Kapitel 1 Igår kväll var inte en dröm
"Ah..."
Mitt i natten ekade ett stön genom tältet.
Isabella Miller brann av feber, hennes händer grep tag i kragen på mannen framför henne, armbandet på hennes handled gav ifrån sig ett skarpt klingande ljud.
Mannens muskulösa armar höll henne tätt, hans andetag kom i heta flämtningar.
Mitt i mannens upprepade ivriga stötar skakade Isabella till en orgasm.
Men det verkade som om mannen hade oändlig uthållighet. Han smekte snabbt hennes rygg och trängde in i henne med kraft igen.
...
Tiden gick, och till slut var affären över. Isabella kröp ihop i mannens varma famn och föll i djup sömn.
Nästa morgon vände sig Isabella om. Hennes fingrar rörde vid något varmt.
Den ovana känslan fick henne att rycka till. Hon öppnade långsamt ögonen och såg ett vackert ansikte framför sig.
"Chef?" Isabellas hjärna blev blank i två sekunder, och sedan kom vilda fragment av natten tillbaka. Hon spärrade plötsligt upp ögonen och satte sig hastigt upp, bara för att känna värk överallt.
Men vad som tog andan ur henne var scenen framför henne.
I ett rymligt tält låg filtarna i oordning, och Sebastian Landon låg naken, med bara en tunn filt över midjan. Hans långa ben var korsade, och svaga, delikata rivmärken kunde ses på hans rygg.
Isabella kände sig som om hon hade blivit träffad av blixten. Hon satt där medan världen verkade kollapsa.
Hon, en praktikant som bara hade varit på företaget i en halv månad... hade legat med chefen?!
I det ögonblicket rörde sig Sebastians hand lite, som om han höll på att vakna.
Isabella fick panik, klädde sig snabbt och flydde från platsen utan att märka armbandet hon lämnat kvar på kudden.
Utanför hade det ännu inte grytt, och Isabella skyndade sig över gräset barfota och dök ner i ett rosa och vitt tält.
När hon lade sig ner vände sig Vanessa Field, som delade tältet med henne, om och mötte Isabellas blick.
Isabellas andetag stannade av skräck.
Vanessa bara kastade en blick på henne och stängde ögonen, frågade nonchalant, "Vad gör du uppe så tidigt?"
"Jag..." Isabella var nervös och tänkte snabbt. "Jag gick bara på toaletten."
Vanessa frågade inte mer. Snart fylldes tältet av djupa andetag.
Isabella suckade tyst av lättnad, hennes hjärta bultade våldsamt.
Timmar passerade.
Skratt och glada röster hördes utanför.
Vanessa drog upp tältets dragkedja och stack ut huvudet mot Isabella. "Isabella, vakna. Vi har ätit frukost och ska snart vandra."
Företaget hade organiserat en teambuilding-campingresa, och de skulle tillbringa tre till fem dagar i det natursköna området.
Igår kväll hade alla druckit en hel del vid middagen.
Isabella hade inte velat dricka, men eftersom hon var ny på företaget och ville bli vän med sina kollegor, slutade det med att hon drack några extra glas.
Hon anade inte att på grund av det skulle hon av misstag gå in i fel tält och, ännu mer oavsiktligt, sova med sin chef, Sebastian!
Bara tanken på det fick Isabellas huvud att börja värka igen.
"Isabella? Isabella?" Vanessa ropade flera gånger, men fick inget svar, så hon tog av sig skorna och kröp in i tältet. "Vad är det med dig, Isabella?"
Isabella snörvlade. Hon kände för att gråta, och hennes röst var låg när hon sa, "Det är inget."
Vanessa sträckte ut handen och kände på hennes panna. "Åh nej, har du feber?"
"Det är inget." Isabella bet sig i läppen, höll tillbaka tårarna och sa med dämpad röst, "Jag kommer att må bra om jag ligger ner en stund. Ni kan gå och vandra. Ni behöver inte oroa er för mig."
