Kapitel 9 En dyrbar gåva
Isabella öppnade dörren och såg Samantha stå vid sin säng, hållande i halsduken som Sebastian hade gett henne.
"Bella?" Samantha skyndade sig att lägga tillbaka sakerna i sin väska och gick fram för att ta Isabellas hand. "Bella, när flyttade du tillbaka till studenthemmet? Varför sa du inget till mig?"
Isabella drog bort sin hand och gick förbi henne utan att säga ett ord. "Flyttade inte du ut?"
"Jo, jag kom tillbaka för att hämta några saker," Samantha gick mot henne och pekade på väskan på hängaren. "Bella, är den där halsduken din?"
"Den är min." Isabella tittade på henne med en avlägsen blick. "Är det något problem?"
"Nej." Samanthas leende var ansträngt. "Det är en begränsad upplaga från ett känt märke som släpptes förra månaden. Den är inte bara dyr, utan också svår att få tag på. Jag ville bara fråga, hur fick du tag på den? Jag vill ha en också."
Isabella sneglade på väskan och såg logotypen från det kända märket. Sebastian hade gett den till henne, och hon hade inte tänkt acceptera den, än mindre titta närmare på den. Hon hade inte förväntat sig att den skulle vara så värdefull.
"En vän gav den till mig," svarade Isabella nonchalant. "Jag är inte riktigt säker."
"Vilken vän?" pressade Samantha, med en blick som visade hennes misstro. Hon hade varit Isabellas bästa vän i många år och kände henne väl. Förutom henne och Matthew hade Isabella inga andra vänner.
Isabella sade likgiltigt, "Du känner inte honom."
När Samantha skulle fråga mer, ringde hennes telefon. Hon tittade på nummerpresentatören och tvekade inte att svara framför Isabella. "Hej, Matthew... Ja, jag är i studenthemmet. Rätt. Jag vill ha en stor måltid till lunch, den vi gick till förra gången... Okej. Jag kommer och träffar dig senare."
Efter att ha lagt på, sade Samantha, "Vila dig, Bella. Jag går nu."
Isabella brydde sig inte ens om att svara. Hon satte sig på sängen och öppnade sin laptop.
Samantha bara ryckte på axlarna och lämnade studenthemmet.
På restaurangen beställde Samantha några rätter och räckte över menyn till Matthew.
Matthew tittade på den och strök över några rätter. "Kommer du att äta upp allt det här?"
"Det spelar ingen roll om jag inte äter upp allt. Jag vill bara smaka lite av allt," sade Samantha nonchalant och lade till dyr foie gras till beställningen.
Matthew tittade på henne. "Varför märkte jag inte att du var så slösaktig förut?"
När han dejtade Isabella brukade han ibland ta med Samantha på måltider. Då var Samantha alltid reserverad och ännu blygare än Isabella. Senare fick Matthew veta att det var för att Samantha kom från en fattig familj och hade låg självkänsla.
Han mindes en gång när de tre hade ätit klart och lämnat, Samantha gick tillbaka till det privata rummet för att ta med sig resterna. Samantha då och Samantha som nu njöt av denna extravaganta måltid verkade vara två olika personer.
När hon märkte hans blick, stängde Samantha menyn. "Beställde jag för mycket? Säger du att du inte vill spendera pengarna?"
"Det är inte det," Matthews familj hade pengar. Båda hans föräldrar var professorer. Han brydde sig inte om dessa utgifter. Sedan han började dejta Samantha, brukade han ta med henne till dessa exklusiva ställen, och han hade aldrig känt att det var något fel förut.
Kanske hade han insett hur mycket både han och Samantha hade förändrats eftersom han hade sett Isabella på sjukhuset idag. Isabella verkade ha förblivit densamma som förut.
"Matthew? Vad är det med dig?" Samantha viftade med handen framför hans ögon. "Har du något på hjärtat? Varför är du så frånvarande ikväll?"
