Alpha Liam & Luna Clara

KAPITEL 6

'Hur ska jag få tag på så mycket pengar på så kort tid? Jag kan inte låta honom dö på grund av detta. Vem kan jag vända mig till för hjälp utan att bli hånad? Mina vänner har alla dragit sig undan bara för att min man förlorade sitt jobb för 7 månader sedan. Allt för att jag inte längre har någon lovande inkomstkälla att spendera på dem. Hur som helst, på ett eller annat sätt ska jag få tag på de pengarna, oavsett vad.

Men jag kan ju inte ens sälja vår bil. Vad ska jag göra för att ta mig ur detta?' Sådana tankar fyllde fru Coopers huvud så snart hon vaknade och såg sin man bredvid sig knappt hålla sig vid liv, allt för att de var utan pengar.

Hon behövde göra något drastiskt annars skulle hon bli änka innan hon fyller 45, vilket hon inte ville. Hennes så kallade vänner och andra kvinnor skulle håna henne ännu mer.

Hon kunde bara inte få grepp om det. Så hon reste sig från sängen och gick in i badrummet med hopp om att något skulle klicka och leda henne till en stor summa pengar snart.

'Jag måste träffa henne igen, åh hon är verkligen en skönhet att beskåda, åh mångudinna tack för min ödesbestämda partner. Men hur ska jag få henne för mig själv?

Hur får jag bort den där pojken som svärmar runt henne som en plåga?

Jag måste få mer råd från Eric, han verkar veta mer om sådana här saker.'

Medan han tänkte kom Eric in med ett viktigt problem, det är en dispyt mellan två syskon i flocken.

"Liam, det är ett allvarligt problem, just nu har två syskon en mycket allvarlig diskussion. Du måste vara där för att stoppa detta för jag har försökt men det ger inget resultat."

Liams sinne var inte ens där, det var långt borta.

"Liam, Li....a.m..." Eric ropade med hög röst tills Liam kom tillbaka från sina tankar.

"Så allt jag har sagt har du inte lyssnat på? Vad kan vara så viktigt att du blev som döv?"

"Eric, hur får jag henne?"

"Få vem va?" Eric frågade, förvirrad.

"Min partner."

"Ahah... Så du tänker på henne så mycket att du inte hörde någon av dagens rapport?"

"Vad händer i flocken?"

"Åh, plötsligt är du intresserad? Hur som helst, det pågår en allvarlig diskussion i flocken."

"Vad för slags diskussioner?"

"Jag tror du borde lyssna på det här själv."

Alpha Liam aktiverade då sin hörsel.

"Lisa, jag sa att Alphat är mitt, inte ditt," sa Linda.

"Vem säger det? Bara för att du är min tvilling betyder det inte att du får göra anspråk på honom för dig själv," sa Lisa.

"Jag blev kär i honom först, gå och hitta någon annan," svarade Linda.

"Åh verkligen? Nåväl, jag älskar honom," sa Lisa.

"Jag kommer att skada dig, Lisa, jag bryr mig inte om du är min tvilling eller inte, jag kommer verkligen att skada dig, testa inte mitt tålamod."

"Försök skada mig, jag kommer inte backa för dig, jag är inte rädd för dig Linda."

Liam kunde inte ta det längre, så han röt högt och alla i flocken hörde hans röst och lugnade sig.

Han förflyttade sig till platsen och sa,

"Ni båda slutar med ert onödiga käbbel."

"Men Alpha, jag var kär i dig först," sa Linda utan att ens vara rädd för att Alpha kunde ta illa upp av hennes ord.

"Tyst med dig," röt Liam.

Hon blev tyst, ville inte förstöra sina chanser.

Liam fortsatte,

"I min flock är det behov av fred. Om något sådant här händer igen kommer ni båda att ställas inför konsekvenserna av förvisning. Detta gäller er alla (flocken), är det klart?"

"Ja Alpha," svarade alla i kör.

"Men Alpha, jag är verkligen kär i dig," sa Linda en gång till.

"Jag trodde jag bad dig hålla tyst? Hur som helst, ledsen att spräcka din bubbla men du är inte min partner, någon annan är det."

