KAPITEL 03
Efter sina föräldrars begravning låste Ocean in sig i sitt rum. Jack försökte många gånger få henne att komma ut och återvända till livet, men hon vägrade. Att se henne så här gjorde ont i Jacks hjärta. Han satt i sin trädgård när Lora kom och klappade honom på axeln.
Lora: Prata med mig Jack, jag är orolig för er båda!
Jack: Jag vill bara göra något som kan lindra hennes smärta, hennes sorg. Jag vet att hon saknar dem. Men att låsa in sig själv och gråta hela tiden kommer inte att hjälpa henne.
Lora: När hon börjar skolan kommer hon att må bättre och det kommer också att lätta hennes smärta.
Jack: Jag tänkte inte ens på det. Du har rätt, tack älskling.
Jack tog fram sin telefon och ringde rektor Albert. Inom en timme träffade Jack och Lora honom och visade Oceans tidigare historia och betyg. Rektor Albert blev imponerad av Oceans profil. Han gav henne en plats på sin skola. Jack och Lora åkte lyckliga tillbaka till villan för att berätta för Ocean om skolan. De köpte kakor och glass till henne. När de kom hem gick de direkt till Oceans rum. De berättade hur enkelt hon fått antagning och hur glad rektor Albert var över att se hennes betyg och tidigare meriter. Ett sött leende spred sig på Oceans läppar. Hon log äntligen.
Jack: Är du glad?
Hon nickade och kramade Jack. Han berättade att hon kunde börja skolan redan imorgon och att han skulle ta med henne på shopping så att hon kunde köpa det hon behövde för skolan. Hon reste sig och gick till badrummet. Hon tog en snabb dusch och bytte om till jeans och t-shirt. Hon gick ner där Jack och Lora väntade på henne. Ocean hoppade in i bilen och de körde till köpcentret. Lora hjälpte Ocean att välja några fina klänningar och vardagskläder. Hon hjälpte också Ocean att köpa skor, väskor och grundläggande nödvändigheter för skolan. Efter en timme eller så gick de till kaféet, Jack såg äntligen sin systerdotter glad igen. De åt lunch på kaféet och åkte sedan hem.
Nästa dag kom med hopp för Ocean. Hon tog på sig sina åtsittande blå jeans och en vit skjorta. Hon satte på sig skorna och gick ner. Trillingarna satt vid matbordet. De trodde att hon bara var uppe tidigt. Men Jack berättade för dem att Ocean skulle börja i deras skola, han varnade också sina döttrar för att inte ställa till med problem för henne, annars skulle Jack straffa dem. Trillingarna åkte till skolan men Jack körde Ocean själv. Ocean kysste Jack på kinden, klev ur bilen och gick genom skolans huvudport. Jack sa åt henne att hitta rektorns kontor och bara prata med honom. Hon gick mot skolans huvudbyggnad när en lång och stilig kille blockerade hennes väg. Hon försökte gå undan men han lät henne inte. Hon blev rädd, sådant hade aldrig hänt henne på hennes gamla skola. Hennes kusiner stod i folkmassan och njöt av allt. Hon tittade nervöst ner på sina fötter. Moon märkte hennes nervositet och talade.
Moon: Du kan bara gå förbi om jag låter dig. Säg nu, vad heter du?
Ocean: Ocean, jag heter Ocean Knight.
Moon: Ännu en Knight. Du ser inte alls ut som en nörd och snobb som de andra tre.
Ocean: De är mina kusiner.
Moon: Titta på mig när du svarar. Jag gillar inte att bli ignorerad.
Hon tittade på Moon. Moon såg rakt in i hennes vackra blå ögon. Hon tittade också rakt in i hans ögon. Hon kände något bekant i de där gröna ögonen. Moon log och gick ur hennes väg.
Moon: Du kan gå.
Melody: Bara så där. Det var alldeles för lätt Moon.
Moon gav Melody en arg blick och pekade sitt pekfinger på henne.
Moon: För det första, det är herr Kart för dig. För det andra, hon klarade det testet för länge sedan. Säg nu vart du är på väg?
Ocean: Till rektorns kontor.
Moon: Vet du var det är?
Ocean: I huvudbyggnaden.
Moon: Ja. Du kan gå.
Ocean: Tack.
Hon gick mot huvudbyggnaden. Moon kunde inte slita blicken från henne. Det är hon, han visste att det var hon. Ocean steg in i huvudbyggnaden, hon gick runt men kunde inte hitta rektorns kontor. Hon var vilse. Hon förbannade sig själv för att ha tackat nej till den hjälp Moon hade erbjudit henne. Hon ringde sina kusiner men de lade på. Då såg hon två killar, hon gick fram till dem för att få hjälp. De tittade på henne som om hon var deras byte. Innan de hann göra något fel, hittade Moon henne. Han nådde fram till henne.