Matthew ryckte till och återvände till verkligheten. "Det är inget."
Samantha skar nonchalant upp foie gras och sade, "Bella har flyttat tillbaka till skolans studenthem."
Matthews bestick stannade upp, och han sade lugnt, "Jaså?"
På eftermiddagen hade Matthew återvänt till sitt studentrum för att hämta något när han stötte på henne. Hon höll i en stor märkesväska, och inuti låg den halsduk han hade velat ha. Bella sade att det var en present från en vän, så han frågade vilken vän, men hon gav honom inget tydligt svar. Samantha, som pratade med Matthew, tittade på honom.
Matthew rynkade pannan. "Verkligen?"
Samantha lyfte hakan med ett oskyldigt ansikte och sade, "Jag trodde kanske att du hemligt hade köpt den till henne."
"Jag?" Matthew skakade på huvudet. "Nej, det var inte jag."
"Jag visste att det inte var du. Även om det hade varit från dig, skulle jag inte bli arg. Vi har gjort något som sårat henne. Om en halsduk kan mildra Bellas agg, är jag villig att ge henne det. Men... Bella har inga andra vänner förutom oss. Dessutom, även om det bara var en vanlig vän, skulle de antagligen inte ge henne en så dyr present, eller hur? Jag undrar om Bella har en ny pojkvän?"
Matthew lade ner sina bestick. "Jag ska gå på toaletten."
Samanthas ord hade gjort honom obekväm. Matthew gick till toaletten och rökte en cigarett för att lugna ner sig.
Efter att ha rökt klart cigaretten kom han ihåg något och stack handen i fickan, bara för att inse att hans telefon fortfarande låg på matbordet.
Samantha tog snabbt telefonen, låste upp skärmen och bläddrade igenom flera utländska shoppingappar. För att vara ärlig, kunde hon fortfarande inte tro att någon skulle ge Isabella en så dyr present, förutom Matthew.
Men efter att ha sökt, hittade hon bara beställningen på halsduken som Matthew hade gjort tidigare.
När hon klickade på den, förändrades Samanthas uttryck. Hon hade verkligen velat ha den halsduken och hade förälskat sig i den vid första ögonkastet när den just hade släppts. Hon hade bett Matthew om den länge innan han gick med på att köpa den åt henne. Hon hade ivrigt väntat på att få halsduken för att visa upp den, men Matthew hade sagt till henne att han inte hade lyckats få tag på den.
Och nu såg hon att han inte hade misslyckats med att få tag på halsduken; istället hade han avbrutit beställningen.
Varför hade han avbrutit beställningen? Svaret var enkelt. Matthew ville inte ge den till henne!
Två minuter senare återvände Matthew till matbordet. Han kastade ett öga på sin telefon. Telefonen låg fortfarande på samma plats, som om den inte hade rörts.
Samantha räckte honom foie gras med en behaglig min. "Jag skar upp foie gras åt dig, Matthew. Prova."
"Tack."
Nästa morgon tog Isabella tunnelbanan till företaget.
Hon utnyttjade att hennes avdelningskollegor ännu inte hade kommit och smög sig tyst in på VD:s kontor medan hon höll i presenten Sebastian hade gett henne.
Kontorets gardiner var tätt dragna, och det var tyst. Isabella gick direkt till Sebastians skrivbord utan att märka mannen som satt i soffan till vänster om henne.
Hon lade ner väskan och var på väg att genast gå när hon vände sig om och fick ögonkontakt med mannen i soffan.
"Herr Landon!"
Hur kändes det att bli påkommen på bar gärning som en tjuv?
Hon kände sig besvärad. Sebastian satt tillbaka i den svarta soffan med skjortkragen lös och benen något böjda, vilket gav ett extremt trött intryck. Men han såg ganska nöjd ut. Han stirrade intresserat på Isabella. "Företaget har sträng säkerhet, så hur kunde en tjuv ha kommit in? Men när jag tittade noga, visade det sig vara du, Isabella."