Lämnar
Folk började lämna och jag började känna mig trött. Mamma och pappa hade sagt att de skulle stanna ute ikväll. Något om en romantisk natt på ett fint hotell.
Bella skickade ett sms och sa att hon inte mådde bra och bad mig ta henne hem. Mitt hjärta sjönk, jag hade föreställt mig att stanna här med Lucas men hon var min bästa vän, med alla sina brister. Jag tittade upp på Lucas och sa att jag behövde gå. Han spände sitt grepp om mig och jag kunde se en sorg i hans ögon direkt.
Men varför, frågade han? Jag förklarade att jag behövde ta Bella hem. Han erbjöd sig att följa med, men jag sa nej, ärligt talat ville jag bara inte ha henne nära min kille.
Han drog mig nära och kysste mig, jag ville inte lämna, inte nu, inte någonsin.
Jag gick över till Bella och vi gick ut genom huvuddörrarna. Det här var mycket svårare än jag trodde att det skulle vara, jag fångade den där självbelåtna blicken på Bellas ansikte igen. Jag kände att hon hade gjort detta med flit för att hålla mig borta från Lucas, men sedan tänkte jag bättre om det.
Vi delade en taxi tillbaka till hennes hus och när hon var säkert inne fortsatte den till mitt hus.
Huset var mörkt när jag kom fram och ingen var hemma. En ensam, naken, tom känsla föll över mig. Jag saknade Lucas.
Jag gick in och satte på TV:n och bestämde mig för att göra lite popcorn och ett glas vatten. Det måste finnas något att titta på, jag sparkade av mig skorna och slängde mig på soffan i min klänning. Jag kunde lika gärna göra det bästa av min tid i den.
Lucas såg när Molly och den där hemska tjejen gick. Han saknade henne i samma ögonblick som hon gick bort. Detta var verkligen inte hur han hade föreställt sig kvällen, han trodde att hon skulle stanna hos honom ikväll och för alla nätter framåt.
Lucas gick uppför trappan och bytte om, han duschade inte för han kunde fortfarande känna hennes doft på sig själv. Istället bytte han till ett par åtsittande jeans och en svart t-shirt och lade sig på sin säng. Han låg där i några minuter när han kände en stark dragning mot henne.
Nej, fan heller, han skulle gå till henne, tänkte han, och med det tog han på sig ett par sneakers och gav sig av i riktning mot hennes hus. Hennes doft var allt han hade att gå på men det var mer än nog. Det tog inte lång tid att hitta henne, inom 10 minuter stod han vid slutet av en uppfart. Och i andra änden av den stod ett hus med den mest magnifika kvinnan inuti.
Molly satt på soffan när hon kände en doft. Det var hans, han var här!
Det knackade på dörren och Molly reste sig, hon gick barfota till dörren och öppnade den. Där, på andra sidan, stod en ännu mer åtråvärd Lucas. Hur i all världen kan han se ännu bättre ut nu? Fortfarande i sin klänning kände hon sig underlägsen honom. Tänk inte sådana saker, sa Lucas.
Jag antar att mitt ansikte avslöjade vad jag tänkte, men hans ansikte speglade mitt. Han tittade på mig som om jag var den enda flickan i världen och med det steg han in i huset.
Bella satt på sin säng nöjd med vad hon hade åstadkommit. Hon hade lyckats få Molly bort från Lucas och det var så lätt. Om han var så fäst vid henne skulle han inte ha låtit henne gå. Hon skulle inte ha lämnat honom om han var hennes, hur dum och lättledd Molly var. Hon låg ovanpå sin säng och log för sig själv. Det skulle inte ta lång tid innan han var hennes, parningsband eller inte. Molly var för oskyldig och naiv för att ha Lucas som sin. På morgonen skulle Bella hitta på någon ursäkt för att återvända till packhuset och hitta Lucas. Han skulle inte ens komma ihåg Mollys namn när hon var klar med honom.