Kapitel 4
Rachel
Jag kom till NAVA precis innan klockan 21 och såg Carl med fem andra personer stå i kö.
"Hej Carl"
"Hej Rachel, du ser het ut"
"Tack Carl"
"Rachel, det här är Gideon, Christian, Burn min pojkvän, Olivia och hennes pojkvän Dare. Alla, det här är Rachel."
"Hej allihopa," sa jag nervöst.
OMG, alla är så sexiga, jag passar definitivt inte in med det här gänget, men låt oss låtsas tills vi klarar det ikväll Rachel. Vi stod i en lång rad för att komma in på klubben och när vi väl kom in var det så varmt.
Gänget, som jag kommer kalla dem, gick alla till baren.
"Okej grabbar, vad ska vi dricka?" frågade Carl.
Shots, shots, ropade Christian eller var det Gideon, jag är inte säker men jag kommer att få rätt på det någon gång ikväll.
Jag är en lättviktare när det kommer till alkohol så jag måste ta det lugnt. De första tequilashotsen kom och alla jublade och svepte tequilan.
OMG, det brände hela vägen ner, jag är inte en tequilatjej. Sedan kom den andra shoten tequila.
Åh vad roligt, tänkte jag för mig själv, hur ska jag kunna hoppa över några av dessa shots?
Okej grabbar, jag tar en cocktail, sa jag. "Nej," sa Burn, "först ska vi dansa."
Han grep tag i min arm och vi rörde oss till dansgolvet, resten av gänget precis bakom oss.
Dansgolvet var packat, alla dansade i princip på varandra men vi hittade en plats och vi dansade alla tillsammans.
Efter den andra låten kände jag en kropp bakom mig. Killen gnuggade sin framsida mot min rygg. Jag försökte vända mig om för att titta på killen men han höll mig för hårt, jag kunde inte röra mig.
Han gnuggade sin kuk mot min rumpa och jag kände mig väldigt obekväm eftersom killen inte fattade att jag inte ville dansa med honom. Jag försökte armbåga honom, trampa på hans fot, inget fungerade, han stank av alkohol och cigaretter, de två lukter jag inte tål.
Jag letade efter någon av de andra i gänget för att hjälpa mig, men de var upptagna med sitt eget gnuggande och hånglande medan de dansade.
Åh bra, det finns ingen som kan hjälpa mig att bli av med den här killen, tänkte jag för mig själv.
Jag började få panik när jag plötsligt kände hans kropp lämna min. När jag vände mig om såg jag Massimo ta tag i killen i kragen och prata med honom, sedan gav han killen till sin chaufför och chauffören eskorterade killen till klubbens ingång.
När jag tittade noga på honom insåg jag att jag kände igen killen. Det är den creepy killen från tåget.
Det skakade om mig mer, jag måste berätta för Massimo eller Herman.
Massimo
Jag satt i en av VIP-båsen och drack en whisky on the rocks när jag såg henne på dansgolvet. Hon hade kul med sina vänner och hon såg så sexig ut i den där silverklänningen. Jag kommer bara att titta härifrån för tillfället, Ricci-familjen kommer inte att veta att jag är här om jag håller en låg profil. Jag tänker för mig själv. Under den andra låten var det en kille som rörde sig närmare Rachel, han grep tag i henne och tryckte hennes framsida mot sin rygg. Vad tror han att han gör, han kommer att ångra att han lade handen på min Bella. "Luca, kom med mig. Sir, vi kan inte göra en scen. Ja, jag vet Luca, men jag kan inte låta den där killen behandla min tjej så."
Jag stormade till dansgolvet och grep tag i killen i axeln. "Man, jag dansar här," skrek han åt mig över musiken. "Jag tror att du dansat nog, och du är så blind att du inte ens såg att tjejen inte ville dansa med dig, så lämna nu," sa jag till honom. "Nej, jag ska tillbaka och dansa med den där tjejen," sa han till mig. "Nej, det ska du verkligen inte, hon har armbågat dig och trampat på din fot och du fattade ändå inte vinken. Luca, ta ut honom." "Ja, sir," sa Luca och tog honom mot dörren och jag gick till min tjej.
