Kapitel 4
Priyas perspektiv
Han tog bort alla nålar och till slut kunde jag ta av mig den tunga dupattan. Jag tackade honom och började ta av mig mina smycken, men min mangalsutra och halsbandet från mitt tunga set hade trasslat ihop sig, och trots att jag försökte mitt bästa kunde jag inte få loss dem.
Han såg detta och kom för att hjälpa igen, och jag svär att hans närhet påverkade mig mycket. Jag stod bara där medan han hjälpte mig att ta av alla smycken.
Jag tackade honom och tog min väska och gick för att byta om i badrummet. Jag borstade tänderna, tog bort mitt smink, tvättade ansiktet och bytte om till min pyjamas.
Jag kom ut från badrummet och började vika ihop min lehenga och lade den i en garderob. Sedan samlade jag ihop alla smycken, armband osv och lade dem ordentligt. Jag gick till mitt sminkbord, kammade och knöt mitt långa hår, applicerade lite fuktkräm och var redo att sova.
Under hela tiden satt han och arbetade på sin laptop. Sedan sa han, "Du måste vara trött, du kan sova i sängen så tar jag soffan."
"Nej, jag tar soffan eftersom den inte är tillräckligt stor för dig, så du kan sova i sängen," sa jag.
"Det är okej, jag måste jobba sent så du kan sova i sängen," sa han utan att lyfta blicken från sin laptop.
"Men det kommer inte vara bekvämt att sova på."
"Oroa dig inte för mig, bara sov."
Jag satte mig på sängen och kröp under täcket. Jag måste ha varit väldigt trött. Mina ögon började slutas och jag somnade.
Jag vaknade tidigt på morgonen. När jag öppnade ögonen fann jag mig själv i ett annat rum. Sedan kom alla händelser från kvällen innan tillbaka till mitt minne.
"Åh herregud! Jag är gift med Rahul, mitt livs kärlek... men vad ska jag göra nu? Jag visste inte hur jag skulle bete mig runt honom.
Han sov på soffan och hans huvud var i en väldigt obekväm position. Han skulle säkert få ont i nacken. Jag tog en kudde och placerade den under hans huvud och sedan täckte jag honom med en filt som låg på golvet bredvid honom.
Jag gick ut på balkongen, och en sval morgonbris mötte mig. Det var en mycket vacker trädgård där nere med massor av färgglada blommor. Det var en visuell njutning. Jag gjorde yoga på balkongen. Det var en bra morgon. Brisen smekte min hud och mitt hår.
Sedan gick jag till badrummet för att fräscha upp mig. Jag hade ingen klänning att byta om till, så jag gick ner för att leta efter faster. Hon drack sitt morgonte, och så fort hon såg mig kramade hon mig.
"God morgon, beta, hur mår du denna morgon?"
"Jag mår bra, faster, jag har inget att byta om till, kan du skicka någon att hämta mina kläder?"
"Det är redan ordnat, beta. Pooja ringde och sa att hon kommer med dina saker."
"Eftersom det är din första dag i vårt hus, var snäll och ta på dig en saree, beta, eftersom så många människor kommer att komma för att träffa dig runt 11 på förmiddagen för Moonh Dikhayi (en ritual där brudgummens vänner och släktingar kommer för att träffa bruden och ge henne sina välsignelser)."
"Okej faster, jag kommer att vara redo," log jag blygt.
"En sak till älskling, snälla kalla mig inte faster. Jag är också din mamma nu, kalla mig mamma."
"Ja faster. Åh jag menar m...mamma."
"Bra flicka, nu berätta för mig, vad vill du ha till frukost?"
"Vad som helst, mamma, jag hjälper dig i köket, vad vill du äta?"
Hon log och kramade mig och sa, "Nej beta, du kan göra det imorgon, eftersom du imorgon kommer att laga mat åt oss för första gången. Det är en av ritualerna. Men idag, bara njut av vad cateringfirman har förberett."
Vi gick till hennes rum och hon gav mig en vacker babyrosa sari med mycket intrikat pärlarbete och smycken som passade till.
