Anländer till bollen
Vi stannade utanför flockhuset, dess skönhet och närvaro var fortfarande förbluffande. Mer så nu eftersom någonstans där inne fanns min partner.
"Molly," ropade mamma, "ut ur bilen, flicka."
Jag svängde benen runt och steg ur bilen, rätade till min klänning och ordnade mitt hår. Jag kunde känna mitt hjärta slå snabbare, Athena var lika upphetsad att träffa vargen till min partner. Herregud, jag önskar att jag visste hans namn.
Som om på beställning kom min bästa vän Bella gående, jag var så glad att se henne, jag behövde berätta allt som hade hänt idag.
Innan jag kunde börja berätta om dagens händelser, började hon, och berättade om en man hon hade ögonen på. Bella var självsäker, högljudd och lite konstgjord om man ska vara ärlig, hon hade legat runt en hel del. Hon sa att hon letade efter sin partner vilket jag tyckte var roligt.
"Molly, du kan aldrig gissa vad!"
Vad, sa jag?
"Jag tror att jag har hittat mannen jag vill ha, han kan vara min utvalda partner istället för min ödesbestämda partner, han är snygg och har en så bra position inom flocken, hans namn är Lucas och han är betan. Jag har inte formellt träffat honom än men jag vet att jag vill ha honom, jag ska få honom att älska mig. Det bästa av allt är att han inte har hittat sin partner."
Jag himlade med ögonen, den här tjejen siktar högt och jag kan inte klandra henne för det, kan jag? Vilken sorts vän skulle jag vara då. Jag menar, betan skulle antagligen bli attraherad av henne. Hon var allt bröst och rumpa och ben, tjejen ställde upp för alla. Tydligen ett riktigt djur i sängen. Stackars beta, han kommer inte veta vad som träffade honom, tänkte jag.
"Vad är det där på din hals?" utbrast hon. "Åh, jag hittade min partner idag," sa jag självsäkert.
"Fan Molly, det här är fantastiskt, vad heter han?" Jag tittade ner, "jag vet inte. Han är här någonstans så jag kan introducera dig för honom."
"Oroa dig inte Molly," sa Bella, "han jobbar antagligen som vakt eller något, när jag får betan som min partner kan vi fixa en bättre position åt honom."
Jag sa ingenting, hans ställning brydde mig inte. Hans själ var allt jag brydde mig om.
"Herregud, din klänning är galen," sa jag för att byta ämne, "du ser så het ut, Bella."
"Ja, jag vet," sa hon. "Du ser också fin ut, Molly, låt oss gå in."
Med det gick vi uppför trapporna och in i den stora salen som såg magisk ut, täckt av blommor och ljusslingor. Alla såg så eleganta ut i sina kostymer och klänningar. Jag kände mig inte malplacerad eftersom jag innerst inne bara brydde mig om en persons åsikt. Min partner och just nu kunde jag känna hans doft men inte få syn på honom.
Några ögonblick senare blev alla tysta och ut kom den största vargen jag någonsin sett, åtföljd av den mest fantastiska honvargen. Alfa Lucifer och Luna Layla gick in i rummet flankerade av vakter.
Mitt hjärta stannade och där var han, såg ännu bättre ut, flankerade alfaens vänstra sida, min partner. Våra ögon möttes och jag kunde se ren åtrå när han tog in hela mig som stod där längst bak i rummet.
"Molly, Molly," jag rycktes ur hans trance, "ser du honom?" sa Bella och grep tag i min arm. "Det där är Lucas bredvid alfan, det är hans beta. Såg du honom titta på mig?" sa Bella.
Jag tittade förbryllat på henne, han tittade inte på henne. Gjorde han? Nej, det gjorde han inte.
Så snart jag får ett ögonblick ska jag gå och prata med honom och visa honom vad han kan få, sa Bella, jag måste få honom ensam.
Athena lät ut ett tjut inom mig, "den där slampan kommer inte röra det som är vårt," sa hon. "Lugna dig," sa jag till henne lugnt. Vi har inte känt honom länge men han kommer inte gå nära henne.
Jag tittade runt och såg många ögon på min kropp, tog in mig. Jag kände mig så obekväm, den här klänningen var enbart för Lucas nu. Jag sänkte huvudet och tittade på golvet, ville inte möta dessa lystna manliga vargars blickar.
Sen hörde jag det, ett högt dominerande morrande från sidan av alfan...