Read with BonusRead with Bonus

214. ”Med nöje, mästare.”

Abraham lyfter blicken, så intensiv, så full av en tyst ömhet att mitt bröst känns för litet för att rymma allt jag känner just nu. Mina ögon fylls genast med tårar, och jag svär att mina händer börjar svettas ännu mer än när jag hade honom i mig för bara några ögonblick sedan.

Den lilla asken är fo...