Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 67

Roses POV

Tiden i den kalla, fuktiga cellen verkar sträcka sig oändligt.

Ekot av avlägsna skrik och rasslande kedjor genljuder genom de svagt upplysta korridorerna - vilket får mig att inse att jag faktiskt inte var den enda fången här...

Mina sinnen hade blivit avtrubbade av bristen på...