Kapitel tio
"Jag kan inte fatta att de faktiskt är kompisar! Det här är skitsnack! Det är jag som har varit där från början! Det är jag som har försökt hålla henne säker! Inte den värdelösa jävla själsugaren!" Max har tappat förståndet ända sedan scenen i skolan. Det borde ha varit han som kom till undsättning, han som tröstade henne! Inte det där förbannade odjuret!
"Du måste lugna ner dig. Du kommer inte kunna tänka klart om du inte gör det." Ashley försökte lugna ner den här galningen. Först ville hon ha Max. Han skulle bli deras framtida alfahanne och hon ville ha den rollen som luna. Hon har inte hittat sin partner än och vill aldrig göra det heller. Hon skulle avvisa honom direkt om han inte var någon med makt. Hon kom till Max för att försöka förföra honom till att para sig och märka henne, men misslyckades när hon fann Max som förstörde sitt rum. Hon förväntade sig inte att han så lätt skulle bekänna sina känslor för Trixie och blev ännu mer chockad när hon fick veta att hon var parad med den Evige Kungen. Det var då hon sa till Max att hon skulle hjälpa honom att få Trixie och sedan skulle hon ta Kane för sig själv. "Jag vet att du tror att det här är ett omöjligt uppdrag och det kommer det vara om du inte lugnar ner dig!" Hon började tappa tålamodet med den här idioten.
"Jag står bara inte ut med tanken på att den där killen ens rör min Trixie! Jag vet att han har bott hos henne och jag slår vad om att han till och med ligger i sängen med henne! Det är äckligt. Jag vet att hon är för ren för honom och aldrig skulle ge sig till honom så lätt. Tänk om han tvingar henne att göra något hon inte vill? Hur ska jag kunna hjälpa henne då???" Max bara babblade nonsens nu. Allt Ashley kunde göra var att himla med ögonen åt honom. Den här mannen var helt delusional.
"Medan du har ditt lilla självömkansparty, ska jag gå och fixa naglarna. Jag orkar inte med dig just nu. Hejdå!" Ashley var alldeles för glad att få lämna.
Max bara stirrade på dörren. Jag kan inte tro att du faktiskt vill ha hennes hjälp. Hon är värdelös. Max inre varg hatar den kvinnan. Hon kommer inte hjälpa oss att få vår Trixie. Hon vill bara vara Kanes drottning, förresten, det kommer aldrig hända. Jag kan känna det, hon kommer försöka göra sig av med Trixie. Hans varg var rastlös. Han bryr sig mycket om Trixie och vill ha henne lika mycket som hans mänskliga jag.
Lugna ner dig. Jag kommer inte låta henne komma nära Trixie. Jag låter henne tro att hon hjälper oss. Hon är bara en bricka i spelet. Inget mer och inget mindre. Max försökte lugna ner sin varg. Han behövde inte två galna hjärnor som försökte genomföra planen. Hon kommer att ta smällen. När vi får Trixie och tar henne härifrån, kommer jag få det att se ut som om hon tog Trixie. Alla vet hur besatt hon är av att ha makt, så de skulle inte tänka två gånger på det, och när Kane inte kan få någon information ur henne, kommer han att döda henne. Medan det händer, kommer vi att ta Trixie som vår och vara långt borta härifrån. Max behövde bara det perfekta ögonblicket för att hans plan skulle falla på plats.
~ ~ ~
"Vad tycker du om det här stället?" frågade Theodore William medan de började gå mot Kane och Trixies hem. De hade beslutat att avstå från att supa sig fulla och trakassera Gabriel. Kane behövde veta att situationen med Jackson var ett stort missförstånd. De båda fruktade att Goliath skulle gå efter honom så fort Trixie somnade ikväll och de ville inte starta ett krig som var helt onödigt.
