Kapitel 6
Jag bytte om till min nattsärk och satte mig på soffan med min laptop, eftersom jag var tvungen att gå till högskolan på måndag och behövde slutföra en uppgift. Dessutom ville jag inte att Rahul skulle behöva sova på soffan igen. Jag skulle ta soffan istället, eftersom den var lite för liten för hans storlek. Han är 1,88 meter lång och har en måttligt muskulös kropp. Det var inte bekvämt för honom, men jag kunde lätt sova där.
Jag arbetade på uppgiften när han kom in i rummet. Han kom mot mig och innan han hann säga något utbrast jag, "Jag är ledsen för det som hände där nere. Jag svär, jag gjorde det inte med flit. Rohit retade mig och jag bad honom sluta. Men han fortsatte. Jag försökte bara döda... Jag är s-så ledsen…"
"Nej, det är okej, han är en idiot..." Efter en paus drog han fingrarna genom håret och sa, "Priya, jag är också ledsen, jag trodde det var... Jag skrek också på dig. Förlåt mig."
"Snälla säg inte så, jag förstår. Det är inte ditt fel, moster bad mig väcka dig. Jag ropade ditt namn två gånger men du vaknade inte, så jag rörde vid din axel men du rörde dig fortfarande inte, så jag var tvungen att skaka dig. Jag är ledsen för det."
"Vad gör du med laptopen, är du inte trött?"
"Jag har en uppgift på högskolan och jag kunde inte slutföra den på grund av den plötsliga händelsen. Men jag måste bli klar till imorgon eftersom jag måste lämna in den på måndag." Jag berättade för honom och han nickade.
"Vad handlar den om?" frågade han.
"Jämförelsen mellan gamla metoder för tryckning och efterbehandling av kläder och den senaste teknologin som används i klädtryckning."
"Åh, bra, låt mig veta om du behöver hjälp." sa han med ett svagt leende.
Jag nickade och tackade honom. Han bytte om till sin nattsärk och sa, "Varför går du inte till sängen, du kommer vara mer bekväm där medan du arbetar."
Jag skakade på huvudet och sa, "Om jag sitter i sängen för att jobba, kommer jag att bli för bekväm och somna istället för att göra mitt arbete. Jag har inte råd med det, annars kommer jag inte att hinna klart till imorgon. Låt mig jobba här, du kan ta sängen, det kommer att ta tid."
Han nickade och gick till sängen. Jag släckte ljuset så att han inte skulle bli störd.
Jag fortsatte arbeta i några timmar och märkte inte ens när jag somnade.
Jag vaknade när mitt alarm gick igång och stängde snabbt av det. Jag kastade undan filten och steg ner från sängen. Sängen?? Men vad är detta? Jag minns mycket väl att jag somnade på soffan. Jag letade efter honom. Han sov på andra sidan av sängen.
"Herregud!!!! Gick jag i sömnen?"
Jag var chockad. Jag hoppas att jag inte rörde vid honom. Jag hoppas att han inte vaknade på natten. Han får inte veta att jag sov i samma säng. Snälla Gud, rädda mig från denna pinsamhet.
Jag fräschade upp mig, tog ett bad och gick ner för att laga mat eftersom jag skulle laga mat här för första gången idag. Jag visste inte ens vad alla skulle vilja äta. Jag tittade i kylskåpet när moster kom in i köket. Hon kramade mig och frågade, "Priya beta, kunde du inte sova ordentligt? Varför är du uppe så tidigt på morgonen?"
"Aunty, du sa att jag skulle laga mat idag, så här är jag."
"Vad gulligt beta, men du behövde inte gå upp så tidigt. Idag är det söndag så alla kommer att stiga upp sent och ha en rejäl brunch runt 11.00. Så du kan vila om du vill..."
"Aunty, jag går alltid upp klockan 6 på morgonen så det är inte tidigt för mig... bara säg vad alla skulle vilja äta. Jag gör frukost till alla." svarade jag leende.
"Vet du vad?? Du är en ängel beta. Du kan göra vad du vill. Det är bara en ritual beta, gör vad du känner dig bekväm med."
"Aunty, kan du snälla berätta vad jag ska göra till alla. Jag vet inte vad de skulle vilja äta, snälla berätta vad allas favoritfrukost är."
"Som du vill beta, jag ska berätta, men du kan göra vad som helst du vill. Men eftersom du frågar, ska jag berätta. Din pappa älskar att äta paranthas eller något hälsosamt, jag äter nästan allt. Både Rahul och Rohit är matälskare. Rahul älskar att äta paranthas eller smörgåsar medan Rohit älskar att äta smörgåsar, pasta eller sallad. Men jag föreslår att du gör något sött eftersom det är ett måste för denna ritual."
Jag nickade och gick till köket med henne. Hon sa till kökshjälparna att ge mig allt jag behövde och hjälpa mig med förberedelserna.
Hon sa, "Priya, Pooja och jag planerade att göra något på morgonen idag, så jag ska träffa henne. Jag är tillbaka vid 10:30... snälla ansträng dig inte för mycket och gör bara vad du känner dig bekväm med. Lycka till. Ta all hjälp du vill ha från hjälparna." Hon kysste mig på pannan och gick för att träffa min mamma.
Jag planerade brunchen och bad hjälparna att ta fram alla ingredienser som behövdes för att laga rätterna. Jag planerade att göra fyllda Aaloo parantha (Flatbröd fyllt med en kryddig blandning av kokta potatisar och lök), stekt idli med massor av grönsaker, grillad pizzasandwich, sojabönssallad och halwa.
Min mamma och moster kom tillbaka och de kom till mig i köket. Moster var chockad över att se att jag hade förberett så många saker. Hon sa, "Herregud!! Ska vi ha en fest idag? Du har gjort något för alla. Jag vill se allas ansiktsuttryck... låt oss överraska dem med denna fest." Hon gick för att personligen kalla på alla.
Min mamma tittade kärleksfullt på mig och sa, "Jag är mycket stolt över dig beta."
Hjälparna tog fram allt jag hade gjort på bordet. Jag hade redan sagt åt dem att förbereda te och kaffe. Jag hade redan vispat kaffet för att göra en fin skummig kaffe. Enligt min pappa gör jag världens bästa kaffe.