Kapitel 3 Lämnar Ninas hus
Efter att ha fått fyra påsar med saltlösning gick Isabellas feber ner. Men läkaren sa att hon hade en bakteriell infektion och inflammation i kroppen. Trots att febern tillfälligt hade minskat behövde hon stanna på sjukhuset i ytterligare två dagar och få antiinflammatorisk behandling.
På kvällen skyndade Nina Wilson, Isabellas syster, in genom dörren. "Isabella, är du okej?"
När Isabella såg Nina ville hon gråta. "Jag mår bra."
"Hur blev du så allvarligt sjuk?" frågade Nina oroligt.
De hade förlorat sina föräldrar när de var unga. Nina, som var sju år äldre än Isabella, hade tagit hand om henne i många år. De hade en stark relation.
Isabella ville inte att Nina skulle oroa sig, så hon höll tillbaka tårarna och sa, "Jag kanske fick en förkylning och feber igår kväll. Det är okej, jag mår mycket bättre nu."
Nina slappnade av lite när hon såg att Isabella verkade vara vid gott mod. Hon vände sig till Vanessa, som stod vid sängen. "Och du är?"
"Hej, jag heter Vanessa, Isabellas kollega." Vanessa sträckte artigt fram handen och skakade hand med Nina.
"Åh, var det du som tog Isabella till sjukhuset?"
"Nej," Vanessa skakade på huvudet. "Vår chef tog Isabella till sjukhuset. Jag stannade bara hos henne en dag."
"Tack. Isabella är snäll, och hon har tur som har en bra kollega som du."
"Du är för snäll." Vanessa tittade på klockan och spekulerade att Sebastian förmodligen inte skulle komma hit, så hon plockade upp sin väska från soffan. "Eftersom du är här, ta hand om Isabella. Jag går nu."
Nina följde Vanessa ut. När hon kom tillbaka frågade hon Isabella, "Den där kollegan verkar trevlig. Är hon en ny vän?"
Isabella skakade på huvudet, "Vi pratar inte så mycket på jobbet."
Vanessa var vanligtvis vänlig, men hon var närmast Laura på avdelningen. Isabella var inte så pratsam och fokuserade bara på sitt arbete utan att socialisera. Hon tyckte faktiskt att det var konstigt att Vanessa hade varit så särskilt entusiastisk mot henne idag.
"Tja, hon var verkligen snäll som stannade hos dig en dag."
"Ja."
Isabella tänkte att hon skulle behöva hitta ett tillfälle att återgälda Vanessa. Hon gillar inte att stå i skuld till andra människor.
Nina sa att sjukhuset var för bullrigt och att det skulle vara bättre att vila hemma. Isabella tyckte inte att det var bullrigt, men hon kände sig lite rädd utan Nina vid sin sida, så hon gick med på det.
När de gick ut från sjukhuset blåste en sval vind. Isabella kände en vikt på sina axlar. Nina hade lagt sin kappa över henne. Trots att Nina var tunt klädd brydde hon sig bara om att skydda Isabella. Isabella pressade ihop läpparna och skyndade sig att fånga en taxi.
I bilen ringde Isabellas svåger, Charlie Wilson, och sa att han hade en middag på kvällen och inte skulle komma hem förrän sent, så de behövde inte vänta på honom för att äta middag. Nina gav några påminnelser, men Charlie svarade otåligt med några få artiga meningar och lade på luren.
Isabella höll Ninas hand och sa, "Jag vill ha din mat till middag."
Nina log och svarade, "Okej, jag lagar mat till dig när vi kommer hem."
"Okej."
När de kom hem tog Nina Isabella till sovrummet, lade en kudde bakom hennes rygg, hällde upp en kopp varmt vatten och kände oroligt på hennes panna. "Du vilar på den här kudden. Jag ska laga mat. Det blir klart snart. Om du behöver något, bara ropa på mig."
Isabella nickade lydigt och sa, "Okej."
