Read with BonusRead with Bonus

KAPITEL 41: JAG GJORDE INTE BESVIKEN

När kön gradvis blir kortare och flyttar mig närmare balsalens ingång, hör jag Easton annonsera namn.

Först när June klämmer min hand uppmuntrande märker jag att jag skakar. "Det är okej," viskar min lillasyster. "Du ser fantastisk ut."

Jag ger henne ett litet leende. Hur blev hon den vuxna av oss...