"Beta, gå nu och gör dig i ordning, du kommer att se väldigt vacker ut i detta. Det kommer att passa din hy också. Och se om Rahul är uppe eller inte, snälla säg till honom att göra sig redo eftersom han också ska vara där."
Jag nickade och gick uppför trappan. Han sov fortfarande. Jag ropade hans namn två gånger, men han rörde sig inte ens. Sedan var jag tvungen att röra vid hans axel för att väcka honom, men fortfarande ingen reaktion.
Sedan skakade jag honom igen och plötsligt grep han tag i min hand och drog mig. Jag föll över honom. Jag blev så chockad, så jag försökte komma loss från hans armar men han höll mig hårt.
Han sov fortfarande som om han drömde. Jag försökte komma ur hans järngrepp men han sa "Åh kom igen, låt mig sova och hålla om dig."
Mitt hjärta stannade, han trodde att jag var Leena. Jag kände för att gråta men jag samlade mig och knuffade honom med all min kraft.
Han öppnade ögonen och såg mig, han hoppade upp som om han just hade rört vid en strömförande ledning.
"Vad höll du på med? Snälla rör mig inte."
Jag var för chockad för att säga något. Jag sprang bara in på badrummet. Jag stängde dörren och lutade mig mot den. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det är inte hans fel att han älskar henne. Men hur ska jag få mitt hjärta att förstå det?
Jag tog två djupa andetag, tvättade mitt ansikte och torkade det. Efter att ha tagit ett djupt andetag igen öppnade jag dörren och gick in i mitt rum. Det var tomt. Tack och lov att han inte var här. Jag var inte säker på hur jag skulle hantera denna situation.
Jag bestämde mig för att ta ett bad medan han inte var i rummet. Jag tog en dusch och började göra mig i ordning. Jag höll på att torka mitt hår när någon knackade på dörren, jag vände mig om och såg att min mamma stod där med ett leende och massor av kärlek i sina ögon. Jag sprang mot henne och slängde armarna runt henne. Hon gav mig en hård kram och kysste min panna.
Jag var överlycklig att se henne. Hon fick mig att sitta och började kamma mitt hår. Det var så lugnande. Jag kände mig väldigt bra.
"Beta, vi är väldigt stolta över dig. Ditt beslut var rätt. Rahul är en mycket bra man och du vet att Ram och Sunita älskar dig lika mycket som vi gör. Jag håller med om att det kommer att ta lite tid för er båda att tycka om varandra men så småningom kommer ni att bli kära." Hon tog min hand i sin och tittade mig i ögonen.
"Ge honom lite tid, han kommer att börja bry sig om dig. Du är en sådan älskling, han kommer inte att kunna motstå din charm." Jag rodnade och kramade henne för att gömma mitt ansikte.
Hon hjälpte mig att göra mig i ordning och tillsammans gick vi nerför trappan. Alla var där. Mina ögon mötte Rahuls. Han tittade på mig med en märklig blick i ögonen. Jag vände bort blicken från honom.
Rohit log och sa, "Hej vackra, vem är du? Vad har du gjort med vår enkla Priya? Har du druckit någon magisk dryck? Du ser fantastisk ut." Moster slog honom på armen och sa åt honom att sluta reta mig och hon kramade mig leende.
"Åh, titta på henne, hon är helt klart den vackraste tjejen. Är hon inte det, Rahul?"
Han nickade bara med ett svagt leende.
Min pappa kramade mig också och sa, "Självklart är hon väldigt vacker eftersom hon är min dotter. Jag är också en extremt stilig man. Är jag inte?"
Alla skrattade och min mamma skakade på huvudet och sa, "Åh snälla, du har väldigt höga tankar om dig själv. Hon har ärvt det från mig."
"Okej, ni två, snälla bråka inte, ni är ett mycket stilig par. Men min dotter är mycket vackrare än någon annan." Sa Ram farbror och rörde vid min haka. Jag log blygt.
Just då kom tjänarna för att informera oss att frukosten var serverad så vi började gå mot matsalen.