Kapitel fem
Jag ligger bara här och stirrar på det fulaste jag någonsin sett. Jag kan inte tro att jag faktiskt sov här med det virat runt mig. Jag kände mig som en mindre man, jag är trots allt Helvetets Kung och ändå är jag här. Det enda bra som kom ur detta var att se min vackra lilla partner ligga tätt intill mig. Oavsett hur mycket jag hatade denna äckliga färg, kommer jag inte klaga till henne. När hon såg dessa sängkläder i affären, gav hon mig bara den där blicken och jag smälte. Med den blicken kan hon få vad som helst. Vad hennes hjärta än önskar, kan hon få. Jag hatar bara färgen rosa.
~ ~ ~
"Hur behandlar det parförhållandet dig hittills? Ska jag förvänta mig en brorson eller brorsdotter snart?" frågade Theodore med en liten blinkning.
"Kan du fokusera på det här mötet, Theo? Vi kan inte ha några misstag eller att något går fel. Vårt rike behöver detta lika mycket som Gabriels gör. Hans irriterande små alfor kan bli en stor tagg i sidan om de inte gillar vad vi har att erbjuda och jag vill verkligen inte behöva eliminera någon av dem bara för att denna enighet ska ske." Kane betonade inom tankeöverföringen med sin bror. "Inte för att det är din sak, men parförhållandet är perfekt, Trixie är perfekt och nej. Inga brorsöner eller brorsdöttrar på ett tag. Vi är inte hundar, Theo. Vi har inte en hög sexdrift förrän vi fullt ut parar oss med våra partners. Så lugna ner dig och håll käften, tack." Kane morrade.
"Jag skulle fråga vad som fastnat i ditt arsle men det är nog några bitar av rosa lakan där, va?" Theodore kunde inte låta bli att skratta högt, vilket gav honom en dödsblick från Kane. Kane var en mörk man, han gillade mörka färger som matchade hans lilla svarta själ. Theo tänkte för sig själv och undertryckte ett skratt.
"Om du inte var min bror, skulle jag slå skiten ur..." Kane blev avbruten av Gabriel och hans lakejer som kom in.
"Kane, det här är Alpha Jackson. Han är alfahanen för Fullmåneflocken. Han fick alfatiteln strax innan min far, Kung Lucas, beslutade att rikets nya mark skulle vara här. Han är en fantastisk alfa, som alltid sätter sina flockmedlemmar först. Han hjälpte också till att prata med de andra alforna om enigheten och var en stor påverkare på deras beslut i denna fråga." Gabriel tillkännagav.
"Fantastisk och alltid sätter sina flockmedlemmar först, eller hur?" Theodore hånlog.
"Finns det ett problem jag inte är medveten om, Theodore?" Gabriel höjde ett skarpt ögonbryn åt honom.
Theodore tittade på Kane för någon form av svar. Kane bara log och sa, "Inte för tillfället men vi kommer till det senare på mötet när jag ställer mina nya krav."
"Nya krav? Kane, är allt okej?" Gabriel började bli orolig. För bara några dagar sedan gick allt bra när man diskuterade att förena rikena. Vad kunde ha hänt som fått Kane att ändra sig nu?
~ ~ ~
"VAD I HELVETE MENAR DU MED ATT DU INTE KOMMER FÖRENA RIKENA OM JAG FORTFARANDE ÄR ALFA?!?" Alpha Jackson tappade fattningen. Kane hade varit en komplett skitstövel mot honom under hela mötet utan någon som helst anledning och nu vill han att han ska ge upp sin titel! "Du har tappat förståndet om du tror att jag bara kommer att kliva åt sidan från min titel! Det är inte bara min födslorätt utan jag har arbetat hårt för att bevisa mig själv och jag kommer inte låta någon självbelåten skitstövel tro att han kan komma hit och ta det ifrån mig!!" Alpha Jackson morrade, försökte låta skrämmande.
"Vakta din jävla tunga när du talar till min Kung, mutt." William, Kanes Elite Team Captain och bästa vän, morrade hotfullt, redo att knäcka mannens nacke om han sa ett enda respektlöst ord till mot hans vän, hans Kung.
"Mutt! Du vill förena rikena och ändå kan din själssugare där, inte ens tilltala mig med mitt namn! Jag kan redan se att detta kommer att bli så underbart!" Jackson hånade Kane.
Kane var helt oberörd av hans ord. "Ah, ja jag ser att detta verkligen har varit ett totalt slöseri med tid. Jag behöver inte att denna enighet ska ske längre ändå." Kane bluffade till hundra procent och ändå höll han det bästa pokeransiktet. Gabriel rynkade pannan och Jacksons ansikte blev helt blekt. Kane visste att han hade dem. "Nåväl som alltid, Kung Gabriel, det har varit ett nöje och tack för att du lät mig flytta in i slottet och tillät oss att kalla det vårt eget. En sann gentleman och Kung men vi lämnar nu." Kane talade lugnt och uppriktigt när han reste sig för att gå ut genom dörren.