Vanessa, fortfarande orolig, gav Isabella två febertabletter och såg till att hon tog dem innan de lämnade med de andra för att vandra.
Isabella började snyfta av obehag först när ljuden utanför hade tystnat.
Hennes kropp kändes hemsk. Spåren av nattens njutningar hängde fortfarande kvar, och kanske för att hon var känslig, kände hon att hon kunde känna doften av Sebastian med varje andetag. Tillsammans med febern kände sig Isabella eländig.
Under tiden hade vandringsgruppen samlats vid foten av berget.
När Sebastian steg ur bilen drogs flickornas blickar genast till honom.
"Åh, herr Landon är så stilig!"
"Jag är van vid att se herr Landon i kostym, men jag trodde aldrig att han skulle vara så snygg i vardagskläder!"
"Tjej, du dreglar nästan."
"Hahaha, jag har sett allt idag."
Sebastian stod där med en extraordinär hållning. Hans ögon svepte över folkmassan bakom solglasögonen. Han frågade med djup röst, "Sov alla gott i natt?"
Alla svarade i kör, "Ja, det gjorde vi."
Sebastian rynkade pannan, lutade huvudet något åt sidan och hans blick flyttades till hans assistent Jack Brown.
Jack förstod vinkningen och talade allvarligt. "Var det någon som gick in i herr Landons tält i natt?"
Folkmassan utbytte blickar och skakade alla på huvudet.
Alla arbetade för herr Landon, och även om några i assistentteamet gillade chefen, skulle de inte våga riskera sina karriärer. Vem skulle vara så djärv att gå in i chefens tält?
Sebastians panna rynkades ännu mer när han såg att ingen erkände. Han höjde en hand, ett armband dinglade från hans finger, "Vems är detta?"
Återigen skakade folkmassan på huvudet och indikerade att de aldrig hade sett föremålet.
"Om någon vet vems armband detta är, vänligen låt mig veta," sade Sebastian allvarligt och tillade, "Det kommer att finnas en belöning."
"Tillägg..." Han pausade, och tillade sedan, "Jag kommer att dubbla era årsslutsbonusar."
Folkmassan utbrast vid hans ord.
"Han ska dubbla det?"
"Min årsslutsbonus var tjugo tusen kronor förra året. Om han dubblar det, blir det fyrtio tusen kronor. Fantastiskt."
"Vems armband är det egentligen?”
"Det ser ut som ett vanligt armband. Är det verkligen så värdefullt?"
"Vanessa, vet du?"
"Va?" Vanessa vaknade till och hennes uttryck förändrades subtilt. "Jag vet inte..."
"Okej, låt oss börja med uppropet nu." Jack började ropa upp namn.
När han ropade Isabellas namn blev det tyst.
"Var är Isabella?" frågade Jack.
Vanessa steg fram. "Isabella är sjuk. Hon är i tältet."
"Sjuk?" Jack var osäker och tittade mot Sebastian.
Sebastian satt i den svarta bilen, lekte med armbandet i sin hand och funderade.
Jack vågade inte störa honom. Efter att ha avslutat uppropet sade han, "Låt oss då ge oss iväg."
När han stängde anteckningsboken gick Jack till sidan av bilen. "Herr Landon, ska du följa med alla?"
Sebastian såg ointresserad ut och verkade likgiltig. Han stirrade fortfarande på armbandet i sin hand, och efter en stund sade han, "Jag ska inte gå. Du leder gruppen."
"Okej, herr Landon."
"Vad tittar du på, Vanessa?" Laura Jones drog i Vanessa. "Skynda dig. De första tio som når slutet får en bonus."
"Okej." Vanessa nickade men tittade tillbaka en gång till.
Den svarta bilen körde snabbt tillbaka till lägerplatsen på den gröna slingrande bergsvägen.
Plötsligt vände sig Vanessa till Jack och sade, "Jag är orolig för Isabella, Jack. Jag kommer inte att följa med er. Jag går tillbaka för att ta hand om henne."
"Okej."