♥ Kapitel 1 ♥
Yara Blake.
12:20 "Yaras hus." Eldoria.
Fredag.
Jag står framför spegeln och tittar på min spegelbild. Bilden av min bröllopsklänning är fortfarande färsk i mitt minne, en grym påminnelse om dagen då mitt liv förändrades för alltid. För ett ögonblick förlorar jag mig själv i minnena av det olyckliga bröllopet, och tror att allt skulle bli bättre med tiden. Jag trodde att jag till slut skulle bli kär i Ronan och han i mig. Men det hände aldrig.
Sedan den dag vi gifte oss har han aldrig rört vid mig. Vi fullbordade inte vårt äktenskap på vår smekmånad. Hans ord ekar fortfarande i mitt sinne: "Du är inte bra för mig." Sedan dess har mitt liv handlat om att uppfylla mina hushållsplikter och vara en god hustru, på det sätt han tycker att jag ska vara.
Han slänger det ständigt i ansiktet på mig att jag bara har honom i mitt liv och att jag måste lyda honom utan att ifrågasätta. När jag försökte prata med min mamma i hopp om att hitta någon tröst, ställde hon sig på hans sida. Hon sa att jag alltid skulle böja huvudet för min man, vilket är vad en hustru ska göra.
Jag är trött på det. Jag gifte mig när jag var arton, och nu, vid tjugotvå, har dessa fyra år varit ett levande helvete. Dessutom är jag rädd för att be om skilsmässa och att han ska skada mig. Jag känner väl till hans sanna personlighet, dold bakom en fasad av respekt och artighet.
Idag vaknade jag tidigt för att förbereda frukost åt Ronan, som jag gör varje dag. Men nu är jag i badrummet och gör mig i ordning för intervjun. Mitt sinne är fokuserat på vad denna nya möjlighet kan innebära för mig. Intervjun kommer överraskande nog att vara på herr Magnus' företag, något jag fick reda på från tidningen jag lyckades läsa.
Det var svårt, men jag ringde numret i annonsen från vår hemtelefon. Överraskande nog var kvinnan som svarade mycket vänlig och gav mig all information jag behövde: adressen, tiden för intervjun och sa till och med att jag inte behöver ett CV, bara mitt ID, eftersom jag kommer att intervjuas av herr Magnus själv.
Jag har hört att fru Darkmore har tre söner: Magnus, Kael och Damien. Jag känner bara till deras namn eftersom jag diskret kollade upp dem, men jag kunde inte hitta några bilder eller information i tidningarna. Min man tillåter mig inte att ha en mobiltelefon, och all kontakt med omvärlden kontrolleras av honom.
Överraskande nog gav han mig tillstånd att försöka med denna intervju. Jag tror att Darkmore-familjens status påverkade hans beslut. Om det hade varit någon mer ödmjuk plats, skulle han aldrig ha tillåtit det. Han tror att genom att arbeta för en rik och mäktig familj kommer min lojalitet till honom bara att öka.
Här står jag, framför spegeln, och justerar de sista detaljerna av mitt utseende. Jag tar en sista titt på min spegelbild, och ser till att jag inte har några synliga mörka ringar under ögonen och att min outfit är lämplig. Idag är jag klädd i en enkel men anständig outfit: en vit bomullsblus och en knälång svart kjol. Blusen är enkel, med en diskret V-ringning och korta ärmar, medan kjolen har ett lätt, flytande tyg som faller mjukt. Trots sin enkelhet är outfiten väl sammansatt och får mig att känna mig lite mer självsäker.
Jag applicerar lite smink för att dölja min blekhet och se till att jag ser presentabel ut. Ansträngningen är minimal, men det är det bästa jag kan göra med det jag har. Jag tittar i spegeln igen och känner en blandning av nervositet och hopp.
Jag lämnar badrummet, tar min väska med mina dokument och börjar gå nerför trapporna. Som tur är har Ronan lämnat pengar till taxin, vilket bara räcker för tur och retur. Om jag blir hungrig under dagen kommer jag inte kunna äta något eftersom pengarna bara räcker till transporten.
Jag når sista trappsteget och tar ett djupt andetag innan jag lämnar huset. Idag har jag en chans att förändra mitt liv, och jag kan inte låta denna möjlighet glida mig ur händerna. Jag stoppar pengarna i fickan och går ut, fast besluten att göra mitt bästa på intervjun.
Som tur är ser jag en taxi närma sig. Jag vinkar till den, och den stannar snabbt. Jag sätter mig i fordonet och ger föraren adressen till Darkmores företag. När taxin kör genom gatorna slår mitt hjärta hårt.
Jag är så ivrig att träffa nya människor och interagera med någon utanför min begränsade krets. De enda människor jag pratar med är mina föräldrar och min man. Ronan begränsar mina steg mycket; han följer till och med med mig när jag handlar. Varför har han denna besatthet av att låsa in mig? Jag kan inte ha vänner, och jag kan inte prata med någon annan än honom och min familj.
Jag är säker på att Ronan är otrogen mot mig. Det blir allt mer uppenbart. Han kommer hem från jobbet och luktar annorlunda, och jag har redan hittat läppstiftsmärken på hans kläder. En gång, när jag konfronterade honom om det, fick jag bara mer smärta. Jag frågade honom om bevisen jag hade hittat, men istället för ett svar fick jag en örfil som blev lila i nästan en vecka. Eftersom min hud är ljus, blir alla märken synliga och varar länge.
Dessa tecken på svek, tillsammans med våldet och kontrollen, gör att mitt liv känns ännu mer förtryckt. Jag känner mig fångad och utan alternativ. Men denna intervju kan vara min chans att förändra allt det. Jag kan gå ut mer, interagera med nya människor, och kanske kan de hjälpa mig att fly från detta äktenskap. Om jag får jobbet kan mitt liv börja förändras, och möjligheten att hitta en utväg kan äntligen materialisera sig.
"Vi är framme," säger föraren till mig.
Jag vaknar ur min trans och tittar ut genom fönstret. Staden verkar så långt borta, och den enorma byggnaden framför mig står ut bland de andra.
"Tack," säger jag, tar fram min plånbok för att ta pengarna och betalar för resan.
Han ger mig växeln, och jag kliver ur bilen, känner den kalla, friska luften mot mitt ansikte. Jag tar min väska och tittar på den enorma byggnaden framför mig. Byggnaden är imponerande, med mörka fönster som reflekterar solljuset och en elegant ingång som verkar nästan oåtkomlig.
Jag blundar ett ögonblick och räknar mentalt till tio, försöker lugna virveln av känslor inom mig. När jag öppnar ögonen igen tar jag ett djupt andetag och viskar till mig själv:
"Jag är redo."