Kapitel 10 Spår
"Ta det lugnt." Sebastians plötsliga röst fick Isabella att hoppa till.
"Jag är inte nervös," svarade Isabella snabbt, även om hennes röst darrade lite.
Sebastian öppnade ögonen och kastade en blick på henne, ett knappt märkbart leende spelade i mungipan.
"Jag är här."
De enkla orden gav Isabella stor tröst.
Hon tittade på Sebastian, hennes ögon fyllda av tacksamhet.
"Tack, herr Landon."
"Kalla mig Sebastian," sa han.
"Vad?" Isabella blev överraskad, men rättade sig snabbt, "Sebastian."
"Bra." Sebastian verkade nöjd.
Han kastade en blick på Isabella genom backspegeln. Hon sneglade nyfiket på honom.
Sebastians hjärta mjuknade. Han sträckte sig in i handskfacket och räckte henne en liten låda.
"Vad är det här?" frågade Isabella och tog emot lådan.
"Ett första hjälpen-kit," svarade Sebastian. "För säkerhets skull."
Isabella öppnade lådan och fann olika mediciner, gasbindor och plåster.
Hon blev rörd av Sebastians omtänksamhet.
"Tack, Sebastian," sa Isabella, hennes röst darrade lite.
"Varsågod," svarade Sebastian lugnt.
Bilen anlände snart till deras destination, ett pittoreskt, gammaldags tehus.
Sebastian ledde Isabella in i ett smakfullt dekorerat privat rum.
Isabella satte sig nervöst, osäker på vad hon skulle göra med sina händer.
"Låt mig se din hand," sa Sebastian plötsligt.
Isabella tvekade, men mindes sedan sin brända hand.
Hon sträckte fram sin högra hand.
Sebastian tog hennes hand och undersökte den noggrant.
"Blåsan har inte spruckit än. Jag tar hand om det."
Han tog fram en spritservett och en nål från första hjälpen-kitet.
"Det kan svida lite," sa Sebastian mjukt.
"Okej," sa Isabella och slöt ögonen.
Sebastian desinficerade området med spritservetten och stack sedan försiktigt hål på blåsan med nålen.
Isabella ryckte till av smärtan.
"Gör det ont?" frågade Sebastian och tittade upp.
"Det är okej," sa Isabella genom sammanbitna tänder.
Sebastian fortsatte att behandla såret med varsamma, precisa rörelser.
Isabella öppnade ögonen och såg på Sebastians fokuserade profil, hennes hjärta hoppade över ett slag.
Hon hade aldrig kunnat föreställa sig att vara så nära Sebastian.
En obeskrivlig känsla spred sig genom hennes hjärta.
"Färdigt," sa Sebastian.
Han hade avslutat bandageringen av hennes hand.
"Herr Landon, herr Williams och de andra har anlänt," hördes Jacks röst utanför dörren.
"Släpp in dem," sa Sebastian.
Jack öppnade dörren, och en grupp människor kom in.
Längst fram gick en något överviktig medelålders man med ett brett leende.
"Herr Landon, det är ett nöje att äntligen träffa er!" sa mannen entusiastiskt och skakade Sebastians hand.
"Nöjet är på min sida," svarade Sebastian med ett svagt leende.
"Och detta är?" Andy Williams tittade på Isabella.
"Min assistent, Isabella Miller," presenterade Sebastian.
"Fröken Miller, ett nöje," sa Andy och skakade Isabellas hand.
Isabella, som kände sig nervös, reste sig snabbt och svarade artigt.
"Herr Williams, varsågod och sitt." Sebastian gestikulerade åt Andy att sätta sig.
När alla hade satt sig började de diskutera affärer.
Även om Isabella inte helt kunde förstå deras samtal, tog hon flitigt anteckningar.
Hon visste att detta var en värdefull inlärningsmöjlighet.
Efter en hetsig diskussion nådde de två parterna slutligen en överenskommelse.
"Herr Landon, skål för ett framgångsrikt partnerskap!" Andy reste sig och skakade Sebastians hand igen.
"För ett framgångsrikt partnerskap," svarade Sebastian med ett svagt leende.
