Den Eviga Kungen

Kapitel sex

Det hade gått ett par timmar sedan Kane gick till sitt möte med Theodore. Han verkade lite spänd innan han gick. När jag frågade honom vad som störde honom, sa han bara att allt var bra och fortsatte att göra frukost. Jag ville inte pressa honom så jag släppte det och fokuserade på att få honom att le tills han gick. Jag hoppas att mötet gick bra. Bara från historierna vet jag att han har ett temperament, och jag känner verkligen medlidande med alla som säger fel sak till honom när han är i ett av sina utbrott. Trixie tänkte för sig själv och småskrattade åt tanken på hur galen hennes partner var, och ändå hade hon aldrig sett den sidan av honom som alla skvallrade om. Hon brydde sig ärligt talat inte om vilken sorts monster han var, han var hennes partner och hon accepterade honom oavsett vad han hade gjort tidigare.

Trixie spenderade större delen av morgonen med att göra klart sina läxor och titta på TV. En fördel med att bo i en flock var att de hade tre dagars helger varje helg. Alphorna och äldsterådet gav aldrig riktigt någon anledning till det, men ingen klagade heller.

Precis när Trixie började göra en hemmagjord pizza med alla matvaror Kane hade köpt. Han var inte glad över det tomma kylskåpet och skafferiet där. Han gick all in och fyllde hennes lilla garage med mat. Det har bara gått ett par dagar sedan Kane kom in i hennes liv och hon kan redan säga att hon har gått upp några kilo. Hon klagade dock inte, hon visste att hon var underviktig och behövde gå upp en hel del innan hon skulle vara i hälsosam form.

Medan hon sjöng med till sin musik och förberedde sin pizza, började hon höra ett konstigt surrande ljud. Det var inte ett högt surrande ljud, det var mjukt. Trixie trodde att det kom från kylskåpet eller till och med ugnen och försökte ignorera det, men precis när hon skulle fortsätta med sin pizza, intensifierades surrandet. Hon täckte öronen med händerna. Det var då hon insåg att ljudet var i hennes huvud. Vad i helvete händer! Trixie försökte skaka bort ljudet men det försvann inte. Precis när hon trodde att hon höll på att bli galen, gick hennes tankar direkt till Kane. Det måste vara han! Något måste vara fel, hon var inte hundra procent säker men hennes magkänsla sa åt henne att kolla till sin partner. Och det gjorde hon.

~ ~ ~

Trixie tog sig mot slottet men stoppades vid grinden av två överdrivet muskulösa vakter. "Ange ditt ärende här, varglösa byracka." En av vakterna spottade åt henne. Trixie tog ett steg tillbaka av vana men lyckades tala upp. "J-jag är h-här för att t-träffa Kane.." Trixie förbannade sin stamning, hon stammade alltid när hon var rädd.

Vakterna skrattade hjärtligt medan de betraktade den lilla varelsen framför sig. "Gå tillbaka dit du kom ifrån, lilla vän. Kane har gjort det ganska tydligt att han inte vill ha några slumpmässiga horor som dyker upp här. Jag är säker på att han inte har några problem med att skaffa dem själv, så sluta medan du är före så att du inte gör bort dig." sa en vakt med ren förtjusning. "Stick iväg och gå och ligg med någon annan." sa den andra vakten.

"J-jag är... h-hans... m-mate..." fick Trixie fram mellan snyftningarna. Varför måste hon vara så känslosam? Vakterna stelnade till vid hennes ord, de utbytte en blick av förundran och rädsla. Om det hon sa var sant, så var de båda så gott som döda. Precis när en av vakterna återfick fattningen, "Kane har aldrig nämnt en mate. Så bra försök och nog med tårarna. Vi kommer inte att gå på det. Lämna nu eller bli kastad i cellerna." sa han med mycket hat.

"Om ni VÅGAR lägga så mycket som ett finger på vår drottning, så tar jag era jävla huvuden, hundar." Ett djupt hotfullt morrande kom bakom dem, vilket fick dem att vända sig om och stå ansikte mot ansikte med Diesel. Diesel var en toppkrigare för kung Gabriel och även prinsessan Angels mate. Han var en fullblodsdemon men lämnade sitt rike för att ansluta sig till Gabriels när han fann sin mate. Diesel var någon att frukta när det gällde de kungliga medlemmarna i båda rikena. Han kanske inte längre var en del av Eviga Riket, men han visade fortfarande inget annat än respekt för deras kung och nu drottning.

"Det finns ingen chans att denna varelse är Kanes mate. Mångudinnan skulle inte para ihop honom med någon som henne." Den modiga men mycket dumma vakten talade. En sekund förolämpade han Trixie och nästa sekund var han fastklämd mot grinden medan Diesel långsamt kvävde livet ur honom. Den andra vakten vågade inte säga ett ord. Han visste att de hade fel och han ville inte lida samma öde som sin idiotiska arbetskamrat.

Diesel släppte taget i sista minuten. Han bestämde att det var upp till kungen att bestämma denna mans öde. "Båda två, gå och vänta i grottan. Kane kommer att ta itu med er efter sitt möte." Diesel log ondskefullt mot dem. De båda bleknade men följde ändå hans instruktioner och gick mot slottet.

Medan Diesel väntade på att två andra vakter skulle dyka upp och ta deras plats, släppte han snabbt in Trixie. Hon såg ut som en röra. Ett ansikte fyllt av tårar och små hickningar från gråt. Om Kane såg henne så här, skulle han bränna slottet till grunden. Trixie försökte torka bort tårarna och lugna sin andning. Hon var här för att hitta Kane och se vad som var fel, inte för att Kane skulle behöva oroa sig för henne.