Moon: Vad gör du här?
Ocean: Jag är vilse, jag trodde de kunde hjälpa mig.
Moon bad henne vänta och gick till de två killarna.
Moon: Jag vet mycket väl vad som pågår i era smutsiga små huvuden. Om ni någonsin tittar på henne igen, kommer jag se till att ert färgglada liv blir mörkt.
De nickade och gick därifrån. Moon tog Ocean till rektorns kontor och gick sedan. Hon drog en lättnadens suck och knackade på kontorsdörren.
Rektor Albert: Kom in.
Ocean: God morgon, herr rektor.
Rektor Albert: Ahh.. God morgon. Du måste vara fröken Ocean Knight. Du är mycket punktlig. Det gillar jag.
Utan att slösa tid, gav rektorn henne allt material och anteckningar hon behövde. Sedan kallade han på en flicka från samma årskurs. Angella kom in och hälsade på rektor Albert.
Angella: Hur kan jag hjälpa till idag?
Rektor Albert: Fröken Nathan, möt fröken Knight. Hon är ny här. Jag vill att du ska vara hennes guide och bli vän med henne också.
Angella: Jag hjälper henne gärna. Hej, vad heter du? Jag heter Angella Nathan. Du kan kalla mig Angella eller Angle som alla mina vänner gör.
Ocean: Hej, jag heter Ocean Knight.
Ocean följde Angella. Hon visade Ocean runt lite innan de båda hörde varningsklockan. Angella gav Ocean vägbeskrivningen till hennes klass och gick för att ta sin lektion. Moon stod framför klassen och pratade med sina vänner. Han såg Ocean komma mot honom. Han ställde sig rakt men Ocean låtsades som om hon inte såg honom. Han såg Ocean gå in i samma klass. Moon log och var på väg in i klassen när Jake, hans bästa vän, ropade på honom.
Jake: Kompis! Vart är du på väg?
Moon: Till klassen.
Jake: Kompis, är du okej?
Moon: Ja! Jag mår bra. Vi ses efter lektionen.
Jake och de andra stod där, chockade. Moon gick in i klassen och fick syn på Ocean sittande i tredje raden, han gick till henne och satte sig bredvid henne. Ocean skiftade obekvämt i sin stol och Moon märkte det. Han knackade henne på axeln och sa.
Moon: Du vet, jag äter inte människor.
Ocean svarade inte, han knackade henne på axeln igen. Hon ignorerade honom helt. Moon knackade på hennes axel igen och Ocean gav honom en dödlig blick. Moon fnissade, tyckte hon såg sötare ut när hon var arg. Han höjde båda händerna i luften i kapitulation. Läraren kom in i klassen och stannade upp när han såg Moon i klassen.
Professor Mitchell: Idag måste vara en lyckodag för oss alla. Herr Kart har äntligen bestämt sig för att delta i lektionen. Vad är så speciellt idag, herr Kart, som fick dig att komma hit idag?
Moon: Månen har hittat sin himmel i din tråkiga klass idag, herr Mitchell.
Professor Mitchell: Och var är din himmel?
Moon: Ovanför ditt huvud, gubbe.
Professor Mitchell: Åtminstone är du här för att delta i denna lektion.
Moon: Oavsett om jag tar din lektion eller inte. Jag är alltid den som får A+ här.
Professor Mitchell: Ibland blir jag verkligen nyfiken, hur får du A+ varje gång?
Moon: Vill du testa mig igen, gubbe? Vill du se igen om jag fuskar eller inte? Du har redan förlorat det vadet ungefär trettio gånger på två år.
Professor Mitchell: Nej, jag är inte på humör för att slå vad med dig igen om detta.
Alla satte sig och professorn började sin föreläsning. Efter tio minuter kom Mala Brooke in i klassen. Professor Mitchell började applådera och signalerade till de andra att också ställa sig upp och applådera. Ocean såg allt detta, hon var förvirrad.
Professor Mitchell: Vi är så välsignade idag. Först herr Kart och nu fröken Brooke här också.
Mala: Om du saknade mig så mycket, kunde du ha ringt, älskling.
Professor Mitchell: Vad är så speciellt idag? Snälla, berätta för mig någon.
Moon: Titta inte på mig, gubbe, jag har redan berättat för dig.
Andrew: Det är den nya tjejen i vår klass som fick Moon att komma till din lektion.