... Jag rös bara av att tänka på det. Hon kunde ha slutat på sjukhus eller ännu värre, dött. Jag ville slita sönder den jävel som nästan körde på henne.
"Vad är dina avsikter?"
"Vad?"
Hennes vän—Andrea—lutade sig fram med armbågarna på bordet. Hennes ögon mötte mina i några sekunder innan de föll till hennes tallrik.
"Du tittar på henne som om du vill äta upp henne. Jag säger dig nu att om din enda avsikt är att få henne i säng, så går du härifrån nu."
Jag log snett. "Dina ord skulle vara mer hotfulla om du lyckades titta mig i ögonen när du sa det." Jag gnuggade ett finger mot min läpp medan jag väntade på att hon skulle svara, men hon förblev tyst. "Jag planerar att få henne i säng vid något tillfälle."
Hennes huvud ryckte upp. "Du—"
"Jag hittade en första hjälpen-väska för att rengöra dina sår." Lara stannade bredvid mig med en röd väska i händerna.
Jag gled tillbaka på sätet och vände min kropp för att möta henne när hon satte sig bredvid mig. Lara placerade väskan på bordet och öppnade den. Hon tog ut en liten flaska, några bomullsbollar, några salvor och en ask med plåster.
"Ge mig din hand," beordrade hon mjukt.
Jag stirrade på hennes små händer när hon rengjorde blodet från baksidan av min hand med en våt trasa som jag inte hade märkt tidigare. Hon lade trasan åt sidan, skruvade av locket på den lilla flaskan och plockade upp en liten bomullstuss. Jag kände knappt sticket. Mina ögon for upp till hennes ansikte när Lara lutade sig ner för att blåsa över såren efter att ha rengjort dem.
Hon såg så fokuserad ut på uppgiften. Jag tittade på hennes läppar när hon bet sig i underläppen.
Jag hittade min partner.
Jag hittade faktiskt min jävla partner! Jag visste att det var något speciellt med henne när jag kände den där dragningen mot henne i baren. Lyckan bleknade något när Wrins ord flög genom mitt sinne. Var det verkligen möjligt för mig att skifta? Jag skakade på huvudet. Nej, det är omöjligt. Jag skiftade inte när jag fyllde arton och jag kommer inte att skifta nu.
"Jag är ledsen för häromkvällen."
Hennes hand stelnade och hennes huvud ryckte upp. Laras vidöppna ögon mötte mina i några sekunder innan de föll ner. Jag rynkade pannan när färgen sakta rann ur hennes ansikte. Kanske borde jag inte ha tagit upp den kvällen. Jag gjorde ett misstag när jag stormade iväg, men det var för det bästa. Om jag inte hade gått då skulle saker och ting ha eskalerat snabbt.
"D-Det är i-i-ordning," stammade hon.
Det var det inte. "Jag menade inte att rusa iväg. Saker bara... kom lite ur kontroll." Jag svalde. "Jag ville inte ge dig fel intryck."
Lara förblev tyst. När det andra bandaget var på plats packade hon snabbt ihop sakerna och gled ut ur båset. Jag såg henne skynda iväg med väskan hårt tryckt mot bröstet. Hon påminde mig om en liten mus—lite blyg och försiktig. Hade någon skadat henne förut?
"Hör här, herrn," snäste Andrea. "Jag känner till män som dig. Du har bara en sak i tankarna och när du får det, sticker du. Lara är inte den typen av kvinna! Hon förtjänar någon som kommer att vårda och älska henne, inte någon som du!"
Jag knöt näven när ilskan rusade genom mig. Vem i helvete tror hon att hon är? Jag reste mig men vände mig om och placerade handflatorna på bordet innan jag lutade mig ner och närmare henne. Hon ryckte genast tillbaka. Jag fångade rädslan som fladdrade genom hennes ögon innan hon sänkte dem.
"Du känner inte mig och jag känner inte dig. Låt oss klargöra en sak, jag är inte som de män du tror att du känner. Jag är inte en hjärtlös jävel som ligger med en kvinna och sedan kastar ut henne som skräp." Hennes ögon mötte mina. "Mitt intresse för Lara har inget att göra med att komma i hennes byxor som du sa. Om hon inte hade avbrutit oss, skulle jag ha sagt att jag hoppas få ett ordentligt förhållande med henne. Någonstans längs vägen kanske vi hamnar i säng, visst, men mina intentioner är inte att skada henne."
"Jag tror dig inte," viskade hon.
Jag hånlog åt henne. "Jag bryr mig inte ett skit om vad du tycker. Du är inte viktig. Om jag vill ligga med henne så kommer jag att göra det. Vad jag ska göra med henne är inte din ensak."
"Men det är det!" utbrast hon. "Hon är min bästa vän och jag tänker inte sitta och se på när en annan jävel som du förstör henne."
Mina ögonbryn sjönk när hennes ord trängde in i mitt sinne. Så hon hade blivit sårad förut? Hur, och hur illa? Om hon verkligen inte ville ha något med mig att göra, skulle hon ha sagt det från början. Å andra sidan visste jag att jag egentligen inte gav henne något val. Förvirring fyllde mig. Mina läppar särades men innan jag kunde fråga henne, kom Lara tillbaka.
Jag rätade på mig och vände mig mot henne. Andreas ögon brände i min rygg, men jag ignorerade henne.
"Jag skulle vilja gottgöra för att jag rusade iväg häromkvällen. Vill du följa med mig på middag?"
"J-Jag..."
"Vi kan ta lunch eller frukost också om du föredrar det."
Hennes ögon svepte över mitt ansikte innan de föll ner. Lara slog armarna om midjan och flyttade från fot till fot. Hon tuggade på sin underläpp igen.
"Lara—"
"Jag skulle ä-älska att äta middag eller vad som helst med dig," sa hon mjukt.
Spänning fyllde mig. Jag kunde inte hindra leendet från att sprida sig över mitt ansikte. Hon sa ja! "Bra! Jag meddelar dig tid och plats senare."
Hon nickade. Jag tvekade bara en sekund innan jag lutade mig ner och pressade mina läppar mot hennes kind. Hennes kropp ryckte till och ett högt flämtande föll från hennes läppar. Innan hon kunde ändra sig, snurrade jag runt och skyndade ut ur kaféet. Nu måste jag bara göra planer för vår första dejt. Den måste bli perfekt.