Kapitel 2
Dianas perspektiv
'Titta på henne' säger min varg Winter genom mina ögon medan jag fortsätter att hålla Athena mot hennes dörr.
'Jag vet' svarar jag medan vi ser på henne, hennes ögon har den där tomma blicken som om hon återupplevde tidigare händelser i sitt sinne som hon brukar göra.
Athena var bara 18 när hon råkade träffa sin partner Jacob, Jacob Blackwood, den framtida Alfan och min nuvarande pojkvän. Det är självklart att jag blev förbannad när jag fick reda på det och ville inget hellre än att den där subban skulle få betala, så när jag kom hem grät jag till mamma och pappa och berättade för dem hur Athena försökte stjäla Jacob från mig, vilket bara väckte deras ilska.
Flinande trycker jag henne hårt mot dörren igen vilket äntligen får henne att återgå till nuet, ett morrande stiger.
"Försök inte" varnar jag henne och ser till att hon vet vad som kommer hända om hon gör det.
"Dra åt helvete" morrar Athena igen medan hon försöker befria sig från mitt grepp.
"Lyssna här, subba, vem tror du att du är? Om du har glömt så är du bara en Omega, en slav, du har ingen rang här" säger jag med hat.
"Bara på grund av DIG" väser Athena medan hon stirrar på mig, vilket får mig att sträcka ut handen och slå henne, medveten om att mamma redan hade slagit henne två gånger då hennes ansikte fortfarande var rött från där handen träffade när jag närmade mig hennes rum efteråt.
"Vakta din tunga, din smutsiga hora" morrar jag medan jag rycker i hennes hår. "Respektera mig igen och jag hämtar Brian hit."
Athena bleknar och jag kan inte låta bli att le åt hennes uttryck, rädsla som långsamt sprider sig över hennes ansikte, för trots allt har det bara gått ett år sedan hennes avvisning men jag tog det på mig att påminna henne, liksom min bror och våra föräldrar.
"P-Please låt bli" ber Athena plötsligt.
"Och varför skulle jag? Brian är trots allt framtida Beta och du sårade hans framtida Alfa" svarar jag, medveten om att Brian verkligen inte hade förlåtit henne för Jacob.
"Jag... Jag ska vara snäll, bara snälla kalla inte på Brian" ber Athena med rädsla som lurar bakom hennes ögon medan jag ser på med total förtjusning. Trots allt visste jag att hon ogillade Brian men jag förstod aldrig varför, men hennes absoluta rädsla var beviset att hon verkligen skulle lyssna om det innebar att hon slapp se min bror.
"Okej, men..." börjar jag och ser hennes ögon bli hoppfulla. "Men?" frågar hon medan jag långsamt släpper henne. "Du gör precis som jag säger eller så kallar jag på min bror, förstår du?" frågar jag och hon nickar som svar.
"Bra" och precis så släpper jag henne långsamt innan jag vänder mig om och går iväg, medveten om att jag gjort henne ännu senare med hushållssysslorna och nu skulle hon få sitt straff, för trots allt var hon inte familj, åtminstone inte tekniskt sett eftersom vi aldrig accepterade henne i flocken så det gjorde henne till en utomstående och flockens slav för dem som ville ha henne.
'Du vet att om du verkligen ville skrämma henne kunde du ha använt en kniv eller något' säger Winter medan vi går nerför trappan och till husets huvudvåning.
'Jag vet men det är mycket roligare när jag använder min bror mot henne' säger jag till henne. 'Dessutom är Brian mycket mer ondskefull än jag men inte lika hänsynslös som våra föräldrar.'
Väl nere vid trappan börjar jag snabbt leta efter mina föräldrar, vetande exakt vad jag ska göra. "Mamma, Pappa! Athena försökte attackera mig," gråter jag när jag rusar mot dem. Mina föräldrar var i köket när jag hittade dem.
"VAD?!" ryter min pappa när han rör sig för att hålla mig försiktigt, vilket får mig att le. "Ja pappa, det är sant. Jag ville bara kolla till henne, men hon försökte skada mig," gnäller jag medan jag klamrar mig fast vid honom, vetande att detta var den knuff som behövdes eftersom jag var deras prinsessa och ingen, inte ens min kusin, var säker från skada.
"ATHENA!" ropar pappa när han reser sig från bordet och marscherar mot trappan där Athena nu stod frusen av rädsla, undrande vad det var hon hade gjort.
"J-Ja farbror?" svarar Athena medan jag tittar från säkerheten vid min mammas sida. "Vad är det jag hör om att du nästan attackerade din kusin?" frågar pappa när han långsamt rör sig för att stå framför henne.
"J-Jag gjorde inte det farbror," svarar Athena mjukt.
"Ljug inte för mig barn. Vi tog in dig i vårt hem, vår familj, bara för att du skulle stjäla min dotters pojkvän och nu försöka attackera henne," med det greppar pappa snabbt hennes underarm innan han sliter henne hårt mot källardörren.
"N-Nej... Snälla... Snälla farbror, jag ska vara snäll, jag lovar," gråter Athena som visste vad som skulle hända när pappa fortsatte mot källaren, ett andra hem som Athena blivit ganska van vid.
"Åh, du kommer att vara snäll, det kan jag lova," och med det marscherade pappa henne rakt in i källaren, dörren smällde igen bakom dem.
När de försvunnit ur sikte kan jag inte låta bli att le, vetande att pappa skulle ge henne en rejäl omgång och det fanns inget någon kunde göra för att stoppa det eftersom den nuvarande Alfa och Luna var helt omedvetna om allt runt omkring dem och deras Beta, min pappa, alltid skulle straffa sin systerdotter som han ansåg passande.
Förlorad i tankar hörde jag tydligen inte andra fotsteg närma sig bakom mig, inte heller rösten som tillhörde dem förrän personen hade anslutit sig till oss. "Lite hårt, tycker du inte syrran?" ler figuren när jag vänder mig om, mina smaragdgröna ögon möter min bror Brians.
"Nej... dessutom förtjänade hon det, för hon är inget annat än flockens slav, hon kommer aldrig att accepteras av någon och allt för att hon inte har någon flock att kalla hem," skrattar jag nästan när jag vänder mig om för att titta på min bror som hade sandblont hår, smaragdgröna ögon och en 183 cm lång kropp jämfört med min 173 cm långa kropp. Det var inte allmänt känt, men Brian var bara två år äldre än mig, så det betydde att han skulle ta över som Beta när pappa gick i pension och han och Jacob skulle stiga till makten som den nya Alfa och Beta i flocken eftersom båda nu närmade sig 21.
För min del brydde jag mig inte om att bli Beta, nej jag ville bli Luna och jag visste exakt hur jag skulle göra det också. Allt jag behövde göra var att stanna med Jacob och om det innebar att skada Athena på vägen så fick det vara så, för Jacob hade redan avvisat henne vid 18 års ålder och nu när hon är 19 och ingen andra chans-mate i sikte var hon min att plåga.
"Sant," skrattar Brian. "Men fortfarande hårt, du skulle bli en underbar Luna," och med det gick Brian mot källaren där Athena och pappa var, ivrig att delta i det roliga som han alltid gjorde.