"Rachel, du ser vacker ut," viskade jag i hennes öra. Hon var så förbluffad, jag gillade det uttrycket i hennes ansikte. "Vad gör du här? Bara ser till att du mår bra, och det verkar som jag kom i rätt tid. Dansa med mig, Bella." Jag tog henne och pressade hennes rygg mot min framsida och vi började röra oss, den sexuella spänningen mellan oss var elektrisk. Efter en låt sa jag till henne, "Bella, låt oss gå och sätta oss. Låt mig bara säga till mina vänner," sa hon. Vänner, min fot, var var de när hon behövde dem? Men jag håller det för mig själv. När hon kom tillbaka från sina 'vänner' tog jag henne till VIP-båset.
"Vill du ha något att dricka?"
"Vad gör du här, Massimo? Och varför kallar du mig Bella?"
"Jag kallar dig Bella för att du ser vacker ut och är vacker."
"Okej, men vad gör du här?"
"Jag frågade dig en fråga, Bella, så vill du ha något att dricka?"
"Ja, vatten tack."
"Två glas vatten, tack," bad jag bartendern.
"Nu svarar du mig, vad gör du här?"
"Jag sa ju att jag skulle kolla till dig. Jag vet att den här klubben inte är den säkraste platsen och av hur det ser ut hade jag rätt att komma hit."
"Tack, Massimo, men det är något jag behöver berätta om den där killen," sa hon till mig.
"Låt oss sätta oss så kan du berätta, men då kom Luca tillbaka. "Sir, vi måste gå nu."
"Bella, snälla följ med mig hem, jag tar dig till min klubb om du vill gå någon annan gång men snälla följ med mig nu." Jag praktiskt taget bad henne.
Jag kunde se på hennes ansikte att hon ville ställa frågor men sa ja ändå. "Jag förklarar senare, jag lovar," sa jag till henne.
Vi tog oss till klubbens ytterdörr när Anton, Ricci-familjens livvakt, ställde sig framför oss. "Mr. Marchetti, följ med mig," sa han. "Anton, jag vill inte ha några problem, vi är på väg ut." "Jag förstår, Sir, men jag följer bara order," sa han till oss. "Luca, ta Rachel till bilen så länge," instruerade jag Luca.
"Förlåt, Sir," sa Anton. "Mr. Ricci vill träffa er alla." "Som du vill, Anton, visa vägen," sa jag till honom.
När vi gick mot kontoret, som jag antog, sa jag till Rachel att hålla sig bakom mig och bredvid Luca hela tiden, hon såg rädd ut men sa ja ändå.
"Du kommer vara säker, jag lovar," sa jag till henne. Vi närmade oss en dörr och Anton öppnade den, inuti satt Ricci-familjens överhuvud med två livvakter.
Hans kontor såg ut som en typisk maffiaboss kontor, Chesterfield-soffor, ett stort mörkbrunt skrivbord och doften av cigarrer. Vilken stereotyp.
"God kväll, Ricci, vad kan jag göra för dig?" frågade jag.
"Marchetti, du är i min klubb. Frågan borde vara vad kan jag göra för dig?" "Jag vill inte ha några problem, Ricci, jag kom bara för att hämta en vän."
"Om du inte ville ha några problem, varför kastade du ut en av mina kunder?" frågade Ricci.
"Om du hade bättre säkerhet skulle jag inte behöva vara här eller ha gjort det."
"Den här tjejen måste vara viktig för dig om du är i min klubb?"
"Som jag sa, hon är bara en vän och ny i staden, jag ville bara se efter henne."
"Kan jag träffa henne?" frågade han. "Inget behov, vi är på väg ut."
"Marchetti, detta är mitt territorium, håll dig borta."
"Inga problem, Ricci, jag går nu." Jag vände mig om och tog Rachel i armen och Luca gick bakom oss.
"Bara gå, Rachel, tills vi är ute, stanna inte." När vi nådde dörren och gick ut var jag så lättad, det kunde ha gått på en miljon olika sätt.
"Luca, var är bilen?" "Jag hämtar den, Sir," sa Luca. "Nej, vi följer med dig." Vi började gå/springa till bilen, så snart vi satt i bilen tittade jag på min Bella, det fanns olika känslor i hennes ansikte men den starkaste var rädsla.
"Bella, du är säker, vi är säkra, du behöver inte vara rädd längre, jag kommer att skydda dig," försäkrade jag henne.
