Kapitel 8
Margaret blev överraskad, hon hade inte förväntat sig att han skulle vara så artig. Om han inte ville skriva under behövde han inte, men varför ge henne en så oemotståndlig anledning?
Hon visste att läkare var mycket upptagna, och eftersom han sa att han hade många operationer kunde hon absolut inte tvinga honom att skriva under.
"Okej, då får du vila tidigt, så pratar vi om det imorgon!"
Margaret tyckte inte att det var brådskande, så hon gick med på det.
Leonard reste sig och öppnade nonchalant en dörr. Margaret var på väg att stoppa honom, eftersom det var hennes sovrum, men han hade redan gått in och stängt dörren.
Hon hade inget annat val än att nöja sig med gästrummet i natt.
I gästrummet vände och vred hon sig och hade svårt att somna.
Mitt i natten började hennes tankar återspela allt som hade hänt idag. Hon hade gift sig, hon hade verkligen gift sig!
Hon vände sig om och kände att ögonlocken blev tunga.
Täcket i gästrummet var lite tunt, och hon frös, så hon kröp ihop till en boll.
Nästa morgon sträckte sig Margaret och satte sig upp i sängen, bara för att upptäcka att täcket på henne var annorlunda än gårdagens.
Igår var det ett tunt täcke, men nu hade det bytts ut mot det från huvudsovrummet.
Hon rös, insåg något och tittade mot dörren. Även om den var stängd kunde hon inte skaka av sig känslan av att något bevakade henne utanför.
Hon slog sig själv lätt och sa åt sig att inte tänka på sådant nonsens.
Hon steg upp ur sängen och såg Leonard redan klädd vid dörren. "Ska du till jobbet?"
Leonard nickade, "Jag har flera operationer idag, det kan bli ganska hektiskt."
Margaret ville säga att det var okej, men han hade redan stängt dörren och gått.
Hon tittade på den stängda dörren, försjunken i tankar.
Hon och Leonard var gifta, men deras sätt att interagera var fortfarande lite märkligt.
Hon ryckte på axlarna och sa åt sig själv att inte tänka mer på det. Att behålla saker som de var var inte dåligt; åtminstone var hon fri från Stella och Howard.
Igår, efter att Howard hade tagit Stella till sjukhuset, fick de veta att hon var gravid.
Stella var chockad, tittade på Layla och Howard bredvid henne och trodde att hon hade hört fel.
"Läkare, sa du att jag är gravid?"
"Ja, men du var nära att få missfall idag. Du måste vara mer försiktig. De tidiga stadierna av graviditeten är de mest känsliga för missfall. Familjemedlemmarna bör också vara mer uppmärksamma. Dagens situation får inte hända igen."
Stella var både överraskad och glad, grep Howards hand, "Howard, jag är gravid, vi har vårt eget barn!"
Howard tittade på den glada Stella, pressade ihop läpparna, hans uttryck var komplext, men han strök ändå försiktigt hennes hår.
Layla var naturligtvis mycket glad också och frågade läkaren många frågor om försiktighetsåtgärder.
Stella låg i sjukhussängen och kände sig lite rädd över sina tidigare handlingar.
Egentligen hade Margaret inte rört henne alls. Hon hade medvetet fallit bakåt när hon såg Howard komma från motsatt håll.
Hon ville ursprungligen att Howard skulle tro att Margaret var en intrigant kvinna, men hon hade nästan förlorat sitt barn.
Hon och Howard hade älskat många gånger, och han gillade inte att använda kondomer, alltid ejakulerande inuti.
Trots så många gånger hade hennes mage inte visat några tecken, och hon hade till och med undrat om det var något fel på hennes kropp och planerade att snart kolla upp det.
Vem kunde tro att barnet skulle dyka upp så plötsligt? Hon kunde inte vara lyckligare.
Nu med barnet kunde hon pressa Howard att gifta sig snabbt. Annars, vid bröllopet, skulle hennes mage vara stor, och familjen Fields skulle förlora ansiktet.
Detta barn var ett stort förhandlingskort för henne.
Layla avslutade samtalet med läkaren och återvände, tittade på Howard, "Howard, nu när Stella är gravid, hörde du vad läkaren sa. Du borde ordna bröllopet snart, så att Stella kan bli en del av familjen Fields och ta hand om sin hälsa."
Howard tittade på Layla och sedan på Stella som låg i sängen, hans ögon fulla av ömhet, hans panna rynkades.
"Jag ska gå hem och diskutera det med min familj."
Layla nickade, "Det vore bäst."
Mycket hade hänt de senaste dagarna, och det var rätt att han informerade sin familj.
Margaret hade precis avslutat frukosten när hennes telefon vibrerade på bordet. Hon plockade upp den och svarade direkt.
"John, du är vaken!"
John suckade tyst i andra änden när han hörde hennes röst.
"Margaret, Layla har berättat om din situation. Det här är vårt fel. Eftersom du har hittat någon annan att lita på, har jag ingen rätt att stoppa dig."
Margaret kände sig lite ledsen när hon hörde detta.
Hon ville egentligen inte göra det svårt för John. Det var bara det att på bröllopsdagen, om hon inte gifte sig med Leonard, skulle hon verkligen bli överkörd av Howard och Stella.
"John, jag klandrar inte dig."
Hon var mycket tacksam mot John för att han hade uppfostrat henne alla dessa år.
"Suck, låt oss inte prata om det här. Eftersom du är gift nu, ta med din man när du har tid. Vi borde alla träffas och lära känna varandra."
Margaret nickade, "Jag vet, John. Han är lite upptagen på sjukhuset just nu. När han har tid, ska jag ta med honom."
Eftersom hon var gift, planerade hon inte att dölja det för John, och hon ville inte heller hålla Leonard från att träffa hennes familj.
Hon väntade bara på rätt tillfälle.
"John, hur är din hälsa? Behöver du att jag besöker dig på sjukhuset?"
Margaret ville inte längre vara involverad med Layla och Stella, men hon kunde inte släppa John.
"Ingen fara, min hälsa är bra. Ta hand om dina egna saker. Det måste finnas mycket att göra direkt efter att ha gift sig."
Johns förståelse gav Margaret en varm känsla i hjärtat. John brydde sig fortfarande om henne, till skillnad från Laylas och Stellas hyckleri.
Efter att ha lagt på fick Margaret ett sms från Leonard runt lunchtid.
Han sa att hans senare operationer hade blivit inställda och frågade om det var något hon behövde köpa, eftersom han kunde ta med det från stormarknaden.
Margaret tänkte en stund och bestämde sig för att gå ut själv. Hon kunde inte specificera vad hon behövde; hon måste se det med egna ögon.
"Låt oss träffas på stormarknaden!"
Efter att ha skickat meddelandet började Margaret byta om för att gå ut.
I stormarknaden tog Margaret en vagn och gick bredvid Leonard.
Vagnen var lite stor, så Leonard tog den från henne, "Jag kan köra den."
Margaret gjorde ingen stor sak av det och frågade, "Vad gillar du att äta? Du sa att du inte gillar fisk igår, men finns det något du faktiskt gillar?"
När Leonard var utomlands var han mycket upptagen med arbete, alltid antingen i operation eller på seminarier.
Han brukade beställa hämtmat.
"Vad som helst, du bestämmer."
Margaret blev förvånad. Hon trodde alltid att ordet "vad som helst" bara användes av tjejer.