Kapitel två - Jag gillar inte brats.
Wyatt
Jag väntar tålmodigt på att Alyssa ska komma tillbaka till mitt kontor för att ge mig sitt svar. Jag kommer inte att sparka henne om hon säger nej. Jag behöver att hon tror att jag skulle göra det. Jag får alltid vad jag vill, och vad jag vill just nu är att hon följer med mig som min dejt. Alyssa är söt och lite mer sofistikerad än de kvinnor jag vanligtvis har omkring mig. Hon är inte min typ, långt ifrån. Jag föredrar smala blondiner med gröna ögon. Hon har brunt hår, är kurvig och har blå ögon. Nej, hon är inte från samma klass som min familj, men det är inte många som är. Min familj behöver inte veta det. De har ingen aning om att hon är min assistent. Hon är artig, och om jag klär henne lämpligt kan jag övertyga dem om att hon är det. Det är bara för en dag. Jag behöver att alla slutar försöka sätta upp mig med kvinnor.
Jag behöver en speciell typ av kvinna. Jag har kvinnor som jag ligger med, men det är bara sex. När jag behöver mer finns det specifika saker jag vill ha i en partner. Min livsstil är inte för alla. Jag är inte öppen om mitt liv eftersom det inte är någon annans ensak. De enda som vet är de som är inblandade. Det krävs mycket för att jag ska släppa in någon i min värld. Förtroende måste byggas upp.
Jag kollade på klockan och märkte att hon borde vara klar nu. Jag ber inte om mycket. Det är inte som att jag ber henne att ligga med mig eller gifta sig med mig. Jag kommer att göra det värt hennes tid. Jag kommer att betala henne om det är vad hon vill. Jag börjar snart tappa tålamodet och trummar med fingrarna mot mitt bröst. Hon har två minuter innan jag går in till hennes kontor.
Precis när jag ska resa mig hör jag rörelse från hennes kontor och fotsteg som närmar sig. Jag ställer mig upp och lutar mig mot mitt skrivbord, med armarna korsade över bröstet.
Hon suckar och dyker upp framför mig, "Kommer du verkligen att sparka mig om jag inte följer med dig?"
Jag kämpar mot ett leende, skjuter mig ifrån skrivbordet och går mot henne. När jag är nära, reagerar hon på samma sätt som tidigare. Hennes kropp spänner sig och hennes andning blir lite tyngre. Jag påverkar henne på samma sätt som jag gör med alla andra kvinnor, men Alyssa kommer aldrig att erkänna det.
"Ja," säger jag bestämt.
Hon himlar med ögonen, och min käke spänns. Jag har sätt att hantera sådana attityder; hon har tur att hon inte är min, eller att jag vill ligga med henne.
"Du vet att jag skulle kunna anmäla dig för det här, eller hur?" fräser hon.
Jag skrattar, "Ja, men det kommer du inte att göra."
"Du vet inte det. Varför gör du det här mot mig? Du kunde ha frågat vem som helst här att följa med dig. Någon som är intresserad av dig kunde spela rollen bättre än jag."
"Alla är intresserade av mig, även du," säger jag självsäkert.
Hon hånler åt mig, och mina nävar knyts den här gången. Åh, vad jag skulle älska att lära henne hur man beter sig, men jag kan inte. Jag kan inte gå den vägen. Jag blandar inte affärer med nöje.
"Det är jag inte. Du är min chef, inget mer. Jag gillar dig inte ens."
Hon täcker snabbt sin mun med handen. Jag tror inte att hon menade att säga de orden högt.
"Ursäkta? Är inte det lite oartigt?" frågar jag.
Hon får panik, och det syns tydligt i hennes ansikte: "Förlåt, Sir. Jag menade inte att säga det högt."
Det stör mig inte. De flesta gillar inte mig, och jag bryr mig inte. Jag kan använda det till min fördel för tillfället.
"Du kan gottgöra mig genom att gå på bröllopet," ler jag.
"Finns det något sätt jag kan komma ur det här utan att bli avskedad?"
Jag är inte en person som brukar utpressa för att få vad jag vill, men min dejt ställde in i sista minuten, och jag orkar inte försöka hitta någon annan lämplig.
Jag skakar på huvudet. "Nej. Om det får dig att må bättre, betalar jag dig tio tusen." föreslår jag.
"Är du seriös? Vad är jag, en jävla hora?" fräser hon.
Jag skrattar, "Du är överdramatisk. Horor har sex för pengar. Jag ber dig vara min dejt på ett bröllop. Stor skillnad."
"Nej, jag tar inte dina jävla pengar! Jag kommer, men be mig aldrig om något sånt här igen. Om du gör det, anmäler jag dig. Du får köpa mig en klänning för jag tänker inte betala det ur egen ficka, särskilt inte eftersom jag inte ens vill komma." snäser hon.
Jag är inte van vid att hon är så tuff. Under året hon har jobbat för mig har hon varit timid och gjort allt jag sagt åt henne. Jag hatar att erkänna det, men det tänder mig. Nej, sluta. Jag gillar inte bråkstakar.
"Det är bara rättvist. Vi kan gå och shoppa imorgon på lunchen. Jag bör nog nämna att det är en tvånätters grej. Det blir för sent att köra tillbaka när bröllopet är över." Jag ler.
"Vad? Jag hoppas du planerar att boka två rum för jag tänker inte dela rum med dig." gnäller hon.
Jag flinar, "Varför inte? Rädd att du ska bli för frestad?"
Hon himlar med ögonen igen och tar några steg bakåt från mig, "Nej. Jag sa att jag inte är intresserad av dig. Jag tycker inte ens att du är attraktiv. Jag vill bara inte dela rum med min chef. Dagen kommer vara tillräckligt dålig när jag tvingas göra något jag inte vill, än mindre behöva dela rum med dig."
"Du måste. Resorten är fullbokad för bröllopet. Jag tar soffan. Du kan ha sängen."
Det är ingen lögn. Alla rum är fyllda med bröllopsgäster. Jag spelar inget spel där jag låtsas att det inte finns några lediga rum för att tvinga närhet. Jag är inte någon hjälte i de där ostiga romantiska böckerna, desperat efter kvinnans uppmärksamhet.
"Okej! Du är skyldig mig." utbrister hon.
"Du vet att jag kan sparka dig, eller hur?" frågar jag.
"Du kan försöka, men jag skulle göra livet till ett helvete för dig om du gjorde det." säger hon självsäkert.
Det verkar finnas många fler sidor av Alyssa än jag kunde ha föreställt mig. Jag är nyfiken på att veta mer den här helgen.
"Vi kommer ingenstans med det här, så vi borde sluta. Du kan gå hem nu. Vi har en hektisk dag imorgon och vi måste åka på lördag klockan sex på morgonen. Det blir lättare om du kommer och stannar över på fredag kväll, så jag slipper åka och hämta dig."
Hon skakar på huvudet, "Nej. Jag tänker inte stanna hos dig. Det är en gräns jag vägrar att korsa. Du kan hämta mig, annars kommer jag inte." säger hon bestämt.
Gud, hon är irriterande!
"Okej. Jag hämtar dig." suckar jag och ger upp. Jag kan inte låta henne ändra sig.
"Bra. Jag går hem nu."
Hon går iväg, återvänder till sitt kontor, samlar ihop sina saker och lämnar utan att säga ett ord till. Hon är förbannad på mig, och med rätta. Jag hotade precis att sparka henne om hon inte hjälpte mig. Jag skulle också vara förbannad på mig. Som jag sa, jag får alltid vad jag vill, och inte ens Alyssa är immun mot det, oavsett hur mycket hon vill tro att hon är det.