Träffa henne
NOLAN
Min Beta kom in på kontoret, fnittrande som vanligt. "Nigel, vad är det som händer?"
Han skrattade och satte sig mitt emot mig. "Ingenting. Eller är det ett brott att besöka en vän?"
Jag himlade med ögonen. "Det har jag aldrig sagt."
Han lutade sig tillbaka i stolen. "Bra."
"Nigel, berätta varför du är här," sa jag. Jag är inte nöjd med hans svar. Jag känner honom för väl. Han fnittrar bara så där när han har något att berätta.
"Jag kom bara för ett besök."
Jag tittade misstänksamt på honom. "Jag tror inte på det, Nigel."
Han fnittrade. "Du känner mig för väl." Han justerade sig i stolen och jag morrade. Han skrattade. "Det finns en ny klubb. Jag tänkte att vi kunde gå dit ikväll?"
Jag stönade. "Är det därför du kom hit och stör min frid?"
Han skrattade. "Frid? Det är inte som om du är fridfull."
Jag blängde på honom och han fnittrade. Jag plockade upp några dokument från bordet. "Du borde gå, Nigel. Jag har arbete att göra."
"Nolan, du har arbetat för mycket på sistone. Jag vill bara att du ska ha kul."
Jag morrade. "Nigel, låt mig inte behöva upprepa mig, gå," sa jag med min Alfa-röst och han reste sig snabbt.
Jag kunde inte låta bli att skratta. "Hej, är du rädd?"
Han väste och satte sig ner. "Jag sa åt dig att sluta använda den där tonen på mig. Jag är din beta för guds skull."
Jag fnittrade. "Jag är din Alfa, ifall du inte minns det."
Han suckade. "Nolan, säg bara ja till min förfrågan. Jag lovar att jag går då."
Jag himlade med ögonen och reste mig med filerna jag höll i. "Nigel, jag önskar att jag kunde, men det finns mycket arbete för mig och du vet det."
"Du behöver vila. Du har överarbetat dig själv." Jag ignorerade honom och gick mot hyllorna. Han följde efter mig. "Nolan, kom igen."
Jag väste. "Sluta tjata på mitt liv, okej?"
"Säg bara ja."
"Jag festar inte."
"Det gör inte jag heller."
Jag rynkade pannan. "Vad sa du just?"
Han ignorerade min fråga. "Jag vill bara att du ska hålla dig borta från jobbet. Du behöver vila." Jag suckade. Han har rätt. Jag har varit för upptagen med arbete på sistone. Sedan mina föräldrar dog för två år sedan har jag blivit Alfa och Nigel min Beta. Jag var tvungen att begrava mig i arbete och samtidigt gå i skolan. Jag behöver lite vila som han sa. "Nolan?" Han ropade och väckte mig tillbaka till verkligheten.
Jag himlade med ögonen och vände mig mot honom. "Jag har gått med på att gå med dig..." Han skrattade. "Men på ett villkor."
Han rynkade pannan. "Vilket villkor?"
Jag fnittrade. "Inga tjejer."
Han gnällde. "Det är så orättvist."
"Du kan ta med din partner dock."
Han väste och gick tillbaka till sin stol. "Nu vet jag att du inte gillar mig."
Jag skrattade. "Hon är väl inget problem, eller hur?"
"Är det ens en fråga?"
Jag fnittrade. Bella, eller förlåt, Drottning Bella som hon kallar sig själv, är en handfull. "Se bara till att du tar med henne."
"Det tänker jag inte göra."
"Kom igen, det kommer bli kul."
Dörren öppnades och Bella kom in. Nigel stönade. "Tala om trollen," mumlade han och jag skrattade.
"Vad kommer bli kul?" frågade Bella när hon gick mot oss.
Jag fnittrade. "Jag sa just till Nigel..." Nigel slog mig och jag gnällde. "Aj, det gjorde ont."
Han skrattade. Bella stönade. "Vad håller ni två på med?"
"Ingenting," svarade Nigel snabbt, men jag var för upptagen med att vårda min hand för att svara.
"Vad gör du här?" frågade Nigel.
Bella ställde sig upp. "Jag har letat överallt efter dig. Jag visste att du skulle vara med Nolan."
Jag fnittrade. Hans huvudsakliga anledning till att komma till mitt kontor var att fly från Bella. Jag bestämde mig för att ge igen för att han slog mig. "Kusin?" ropade jag.
Bella tittade på mig. "Ja, Nolan."
Bella råkar vara min kusin. Hon är från Isflocken. Efter mina föräldrars död kom hon på besök med sina föräldrar. Och när hon upptäckte att Nigel var hennes partner, bestämde hon sig för att stanna kvar och gå i samma skola som oss. "Nigel föreslog att vi skulle gå ut och klubba ikväll. Är du ledig?"
Hon fnittrade. "Självklart," svarade hon. Nigel stönade och jag flinade. Jag visste att hon inte skulle säga nej. Hon är en partygalning som sin partner.
"Vi har en överenskommelse då. Eller hur, Nigel?" Han blängde på mig och jag fnittrade. Jag sinneslänkade honom. "Det där är för att du slog mig," sa jag genom vår sinneslänk.
Nigel tittade på mig. "Du har lyckats förstöra min dag."
Jag fnittrade och Bella slog i bordet. "Vad är det där för?"
Jag rynkade pannan. "Vad?"
Hon pekade på mig. "Leendet." Jag himlade med ögonen. "Jag litar inte på er båda."
Jag himlade med ögonen och Nigel stönade. "Få henne att gå, snälla," sa han genom sinneslänken.