"Från vad ska du skydda mig, Massimo?"
"Kan vi snälla gå hem till mig så förklarar jag allt, Bella?"
"Kanske borde jag gå hem?"
"Du kan, men jag skulle verkligen må bättre om du är med mig ikväll."
"Massimo, vi känner inte ens varandra."
"Bella, jag gick in i fiendens lya för dig ikväll. Jag skulle aldrig skada dig, jag lovar. Jag vill bara ha dig nära mig ikväll."
"Okej, Massimo, jag följer med dig. Av någon anledning litar jag på dig."
"Tack, Bella."
"Luca, ta oss hem, tack."
Rachel
Vilken bisarr kväll. Först greppade mannen från tåget tag i mig och tvingade mig att dansa med honom, sedan dök Massimo upp och drog bort den obehagliga killen från mig och kastade tydligen ut honom från klubben.
Sedan dansade Massimo och jag, och han kallade mig Bella. Dansen och smeknamnet var väldigt heta, måste jag säga, den sexuella spänningen mellan oss var elektrisk. Sedan tog han mig till ett VIP-område. Jag visste inte ens att klubben hade VIP-områden.
VIP-området var väldigt fint, det hade en bar och en trevlig soffa som vette mot dansgolvet, jag kunde se folkmassan därifrån. När jag skulle berätta för Massimo om den obehagliga killen som dansade med mig, kom hans chaufför, nu känd som Luca, in och sa att vi borde lämna omedelbart. Vad hade jag gett mig in på?
Men den läskigaste delen var att gå till Mr Riccis kontor. Man kunde se att det inte fanns någon kärlek förlorad mellan honom och Massimo. Och det sades saker som jag inte förstod, och varför ville han inte presentera mig för Mr Ricci?
Och nu sitter jag här i Massimos Escalade på väg till hans lägenhet. Den här kvällen var som en berg- och dalbana.
Men av någon anledning litar jag på Massimo och kommer att följa med honom och ge honom tid att förklara som han sa att han skulle. Som han lovade att han skulle.
Vi körde in i lägenhetsbyggnadens underjordiska parkeringsområde. När Luca äntligen talade och bröt tystnaden som varat i 30 minuter, kändes det som om vi alla var i våra egna huvuden och tänkte på kvällen och vad som hänt.
"Vi är säkra, sir," sa Luca. "Blev vi följda?" frågade Massimo honom. "Nej, sir," var allt han sa.
"Varför skulle någon följa oss?" frågade jag Massimo. "Bella, jag sa att de där människorna är mina fiender," sa Massimo.
Jag tackade Luca även om jag inte ens visste att vi var i fara.
"Mitt nöje, fröken." "Snälla kalla mig Rachel, Luca," sa jag till honom.
Vi gick in i hissen och Massimo tryckte in en kod på hissens kontrollpanel, sedan vände han sig till mig och sa,
"Jag vill verkligen kyssa dig, Bella, men jag tror att jag är skyldig dig en förklaring först." Mina knän blev svaga och jag grep tag i räcket i hissen.
"När jag kysser dig, Bella, kommer inget att kunna hålla dig stående," sa Massimo, och med de orden öppnades hissdörrarna och vi steg in i foajén till hans penthouse-lägenhet.
Det fanns ett stort runt glasbord i mitten av foajén med färska blommor på. När man tittade förbi foajén var allt öppen planlösning med ett enormt vardagsrum med en eldstad och välvda fönster som vette ut mot New Yorks skyline, stora gräddfärgade soffor som såg ut som om man kunde försvinna i dem. Matsalen hade ett stort glasbord med åtta gräddfärgade stolar runt det och köket. Herregud. Det var vackert och en dröm för alla kockar. Lagade Massimo faktiskt mat? tänkte jag, och ja, i hörnet fanns en kaffemaskin med espressokoppar bredvid. Allt var gräddvitt och vitt, inte färgschemat jag skulle ha trott att Massimo skulle ha, han är en så muskulös man. Konsten på väggarna var vacker och stor, den kompletterade utrymmet perfekt.
Massimo lämnade mig att ta in allt och sedan gick jag till de välvda fönstren, utsikten var spektakulär. Jag kunde stå här hela natten. Detta är den bästa delen av lägenheten, tänkte jag, och jag stirrade ut genom fönstret när jag kände honom bakom mig.