Nina tog på sig ett förkläde och gick till köket för att laga mat.
När Isabella hörde ljuden från köket, lyfte hon på täcket och steg upp ur sängen, smög sig tyst in i Ninas sovrum. Hon öppnade Ninas sängbord och hittade lätt abortpillerna där inne. Hon kastade en snabb blick på instruktionerna på pillerförpackningen, plockade ut två piller och svalde dem.
Efter middagen tog Isabella ett bad. När hon stod framför spegeln, med kläderna avkastade, tittade hon på märkena på sin kropp och mindes den vilda natten innan, fortfarande med en kvarvarande rädsla.
Isabella sov inte gott den natten, kanske för att hon hade sovit för mycket under dagen, eller kanske för att hon fortfarande kände sig dålig. I ett dåsigt tillstånd hörde hon gräl utanför. Hon gnuggade sin panna och reste sig upp, öppnade sovrumsdörren lite.
Vardagsrumslampan var tänd, och en mans slips och strumpor låg utspridda på golvet. Charlie låg på soffan, stinkande av alkohol.
Nina höll på att städa medan hon sa, "Jag sa åt dig att dricka mindre. Om du fortsätter att dricka så här, kommer du att få baksmälla igen imorgon..."
"Du är så irriterande. Tror du att jag vill dricka så här? Jag gör det bara för din skull, för den här familjen, för din syster. Annars skulle jag inte vara så utmattad."
Nina blev irriterad och sa, "Prata inte om Isabella."
"Varför inte?" Charlie höjde rösten. "Hon spenderar mina pengar. Varför kan jag inte prata om henne? Du skämmer bort henne för mycket!"
"Isabella har fått ett jobb. Hon har betalat sina egna utgifter sedan sitt första år på universitetet. Vad menar du med att hon spenderar dina pengar?" försvarade Nina Isabella.
Charlie pekade på henne. "Bra! Då säger du åt henne att flytta ut imorgon. Jag står inte ut med att se henne!"
"Isabella är min syster, och hon är min enda familj. Hon har inte ens tagit examen från universitetet, och hon har precis fått ett jobb. Du kan inte sparka ut henne."
Charlie såg mycket arg ut. "Det här är mitt hus. Jag köpte det med mina pengar, och jag betalar bolånet varje månad. Jag har sista ordet. Om jag säger åt henne att dra, måste hon dra!"
"Du..." Nina grät av ilska.
Charlie somnade, helt berusad.
Efter en stund torkade Nina bort sina tårar och gick för att väcka Charlie. "Gå och ta en dusch och gå tillbaka till ditt rum och sov."
Isabella stängde tyst dörren och lade sig tillbaka i sängen, men hon kunde inte somna resten av natten.
Nästa morgon vaknade hon tidigt och gjorde frukost. Hon lämnade ett kuvert och en lapp till Nina, och tog sedan sin resväska och lämnade Ninas hus.
Nina hade gift sig med Charlie på grund av Isabella. Nina hade alltid sagt att de hade lidit mycket eftersom de var kvinnor, och att ha en man hemma skulle hindra någon från att trakassera dem. Nina hade inte mycket utbildning och kunde inte tjäna mycket pengar från sin lilla verksamhet. Ninas dröm var att äga ett hus och slå sig ner.
Charlie hade en vanlig högskoleexamen och arbetade nu för ett börsnoterat företag. Till en början var han en anständig man, men han hade blivit alltmer rastlös på grund av ökande press. Han kom hem berusad och började bråka med Nina.
På grund av Isabella var Nina tvungen att undertrycka sina egna känslor och kompromissa under varje gräl hon hade med Charlie.
Isabella visste att Nina fortfarande älskade Charlie. Det fanns kärlek mellan dem. Hon ville inte vara en börda för dem. Att flytta ut var också ett sätt för dem att få ett bättre liv.
Hissen stannade på åttonde våningen.
När dörren öppnades såg Isabella personen som stod vid dörren. Det var någon hon inte ville se.