VD:ns Busiga Lilla Brud

Kapitel 14 Bakhåll

Vera visste inte vad Patrick hade sagt. Shawn såg strängt på henne och sa, "Patrick, provocera mig inte. Visa dig framför mig inom en halvtimme."

Efter att ha sagt det, lade Shawn ilsket på luren.

Han tittade på Vera, som stod där förbluffad, och sa, "Vera, vänta. Patrick kommer snart tillbaka och be om ursäkt till dig."

Vera skakade på huvudet. "Pappa, det är inte nödvändigt." Hon var ju den som hade provocerat Patrick från början.

Inte långt därefter kom Patrick tillbaka.

Så fort han kom in i rummet såg han Vera gömma sig bakom Shawn.

Ur Patricks perspektiv verkade det som om Vera medvetet låtsades vara ynklig framför Shawn.

Veras hjärta rusade när hon såg Patrick och hans blick.

Hon var orolig för att Patrick hade berättat för Shawn att hon kallade honom 'Farbror Patrick'.

Efter att ha funderat ett ögonblick log Vera omedelbart och gick fram till honom. "Älskling, du är tillbaka."

Veras uttryck förändrades snabbt. Hon hade precis kallat honom "Farbror Patrick," och nu bytte hon till "Älskling."

Patrick tittade på henne och sa, "Försvinn."

"Älskling, jag hade fel," sa Vera uppriktigt.

Hon agerade till en början underdånigt. Oavsett vad Patrick sa senare, skulle hon envist förneka det.

Shawn sa argt, "Patrick, har jag lärt dig att behandla din fru på det här sättet?" Så fort han kom in i huset skällde Shawn omedelbart ut Patrick, som blev tyst.

Som man föraktade Patrick tanken på att rapportera incidenten. Han ryckte bara äcklad bort Veras hand och satte sig i soffan. "Vad vill du säga till mig?"

"Be Vera om ursäkt," svarade Shawn.

Patrick blängde på Vera, hans uttryck fylld av dysterhet. Vera kände sig skyldig och förvirrad, undrade, 'Varför vill han be om ursäkt till mig?' Hon var ju den som hade retat upp Patrick först. Hon vågade inte stanna där längre. Så hon avslutade snabbt konversationen. "Det behövs inga ursäkter mellan makar. Pappa, bli inte arg. Patrick är tillbaka, ni två kan prata. Jag går till sovrummet först."

Utan att vänta på att Shawn skulle svara, sprang hon tillbaka till sovrummet.

Med dörren stängd bakom sig lutade hon sig mot den, lättad över att hon hade flytt snabbt.

Det tog Vera en halvtimme att inse att hon inte kunde reta upp Shawn i det här hushållet. Strängt taget måste hon förlita sig på Shawn. Hennes impulsiva och barnsliga handlingar kvällen innan hade misshagat honom. Om Shawn fick veta idag att hon kallade Patrick för sin brorson, skulle han bli ännu mer arg.

Vera måste inte bara undvika att reta upp Shawn, hon kunde inte heller provocera Patrick. Hon kunde skämta med honom, men om hon retade upp honom, skulle hennes dagar inte bli trevliga.

Även om Vera hade tänkt igenom dessa saker, betydde det inte att hon nödvändigtvis kunde genomföra dem. Hennes humör var inte bra, och hon kanske inte kunde kontrollera sig själv att...

Plötsligt tryckte någon på dörren. Personen hade stor styrka, och Vera föll nästan. Hon snubblade, återfick snabbt balansen och vände sig om för att se Patrick.

"Hej..." Vera vinkade med handen för att hälsa på Patrick. Hon övervägde att säga, "Farbror Patrick?"

Patrick hade aldrig stött på någon som Vera förut. Hon kunde snabbt ändra sitt uttryck och ljuga utan någon tvekan.

Flickan framför honom gjorde honom arg, så Patrick höjde handen och grep Veras hals.

"Du överrumplade mig."

Veras hals pressades, och hon tvingades sänka huvudet.

"Patrick, släpp mig," sa Vera.

Patrick närmade sig henne, och Veras huvud var precis vid hans nedre mage.

Även om Vera inte kunde lyfta huvudet, gav hon inte upp motståndet. Hon grep tag i Patricks handled. "Släpp mig."