"Vänta!" Jackson tvingade fram, panikslagen. "Varför vill du att jag ska avsäga mig titeln? Att lämna över den till min arvinge så tidigt? Jag har aldrig träffat dig förut, så varför hatar du mig så mycket?" Jackson ville att mötet skulle gå bra, nästan lika mycket som Gabriel. Jacksons dotter var bunden till en demon och han ville bara ha det extra skyddet för henne.
Ett elakt leende spelade på Kanes läppar innan han vände sig om för att möta honom. "Min partner, du känner henne." Det var allt Kane sa.
Jacksons första tankar gick till en av de många varghonor han legat med. Jackson hade aldrig funnit sin partner så för att kunna ta sin titel behövde han ha en arvinge på väg, annars skulle hans far överlämna titeln till hans yngre bror och dennes partner. Så Jackson fann sig en varghona och det är så han har sin son Max. "Jag är ledsen, Kane, men du kan inte riktigt skylla på mig för vad din partner behövde innan hon ens kände dig. Du vet att vargar har höga sexdrifter och medan vissa kan behålla sin oskuld tills de hittar sin partner, kan andra inte det. Om det betyder något, jag minns förmodligen inte ens att jag hade sex med henne." Jackson försökte resonera med honom, försökte låta uppriktig.
"Ohoooh, skit." Theodore och William sa båda samtidigt.
Man kunde känna ilskan rulla av Kane i kvävande vågor. Goliath kämpade för kontroll och Kane funderade på att ge den till honom. Kane gnisslade tänder, "Du låg inte med min partner. Du skulle vara i den blå gropen om du hade gjort det." Kane lyckades spotta ut men inte utan att ladda så mycket gift som möjligt i varje ord.
"Vad fan är proble..." Jackson försökte säga men blev avbruten.
"Hennes namn är Trixie." Detta kom inte från Kane. Nej, detta var Goliath, han var på ytan.
Jacksons ansikte bleknade omedelbart. Han såg värre ut än en vampyr. Jacksons sinne fylldes med alla rykten han hört om henne i början och hur han bara ryckte på axlarna som om det inte var någon stor sak. Självklart var det en stor sak! Hon råkade bara vara Helvetes kungens partner! Kane skulle inte tolerera någon form av respektlöshet.
Theodore visste att detta inte skulle sluta väl. Ingen i detta universum kan tala Goliath till rätta när han har kommit fram.
~
Goliath gillade att hålla sig tyst för det mesta eftersom han vet att han har ett mycket kort tålamod. Allt kan få honom att explodera. Nu när han har funnit sin partner, visste han att det tålamodet skulle vara obefintligt. Han tolererar inte att någon respektlöst behandlar honom eller hans rike så han visste att han inte skulle tolerera att någon, medvetet eller inte, respektlöst behandlar hans partner och denna alpha gjorde just det. Goliath brydde sig inte om vad som kunde hända om han dödade denna värdelösa byracka. Han är oantastlig. Ingen från hans rike skulle våga korsa honom och ingen från Gabriels rike skulle vara dum nog att försöka något. Hela detta land kan stå i lågor på några minuter om han så önskar.
~
Goliath vägrar acceptera något mindre än respekt från någon. Han vet sin status och vet vilken typ av man han är och hur väl han leder sitt rike. Så denna byracka som respektlöst behandlar honom kommer inte att stå ut. Kane försökte sitt bästa för att ta tillbaka kontrollen. Kane kunde vara lika hänsynslös som Goliath men han gick inte alltid direkt för dödsstöten. Kane tog fångar till helvetet, själar driver hans rike. Det är därför han bara kunde ta fördömda själar, aldrig oskyldiga. Men Goliath njöt av att döda.
"Alpha Jackson, jag tolererar inte respektlöshet och jag tar inte fångar." Goliath talade ondskefullt och med mycket auktoritet och lät sin aura läcka genom, vilket fick alla utom Gabriel att rygga tillbaka. Goliath började gå runt bordet mot Jackson men blev plötsligt avbruten av ett litet knackande och ett ännu mindre gnisslande ljud från dörren. Allas huvuden vände sig mot dörröppningen.
Små, spensliga fingrar tog sig runt dörrkanten och en lika spenslig figur gick försiktigt in genom dörren.
"V-vad h-händer h-här..?" Trixie var så rädd att hon inte kunde låta bli att stamma.