Kapitel 4
Så fort jag kommer ut ur badrummet blir jag nästan överfallen av Bentley i hans vargform. Jag skriker av rädsla vid det plötsliga intrånget i mitt utrymme. I en oavsiktlig snabb försvarsreaktion, då detta hänt alldeles för många gånger med ovänliga vargar, sparkar jag honom där solen inte skiner. Men sedan inser jag, medan jag springer bort från vargen, att det var Bentley, alfahanen och min partner. Jag hör honom yla av smärta och vet nu att jag är i trubbel.
Jag vänder mig om och ser Bentley springa efter mig i full fart. Jag försöker komma undan innan han hoppar på mig. Men jag blir överfallen. Tack och lov satte han sin tass bakom mitt huvud så jag inte slog i trägolvet.
"Vad handlade det där om, lilla partner?"
"J-jag eh, det är svårt att förklara. Jag har bara varit i en sådan situation alldeles för många gånger. Jag antar att det är inpräntat i mig att göra så vid en överraskningsattack nu. Jag menade inte att sparka din varg, du vet att jag är ledsen."
"Ingen anledning att be om ursäkt, min lilla partner, det överraskade mig bara."
"Bara överraskade? Du ylade så högt att nästan alla fönster har dina krigare posterade vid dem. Jag slår vad om att Gud själv hörde dig."
Mitt svar är ett mycket djupt men på något sätt sexigt morrande som kommer från Bentleys varg. Hans ögon ändras plötsligt från djupt havsblå med guldfärgade fläckar runt pupillen till rent guld.
"U-uh, Bentley vad är det med dina ögon?"
"Vi har inte träffats ännu, min dyrbara blomma. Jag är Chase. Bentleys inre varg. Han har inte låtit mig träffa dig ännu. Han tror att jag kommer att markera och para mig med dig innan du är redo. Men jag försäkrar dig att jag inte kommer att göra det."
"Nåväl, trevligt att träffas."
"Du är inte människa, Layla, eller hur?"
"Jag antar att jag är något som kallas en Charm Denyer eller något."
Chase kommer plötsligt väldigt nära min hals och jag fruktar att han kommer att markera mig, men han tar bara ett stort sniff av mig och verkar sedan vara i ett töcken innan han talar till mig.
"Nej, det är inte det, Layla, du är en hybrid."
"Vad om något, är charm denyer allt som är speciellt med mig, lita på mig."
"Nej, Layla, du har häxblod och på något sätt känner jag av enchanceon-blod. Enchanceon var en gammal stam av magiska användare; sägs vara så kraftfulla att anledningen till att de utrotades var avundsjukan hos de andra övernaturliga varelserna. Den enda svagheten hos en Enchanceon är ett vargbett. Men du är bunden till en varg vilket bara har hänt en gång, och du kan bli markerad men det är allt. Om du blir biten med avsikt att döda, kommer du att dö.
Men innan du blir rädd. Jag och Bentley kommer att riva huvudet av alla som vågar skada dig. Ditt häxblod är väldigt kraftfullt. Det är troligen därför du kan teleportera så många gånger utan att dö, eftersom teleportering tar styrka från dig själv, även om ditt Enchanceon-blod också är starkt, så det förklarar också varför du inte påverkades alls av din teleportering. Ditt mänskliga blod är också där, men alla dina blodtyper verkar flöda tillsammans och arbeta med varandra."
"Okej, förlåt för historielektionen. Jag ska ge Bentley tillbaka hans kropp. Du har vampyrer att träffa."
Plötsligt blev hans ögon naturligt blå med guldfärgade fläckar.
Han tittar bara på mig och kliar sig i nacken och säger förlåt. Att han inte ville.
Jag tittar bara på honom som om han vore den dummaste personen i världen.
"Du ville inte vad?"
"Markera dig. Du var inte redo."
"Du markerade mig inte. Vad pratar du om?"
"Va- den jäveln lurade mig."
Jag suckar bara och väntar på att han ska berätta.
"Min inre varg Chase sa till mig att han tog kontroll för att markera dig. Jag fick panik och hade inte tillräckligt med tid. Han tog full kontroll över mig, jag kunde inte göra något annat än att vänta."
"Nåväl, han markerade mig inte. Inte du heller. Men han verkar vara väldigt cool. Och samlad. Jag undrar om du får dina bra idéer från honom."
Plötsligt blinkar hans ögon till guld en sekund och han skrattar med Chases röst innan Bentley är tillbaka.
Plötsligt håller Bentley mig i brudstil.
"Chase älskar dig verkligen. Du vet det."
"Det verkar som om båda är förälskade i detta kaos som kallas Layla."
