Jacques tankar vandrade medan hon svävade någonstans mellan liv och död. Hennes kropp längtade efter att släppa taget, att sjunka ner i den fridfulla avgrunden, till platsen där hon inte behövde oroa sig för rabiata, barnsnappande vampyrer och den förödelse de orsakat så många oskyldiga familjer. Men något höll henne kvar här, fäst vid denna värld, något hon inte riktigt kunde minnas svävade precis på gränsen till hennes medvetande, något livsviktigt. Det var inte Fane, han skulle vara med henne på andra sidan, det visste hon. Om hon dog, dog han också och han skulle inte ha det på något annat sätt. Hon kunde känna Peris närvaro i sin kropp. Fén kämpade, använde varje uns av sin energi för att hålla henne och Fane vid liv och ansträngningen tog ut sin rätt på fén. Men varför? Varför kämpade fén som om hennes eget liv berodde på Jacques överlevnad? Jacque började minnas någon annan—någon som var beroende av henne. Ett helt nytt liv, dyrbart och perfekt…hennes son.


Den Brinnande Kloren (Grå Vargar Serien bok 10)

"Jag trodde inte att jag hade någon framtid. Jag hade accepterat att mitt öde var förutbestämt. En dag, var jag säker på, skulle jag dö i fångenskap. Men ur mörkret stormade du in—en mäktig varg som räddade mig från ondskan. Jag var ödesbestämd att bli din. Och under den korta tid jag har känt dig, ...

Kapitel 13