Read with BonusRead with Bonus

167. MILAN BRUN (POV)

En man kommer in med bestämda steg, hans telefon nästan krossad i handen. Hans entré fångar min uppmärksamhet, men inte tillräckligt för att jag ska ta in hans ansikte länge. Jag ser hans vidöppna ögon, hans ansikte rödare än hans hals, som om han kvävs av ilska – eller kanske är hans krage alldele...