Jag hör plötsligt och känner ett kraftigt morrande från Bentleys bröst. Det skrämmer mig och jag hoppar ur hans armar av misstag. Jag tittar upp och ser att hans vänstra öga är guld och hans högra öga blått.
Jag börjar gå iväg. Men då hör jag något som väcker barnet inom mig.
"Ooh Layla vill springa. Tack och lov att den här vargen älskar en bra jakt till lunch."
"Vad!" Jag skriker och springer nerför hallen.
Jag hinner fram till dörren. Och tittar bakom mig för att inte se honom. Jag tittar sedan tillbaka på glasdörren och ser honom i vargform. Men eftersom jag tittade ut, finner jag mig själv utomhus. Och innan jag hinner reagera blir jag attackerad. Och han börjar slicka mig om och om igen. Han gnager sedan på mitt nyckelben. Och om jag minns något om varulvar, är det där de markerar varandra.
"Usch, det är så äckligt, dålig varg. Gå av!"
Det enda svaret jag får är ett sorgligt men sexigt morrande och att han lägger mycket vikt på mig, håller mig på plats. Jag börjar då få panik lite. Och jag kan inte tänka klart. Jag känner sedan mina ben börja spricka. Jag trodde att han bröt ett av mina ben, men han kliver sedan av och ser väldigt rädd ut. Han förvandlas sedan till människa precis där, helt naken. Men jag bryr mig inte just nu. Mina ben känns som om de lever och rör sig och skiftar.
Jag skriker eftersom jag inte vet vad som pågår.
"Layla, motstå det inte. Du skiftar till min varg. Du har sett honom och var i en stressad situation och det är en försvarstaktik, snälla lyssna på mig!"
Jag bestämmer mig för att lyssna eftersom han är experten.
Jag känner sedan att allt gör ont en sista gång innan det slutar.
Jag öppnar ögonen och ser Bentley titta på mig med en förvirrad blick. Det är då jag inser att jag har skiftat till en vit och brun varg. Inte hans. Och jag är storleken av en vargvalp. Jag börjar få panik men blir stoppad när jag blir upplyft av en väldigt naken Bentley. Jag hör honom säga åt mig att lugna ner mig. Jag försöker svara honom, fråga hur jag kan förvandlas tillbaka och varför jag är så liten. Men jag kan inte prata. Men han svarar plötsligt mig.
"Jag är inte säker Layla. Det kan ha att göra med dina Enchanseon-förmågor. Enchanseons är mästare på att gömma sig och växte inte till mer än 165 cm, man eller kvinna. Och jag råder dig att inte försöka förvandlas tillbaka till mänsklig form. Det kommer att vara väldigt tröttsamt för dig. Och du kommer att vara borta ett tag. Och vi måste fortfarande träffa de där vampyrerna. Jag ska klä på mig. Men jag måste ta med dig. Försök inte att gå, det är konstigt i början. Jag kan förvandla dig tillbaka. Med mina alfa-förmågor. Men jag kommer inte göra det på ett tag. Du har retat mig. Jag tänker inte reta dig. Men Chase vill gosa med dig. Plus det verkar som att du inte teleporterar just nu så vi ska träffa vampyrerna. Men för nu, jag klär på mig."
Han går sedan med mig till huset och tar mig till sitt rum och lägger mig på sin säng och klär på sig. Jag vänder bara bort blicken för att inte se något annat.
"Okej, kom igen." Säger han och plockar upp mig. Får mig att pipa lite.
Han bara tittar på mig och kuttrar åt mig. Får mig att visa tänderna.
Han gör sedan samma sak men i mänsklig form och hans hörntänder förlängs tillsammans med hans andra tänder.
Jag fnysar bara och talar i mitt sinne. Vet att han lyssnar på det.
"Det ser ut som att dina föräldrar är hälften haj, hälften varg. De där tänderna är alldeles för spetsiga."
Han börjar sedan skratta så mycket att han måste sätta tillbaka mig på sängen.
"Ingen undran att Chase älskar dig. Du har lite eld i dig Layla."
Plötsligt, i mina rasande tankar, tänds varje ljus i rummet. Får både mig och honom att hoppa till av överraskning.
"Okej, gnista, låt oss gå."
Jag rullar bara med ögonen åt det nya smeknamnet. Och kryper ihop i hans armar och blir bekväm när han går med mig. Det sista jag hör honom säga är att han ska väcka mig när jag behövs. Du pratar med vampyrerna.
Jag förstod inte varför han sa att han skulle väcka mig. Plötsligt kände jag en stark men lugnande vibration komma från hans bröst. Nästan som en spinnande. Men auran som följde med det. Knockade ut mig inom några sekunder.
Jag ger ifrån mig ett högt "umph" ljud innan jag somnar helt.