Read with BonusRead with Bonus

KAPITEL 54: HUNDRA DÅLIGA DAGAR

Mina armar faller ner längs sidorna när jag ser bussen bli mindre och mindre. Vad i helvete?

Gjorde de inte en huvudräkning innan de åkte? Sa inte Eliza och June till dem att jag inte var på bussen?

"Jag sa åt dem att inte oroa sig," säger en kall röst bakom mig, och en rysning går genom min kropp...