Luciano

Vänner

Jag kryper ihop till en boll, de kalla kakelplattorna på badrumsgolvet håller mig jordad.

Bitter självhat sliter i mig som cancerogena celler, förtär mig.

Jag reser mig, skakigt, och håller krampaktigt i kanterna på porslinshandfatet med all min kraft.

Han utnyttjade mig. Tog vad han ville ha och...