"Vad tycker du, Bella?" viskade Massimo i mitt öra. Jag fick gåshud över hela kroppen när han viskade i mitt öra.
"Du har ett vackert ställe, Massimo, men den här utsikten måste vara den bästa." "Om jag ska vara ärlig så tror jag att jag köpte det här stället för utsikten," sa Massimo till mig. "Jag kan inte klandra dig," svarade jag.
"Vill du ha något att äta eller dricka, eller vill du ta en dusch innan vi pratar?"
Hur visste han att jag skulle älska att duscha och få bort lukten av klubben och den där killen? "Jag skulle älska att duscha, men jag har inga kläder att byta till," sa jag till honom.
"Inga problem, du kan låna ett par av mina mjukisbyxor och en T-shirt. Vänta här så hämtar jag det åt dig och visar dig till gästbadrummet. Du kan sova där i natt eftersom det redan är ganska sent, om du vill förstås. Luca kan alltid köra dig hem."
"Tack, Massimo."
Några minuter senare kom han med ett par mjukisbyxor och en T-shirt till mig och tog mig till gästrummet.
"Jag ska ta en dusch och få bort lukten av det där stället. Jag hittar dig i vardagsrummet när du är klar." Och sedan lämnade han mig.
Sovrummet var stort med en enorm säng i mitten av rummet med vita sängkläder. Det såg så bekvämt ut. Jag tror definitivt att jag borde sova i den här sängen i natt; problemet är att jag kanske inte vill åka hem.
Jag gick in i badrummet och för hundrade gången ikväll blev jag chockad. Badrummet var större än mitt rum hos Herman & Sally med ett stort ovalt badkar med ljus runtom och badsalt. Jag plockade upp badsalterna och luktade på dem. De luktade lavendel och sedan såg jag utsikten. Herregud, hur många gånger ska jag säga det ikväll, hela lägenheten hade välvda fönster och det verkade som om varje rum hade en bättre utsikt än det förra, det var häpnadsväckande och det bästa är att man kan titta på stadens ljus medan man duschar eller badar. Jag bestämde mig för att om jag inte gick in i duschen nu, skulle jag stirra på stadens ljus hela natten, så jag tog av mig kläderna och satte på duschen. Jag hittade lavendeltvål i duschen samt schampo och balsam, är varje badrum så välfyllt, tänkte jag. Jag applicerade lite av lavendeltvålen över hela kroppen och tvättade bort alla dåliga minnen från natten. Jag tog lite schampo i handen och tvättade håret. Allt luktade så gott, tänkte jag.
Jag klev ur duschen och torkade mig. Jag såg ingen hårtork i badrummet, så jag torkade håret med handduken och satte upp det i en slarvig knut, sedan tog jag på mig Massimos mjukisbyxor och T-shirt. De var för stora för mig, men jag gjorde det bästa av situationen. Medan jag klädde på mig tänkte jag för mig själv, förhoppningsvis kommer Massimo att kyssa mig ikväll.
Det skulle göra denna kväll mindre av en katastrof.
Massimo
Jag stod i duschen med min Georgio Armani-duschtvål över hela mig och tvättade bort lukten av det där stället från min kropp.
Jag är glad att jag gick dit men det var också dumt av mig att gå. Men vem skulle ha hjälpt min Bella om jag inte gjorde det? När jag tänker på den mannens hand på henne eller faktumet att hon var i Riccis kontor gör mig rasande.
Att tänka på min Bella har en stor effekt på mig och det är vad jag ser nu, min arga, stenhårda kuk. Och att tänka på att hon är naken i duschen i badrummet bredvid hjälper inte.
Jag skulle behöva slå på det kalla vattnet för att bli av med den här hårda kuken, men det kommer inte att fungera, så jag tog honom i handen och började runka med bilden av Bella i mitt huvud och hur hon lyssnade på mig när det var viktigt, hur hon lydde mig och hur hon såg ut ikväll i den där klänningen jag ville riva av henne ögonblicket jag såg henne. Det tog inte lång tid innan jag kom över hela min hand.
Förhoppningsvis kommer det att ta udden av det för nu, för hon är inte redo för mig än. Jag måste ta det långsamt om jag kan.