När de andra vakterna dök upp, sträckte Diesel ut en arm mot Trixie för att hon skulle kunna ta tag i den medan han ledde vägen, men Trixie skakade bara på huvudet. "Jag vill inte se hur Kane skulle reagera om han såg eller kände lukten av en annan man på mig. Jag har hört att demoner är mycket värre än vargar eller lykaner när det gäller deras partner. Jag vill inte göra honom upprörd. Han är redan upprörd." Trixie talade med ett litet leende. "Okej, min drottning. Jag tar dig till Kane." Diesel besvarade hennes leende.

"Snälla, kalla mig bara Trixie."

~ ~ ~

När Trixie gick genom slottet för första gången, var hon mållös. Hon hade aldrig sett något så vackert. Det var ett verkligt mästerverk. Trots att hon var upptagen med att stirra på allt, kände hon fortfarande alla olika blickar på sig. Hon visste att de undrade varför hon var här. Hon hörde till och med några av viskningarna men valde att ignorera dem. Hon var här för Kane och bara Kane.

Diesel ledde henne till dörren till konferensrummet. Det surrande ljudet i hennes huvud hade bara blivit högre sedan hon kom hit och hon visste att hon hade rätt när det hade något att göra med Kane. Trixie samlade mod och knackade lätt på dörren innan hon öppnade den.

"V-vad h-händer h-härinne..?" Trixie flämtade omedelbart vid synen. Alla männen stod i försvarspositioner men hennes ögon var enbart på hennes partner. Han såg ut som Kane men hans ögon var mörkt röda och auran som kom från honom fick Trixie att ta steg bakåt. Innan Trixie kunde vända sig om och gå, blinkade Kane rakt framför henne och grep hennes ansikte med båda händerna.

"Vad är fel, min drottning? Vad har hänt? Har någon skadat dig? Vem fick dig att gråta?" Goliath kastade fråga efter fråga mot henne. Han var redo att döda vem som helst som hade skadat henne. Han behövde bara höra orden från henne och allt skulle vara över.

"V-vem ä-är d-du?" Trixie var en skakande röra.

Goliath drog en stor suck och flyttade sina händer för att omsluta Trixie medan han borrade ner näsan i hennes nacke. Hennes doft lugnade honom omedelbart. Han behövde det. "Mitt namn är Goliath, partner. Jag är Kanes demon. Jag menar inte att skrämma dig älskling och jag menar verkligen inte att vi skulle träffas så här." Goliath viskade till henne. Hans djupa, grova, hotfulla röst försvann på ett ögonblick. Endast en mjuk, lugnande men fortfarande grov röst hördes nu.

Männen i rummet var chockade. Den beryktade Goliat, som har dödat tusentals, monstret som alla fruktar, mannen som kan döda utan känslor, utan skuld, utan nåd, var bara en jättelik nallebjörn framför sin partner. Theodore log för sig själv, han hade aldrig trott att någon skulle kunna nå Goliat, men här blev han återigen motbevisad. Trixie var den söta honungen som denna mördarbina behövde för att hållas i schack, tack mångudinnan.

Jackson å andra sidan kände sig något lättad. Kanske skulle Goliat inte döda honom så länge Trixie förlät honom. Han var tvungen att försöka åtminstone.

Innan Trixie hann svara Goliat, talade Jackson. "Trixie, jag är så glad att du är här! Jag har velat prata med..." Jackson avbröts av ett öronbedövande morrande som kunde krossa fönster. "Du ska inte tala till henne!" sa Goliat genom sammanbitna tänder. Trixie bara tittade fram och tillbaka mellan de två. Sedan föll allt på plats.

"Det är vad det surrande ljudet var! Det var du! Det är för att du är här!" Trixie nästan tjöt, glad över att hon hittat lösningen. Så fort hon såg Goliat, slutade surrandet. Hon vet inte varför det började från början men hon var glad att det slutade.

"Vilket surrande ljud?" Den här gången talade Theodore, nyfiken på denna lilla information, och glömde att hans bror var på väg att slakta Jackson.

"Det är parbindningen/kopplingen mellan oss. När vi är helt bundna, kommer det att bli ett mjukt hummande, nästan som att du nynnar för dig själv. Det kommer bara att dyka upp när jag kommer fram när jag inte är nära henne. Det är bara bandet som låter henne veta att hon behöver komma till mig, 'hjälpa' mig om man så vill säga. Du vet bättre än någon annan, Theo, jag kommer bara fram när det verkligen behövs. Så att jag kom fram nu, vårt band kallade på henne, för att hon skulle hitta mig och lugna ner mig. Det är det bästa jag kan förklara det." sa Goliat med lätt irritation. Han vill döda denna idiot för att ha orsakat hans partner så mycket smärta och ändå fortsätter folk att distrahera honom. Ja, en person i synnerhet. Trixie fortsätter att gnugga ena handen på hans arm medan den andra gnuggar lugnande cirklar på hans rygg, vilket tvingar Goliat att förbli lugn. Han vet att Trixie vet vad hon gör. Hon vill inte att han ska agera på sina känslor och han älskade henne ännu mer för det.

"Goliat, du vet redan detta men mitt namn är Trixie. Jag borde presentera mig ordentligt eftersom detta är vårt första möte." Trixie log sött mot honom. Hon ville inte lämna honom här för att avsluta sitt 'möte' så hon behövde agera snabbt innan han fokuserade tillbaka på Jackson. Hon hade ingen anledning att lyssna på vad han hade att säga. Hon brydde sig inte. Så hon lade allt sitt fokus tillbaka på sin vilda partner.

"Kan du ta mig hem? Jag vill att vi ska gå hem, snälla?"