"Det är okej, jag menar det är inte hemma. Missförstå mig inte, skogen är fantastisk. Jag älskar de små dammarna och bäckarna de har. Det är fridfullt där ute, en bra plats att rensa sitt sinne men det är bara inte hemma. Jag saknar vårt kungarike men jag vet att vi måste göra det här till vårt hem nu. Jag är okej med det så länge jag har er och får hitta min partner." William sa med ett litet leende. Han hoppades att Theodore inte skulle börja reta honom för att vara sentimental.
"Hem är där mina bröder är." Det var allt Theodore sa och lade sin hand på Williams axel och gav en liten klämning. Theodore kunde vara en skitstövel ibland men han vet när hans familj behöver honom. "Nåväl, det här är vår drottnings hem, William." Theodore sneglade över och såg hur en rynka formades i hans ansikte. Han gillade det inte heller men vad kunde de göra åt det. Om Trixie ville stanna där så fick det vara så.
"Vänta!" viskade William till Theodore. "Tänk om de gör barn där inne? Goliath skulle mörda oss om vi gick in och han var inne i sin partner, och ärligt talat, Theo, jag vill leva." William skyndade sig med orden, han visste att Kane aldrig skulle skada dem men Goliath är oförutsägbar. Därför fruktar alla honom så mycket.
"Åh herregud, hahahah, du är löjlig!" Theodore kunde inte hålla tillbaka sitt skratt. "Jag tror inte att det här garaget är ljudisolerat och jag hör inga kärleksljud, så lugna ner dig, galning." Theodore knackade och väntade på ett svar.
"Vem fan är det nu!" hörde Theodore Goliath på andra sidan, redan irriterad. Perfekt. Tänkte han för sig själv. Dörren svingades upp och avslöjade en irriterad björn. "Theo! William! Kom in och var med i festen." sa Goliath med en sarkastisk ton.
Theodore och William utbytte en blick och gick försiktigt in i rummet. William log bara mot Trixie och satte sig i soffan medan Theodore stod som fastfrusen. Han kunde inte tro sina ögon! "Vad fan gör du här!?" väste Theodore åt Jake. Hur vågade han tro att han bara kunde dyka upp när som helst!
"Theo... Jag..." Innan Jake ens hann förklara, var Theodore över honom och kastade slag efter slag.
"Håll käften!" slag "Du får inte kalla mig Theo!" slag "Du är skräp!" slag "Jag hatar dig" slag "Du lämnade oss och tror att du bara kan komma tillbaka in i våra liv som om ingenting har hänt?!?" två slag till "Fuck dig!" Theodore fortsatte bara. Han hade så mycket uppdämd ilska mot den här mannen. Det var på tiden att han fick släppa loss allt!
Goliath grep genast tag i Trixie när Theodore kastade sig över Jake. Han visste att detta inte skulle sluta bra och ville inte att hon skulle hamna i korselden. Trixie begravde bara sitt ansikte i hans mage, hon ville inte titta. William var helt chockad, han försökte slita bort Theodore från den stackars mannen men misslyckades gång på gång.
Jake försökte inte ens stoppa Theodore, han visste att han förtjänade allt. Han hade övergett sina två bästa vänner för sina egna själviska skäl. Kane erbjöd honom positionen som kapten för sitt Elitteam. Ja, det kom med mycket ansvar men det var en stor ära att bli erbjuden en plats bredvid kungen. Men vad gjorde Jake? Han rymde. Han lämnade mitt i natten och kom aldrig tillbaka. Först trodde Kane och Theodore att han kanske kände att han var tvungen att ta det, de skulle aldrig tvinga honom att ta det. Jake var den bästa krigaren de hade i riket. Det verkade bara rätt att erbjuda honom jobbet men vad fick de i gengäld? De blev övergivna av sin egen bästa vän. Jake lämnade inte bara för några dagar, nej, han har varit borta i över åtta tusen år. Efter lång tid hittade Kane äntligen någon annan värdig att leda sitt Elitteam och utsatte honom för den värsta träningen någon av hans krigare någonsin upplevt. William backade aldrig, han klarade alla tester, all träning och viktigast av allt, han har aldrig lämnat Kane eller Theodore. Efter att ha varit Kanes kapten blev de tre männen nära. Theodore och Kane skulle inte ens veta vad de skulle göra utan William. Han har varit där med dem de senaste fem tusen åren och han tänker inte gå någonstans.