"Herr Landon, jag skulle vilja bjuda dig och fröken Miller på middag ikväll för att fira. Vad säger ni om det?" bjöd Andy in varmt.
"Fröken Miller, ni måste följa med," sade Andy och log mot Isabella.
Isabella tvekade men vågade inte tacka nej.
På vägen tillbaka bröt Sebastians röst tystnaden.
"Du behöver inte gå på middagen ikväll. Sådana tillställningar kan vara riskabla."
"Okej." Isabella nickade.
I hotelsviten.
"Herr Landon, var är fröken Miller? Jag hoppas inte att hon tycker att jag är oviktig," sade Andy med missnöjd ton.
Han kastade en blick på klockan, och leendet på hans ansikte bleknade.
"Herr Williams, missförstå inte. Isabella mår inte bra, så jag lät henne vila ikväll," förklarade Sebastian lugnt.
"Mår inte bra?" Andy höjde ett ögonbryn. "Herr Landon, du och fröken Miller är väl inte... involverade, eller hur?"
Andy granskade Sebastian, hans ord fyllda med antydningar.
"Herr Williams, ni överdriver. Isabella är bara min assistent," sade Sebastian med oförändrat uttryck.
Andy hånlog, "Herr Landon, vi är båda vuxna. Det finns ingen anledning att dölja något."
Andys ord gjorde stämningen i rummet spänd.
Sebastian smalnade av sina ögon något. "Det verkar som om det finns ett missförstånd om vårt partnerskap."
"Missförstånd? Jag skulle inte våga," sade Andy och hällde upp en drink till sig själv. "Herr Landon, jag skålar för er."
Andy svepte sin drink i en klunk.
Sebastian tittade tyst på Andy.
"Herr Landon, denna andra drink är på fröken Millers vägnar," sade Andy och hällde upp en till drink. "Eftersom hon inte är här, måste någon visa respekt."
Andy svepte den andra drinken.
Efter två shots whisky blev Andys ansikte rött.
Sebastian förblev stilla.
"Herr Landon, visar ni mig ingen respekt?" Andys ton blev tyngre. "Eller tycker ni att vårt partnerskap inte är värt dessa två drinkar?"
"Herr Williams, partnerskap bygger på ömsesidig respekt, inte på att dricka," sade Sebastian med lugn men auktoritativ röst.
"Herr Landon har rätt, partnerskap är ömsesidiga. Men ni förstår reglerna vid bordet, eller hur?" pressade Andy på. "Om ni inte dricker dessa två shots, kanske vi måste ompröva vårt partnerskap."
Andys ord fick alla i rummet att dra efter andan.
Ingen förväntade sig att Andy skulle utmana Sebastian över en assistent.
Sebastian tittade på Andy, tyst i några sekunder.
Just då öppnades dörren till sviten.
"Herr Landon, förlåt att jag är sen." Vanessa kom in med ett dokument i handen.
"Vanessa? Vad gör du här?" Sebastian var förvånad.
"Herr Landon, detta dokument behöver Isabellas underskrift. Jag kunde inte hitta henne, så jag tog det hit," förklarade Vanessa.
Vanessa gick fram till Andy, tog upp flaskan och hällde upp en drink till sig själv.
"Eftersom Isabella inte är här, dricker jag för hennes räkning. Herr Williams, jag skålar för er."
Vanessa svepte sin drink i en klunk.
"Bra! Mycket rakt på sak!" skrattade Andy. "Fröken Field, ni är mycket mer förstående än fröken Miller."
De två fortsatte att dricka och svepte snabbt flera shots till.
Vanessa, som inte var van vid att dricka mycket, blev snart ostadig. Hon försökte stå upp men snubblade.
Sebastian fångade henne snabbt.
Vanessa lutade sig mot Sebastian, hennes hjärta slog snabbt vid hans bekanta doft.
Plötsligt gick en knapp på hennes skjorta upp.
Vanessas skjortkrage gapade något, och avslöjade hennes släta hud.
Nedanför hennes nyckelben fanns ett svagt rött märke.