Jag rättade till mig och tog fram några mappar. "Jobbet kallar. Nigel, jag skulle vilja att du hjälper mig, förlåt jag... " Nigel stönade och Bella fnissade. Jag himlade med ögonen. Jag måste agera bra för att få henne att tro på mig. "Jag vill att du går igenom de här mapparna och gör de nödvändiga korrigeringarna. Vi ska ha ett möte med Brian Enterprise" sa jag med min Alfa-röst. Nigel log. "Ja, Alfa" svarade han. "Bra jobbat," sa han genom tankelänken. Jag himlade med ögonen. "Jag måste bryta den här länken," tänkte jag. "Våga inte ens" svarade han genom tankelänken. Bella stönade och reste sig. "Gissar att jag måste gå." "Nej, du kan...." "Oroa dig inte, jag har några uppgifter att göra. Vi ses i kväll." Jag nickade och höll en neutral min. Nigel fokuserade på mapparna jag gav honom. "Nigel?" Han lyfte huvudet. "Ska du gå?" "Ja" "Jag önskar att jag kunde följa dig ut men jobbet kallar." Jag himlade med ögonen. Han är en sådan skådespelare! "Oroa dig inte. Vi ses i kväll" sa Bella och kysste hans panna. Jag stönade. "Hej då, Nolan." "Hej då." Det var tyst tills vi var säkra på att Bella hade gått. Nigel fnissade. "Tack, brorsan, du räddade mitt liv." Jag skrattade. "Men det hindrar dig inte från att gå igenom de där mapparna." "Jag trodde du bad mig gå?" gnällde han. "Jag ändrade mig." "Det är så orättvist." "Sätt igång...." Han fräste. "Jag sa ju att du ska sluta använda din Alfa-ton på mig." Jag skrattade. "Kommer du att börja jobba nu, snälla?" Han stönade. "Som om jag har ett val." ** Klubben låg utanför vårt område. När bilen stannade klev vi ur. På skylten stod det "Klubb för alla". Jag rynkade pannan. Vad är det för namn? Jag vände mig mot Nigel. "Hur i hela friden känner du till det här stället?" Han fnissade. "Genom tur antar jag." Jag himlade med ögonen. "Kan vi gå in nu, snälla?" frågade Bella. Jag fräste. "Som om jag har ett val," mumlade jag. "Jag hörde det," sa Nigel. Jag himlade med ögonen men sa inget. Vi gick in i klubben och blev visade till VIP-avdelningen. Tack vare min huva blev jag inte igenkänd. Inte för att de skulle känna igen mig eftersom detta inte är mitt område. Jag satte mig ner och sträckte ut benen på bordet. Jag stönade. Jag gillar inte klubben, på grund av hur fullpackad den var och den höga musiken. Det var så högt att jag trodde jag snart skulle bli döv. "Vad vill du ha?" skrek Nigel. "Vad som helst" skrek jag tillbaka. "Vodka?" frågade han i ett skrik. Jag himlade med ögonen. Jag är trött på att skrika. Jag kommer hellre att använda tankelänken. "Nej, champagne borde duga." "Okej, jag går och hämtar dem" svarade han genom tankelänken och gjorde sig redo att resa sig. "Be bara servitören istället" svarade jag och han satte sig ner igen. Han kallade på servitören och beställde några flaskor champagne. Jag hällde upp lite åt mig själv och smuttade. Jag slappnade av på soffan, med ögonen stängda. Jag kan inte vänta på att komma hem igen. ** Jag har varit här i över en timme nu, jag började bli uttråkad. Nigel och Bella satt inte ner, vilket lämnade mig ensam. För några minuter sedan hade de sagt att de skulle gå upp på scenen för att dansa. Jag reste mig. Det börjar bli för trångt och jag behöver lite frisk luft. Jag tog mig ut, inte utan att behöva knuffa och tränga mig igenom. Jag suckade och såg mig omkring. Några tonåringar hånglade. Överallt var fullt av människor, antingen hånglande eller blåsande ut rök. Jag stönade. Jag borde inte ha kommit hit från första början. Kände mig så uttråkad att jag bestämde mig för att ta en promenad. Jag gick inte för långt, eftersom det var mörkt överallt och jag inte var bekant med området. Jag var redan på väg tillbaka till klubben när Nigel, tankelänkade mig. "Hej brorsan, var i hela friden är du?" Jag himlade med ögonen. "Jag kommer." "Skynda dig." Jag ignorerade honom och bröt länken. Jag var på väg att svänga när någon stötte in i mig. Jag stönade. Hans huva föll bakåt. "Är du blind!!" skrek han. Sa jag han?. Jag är lite förvirrad över hans/hennes kön. "Va?". Jag himlade med ögonen. Är den här personen seriös?. Jag fnös. "Om det är någon som är blind här så borde det vara du!!" Utifrån beteendet bestämde jag mig för att det måste vara en kille. Han blängde på mig, hans blå kattögon ändrades till guld. Jag himlade med ögonen. Han kan inte skrämma mig. Vi stirrade farligt på varandra en stund tills någon bröt tystnaden. "Olive?" ropade någon. "Olivia?" Vänta!, Vad? Olivia?. Jag himlade med ögonen och bröt ögonkontakten mellan oss. Så hon är en tjej!!. Hon tittade på pojken som hade kallat henne och sedan stirrade hon på mig en sista gång innan hon drog iväg honom. Jag himlade med ögonen och fnissade. Vad är det för sorts tjej?. Så hon föredrar att klä sig som en kille istället?. Jag ryckte på axlarna och gick tillbaka till klubben för att träffa Nigel och Bella.