Efter att ha sett Theodore slå skiten ur Jake, bestämde sig Goliath för att han behövde dra bort honom, ja, Kane bestämde det åt honom. Goliath skulle ha låtit Theodore slå honom tills hans hjärta var fullt men Kane var alltid den mer förnuftiga av de två.
"Är du nöjd nu?" frågade Goliath.
"Inte ens i närheten." väste Theodore.
"Äh, vad som helst." Goliath brydde sig inte. Han vände sig mot Trixie och drog henne in i en hård kram. "Älskling, jag måste gå nu. Kane och Theo har mycket att prata om med Jake och vi vet alla att jag inte är bäst på att prata ut saker. Men jag är alltid här när du behöver mig för vad som helst eller bara för att prata, bara ring till mig, okej älskling?" Goliath drog sin näsa upp och ner längs sidan av hennes hals, och inhalerade så mycket av hennes söta doft som han kunde. Hon luktade så förbannat gott. Med ett lågt morrande i bröstet, "Jag älskar dig, hej då lilla tjejen." Goliath tittade på sin bedårande lilla partner. "Jag älskar dig också." Trixie log och gav honom en liten kyss på kinden. När hon drog sig tillbaka såg hon Goliaths ögon blekna tillbaka till Kanes mörkbruna ögon och log bara upp mot honom.
"Hej." Kane log bara ner mot henne.
"Hej, du." svarade Trixie. Sättet han stirrade på henne, som om hon var den enda personen i världen, den mest värdefulla personen någonsin, hon kunde inte låta bli att rodna varje gång.
"Så du ersatte mig, va?" Jake satte sig långsamt upp från marken.
"Det är inte så enkelt, Jake." Theodore gick vidare och förklarade allt för Jake. Han förklarade vad som hände med dem när han lämnade, hur lång tid det tog att hitta William, hur mycket William betyder för dem, och hur de aldrig kom över att han lämnade dem. De spenderade ett par timmar med att prata om allt och vart de skulle gå därifrån. Kane gjorde det väldigt klart att William är och kommer att förbli kapten oavsett vad och att om Jake verkligen ville komma tillbaka hem, skulle han behöva bevisa sig för dem. Theodore försökte ta upp hela Jackson-situationen men Kane avfärdade det omedelbart. Han skulle oroa sig för det imorgon.
Trixie var där hela tiden, tog in all information som kastades mot henne. Hon blev väldigt trött. Ett litet gäsp undslapp hennes läppar och hon flyttade sin kropp på soffan och lutade sitt huvud ner i Kanes knä. Kane spände bara upp sig, hans partner låg i hans knä med sitt ansikte precis vid hans skrev. Han stirrade bara ner på henne och kunde inte hindra sina tankar från att vandra.
Titta på de där tjocka, fylliga putläpparna, jag undrar vad de smakar och hur de skulle kännas på våra och runt vår.. Goliaths retande avbröts av att Kane plötsligt ställde sig upp och ropade lätt, "Alla ut nu!" William och Jake tittade upp på honom med förvirring men för Theodore, han märkte bulan i hans jeans och grep de två idioterna och drog ut dem.
Trixie som var i en liten dimma från att ha blivit flyttad så plötsligt, "Vad är fel? Vad hände? Är du okej?" Hon frågade med oro.
"Trixie, älskling, titta vad du gör med mig.." Kane vände sig mot Trixie och såg hur hennes förvirrade lilla ansikte blev rödare än en tomat.