"Vad?" Denna avslöjande hade gjort henne arg.

Han vände sig för att gå och hon föll och höll fast vid hans ben.

"Alpha nej, jag älskar dig."

Hon irriterade honom nu så han röt,

"Gå tillbaka till era hem nu. Varenda en av er."

Och så sprang alla in i sina hem.

Vissa var glada att Alpha hade hittat sin partner.

Medan andra som Linda, som i hemlighet är förälskade i honom, var arga.

Liam gick in i sitt rum, arg över vad som hade hänt tidigare.

"Okej, ta ett djupt andetag," sa hans beta.

"Fortfarande tänker på vad de två just gjorde offentligt," sa Liam.

"Det kallas kärlek," sa Eric.

"På tal om kärlek, jag behöver göra anspråk på min partner, men hur gör jag det?"

"Först av allt, du ska göra många framträdanden för henne, få henne att lita på dig och se dig som en vän."

"Saken är, ska hon inte veta att jag är hennes partner? Trodde det var så dessa saker fungerade?"

Eric suckade och sa sedan, "Liam, min vän och kompis, sånt händer bara om hon är en av oss och har aktiverat sin inre varg. Endast då kommer hon lätt dras till dig. Men om hon inte har aktiverat sin inre varg, eller om hon inte är en av oss, är det mycket osannolikt att hon skulle dras till dig vid första ögonkastet."

"Hur kommer det sig att du vet så mycket om det här men inte har en partner själv?" frågade Liam.

"För att jag inte är säker på att jag har en partner och jag är inte intresserad av tjejer just nu. Mitt jobb är att vara din beta, ta hand om flocken och finnas där för dig när jag blir kallad."

"Jag borde nog lära känna henne då, ta hand om flocken tills jag är tillbaka."

"Åh, en sak till, om hon inte är en av oss, skräm inte iväg henne."

"Varför skulle jag skrämma iväg min partner?"

"Åh herre, om hon inte är en av oss, då är det konstigt och olämpligt att kalla henne för partner. Visa inte heller din vargform, hon kanske inte känner till vår existens än. Så skräm inte iväg henne, annars blir det omöjligt att vinna henne över så lätt."

"Okej, jag ska inte."

"Var också mild, kärleksfull och omtänksam, tjejer uppskattar sådant. Försök att bete dig naturligt."

"Bra, kan jag gå nu?"

"Ja, men..."

"Men vad?" sa Liam otåligt.

"Var försiktig, om du känner att du är i fara. Ropa på mig oavsett hur långt bort jag är, jag kommer att hitta dig."

"Tack, kompis, vad skulle jag göra utan dig?"

"Om sanningen ska fram, ingenting."

De kramade om varandra och tog farväl, och sedan skyndade sig alfa Liam iväg. Han lämnade bara sin beta med ansvaret för flocken tills han kom tillbaka.

~~~~~~

Sittande i hörnet av rummet var Clara, lyssnande på musik efter att ha avslutat dagens arbete. Hon hade precis pratat med Gabe, och han och hans föräldrar hade gått ut, så hon kände sig ensam och uttråkad. Hon behövde fördriva tiden, så hon valde musik som ett sätt att fly från ensamheten.

Medan hon gjorde det mindes hon festen som hon och Gabe hade varit på och den konstiga men söta killen som hade stött in i henne. Hon skrattade omedvetet åt tanken och fortsatte att bläddra på sin telefon.

När hon kände sig mättad, bestämde hon sig för att gå ut till den lilla trädgården bortom sitt hus för att få lite frisk luft. Hon hade varit instängd i sitt rum hela dagen.

Hon gick ut och började gå mot trädgården. Liam såg henne lämna huset och började följa efter henne, i hopp om att hon inte skulle träffa den där konstiga killen igen.

Hon kom fram till trädgården och satte sig ner för att lyssna på musiken. Liam, som såg henne sitta där, blev nervös över att gå fram till henne. Efter en stunds övervägande om han skulle göra sitt andra framträdande eller inte, bestämde han sig för att gå fram till henne i hopp om att det skulle gå bra.

"Hej," sa han när han satte sig bredvid henne på bänken i ett hörn av trädgården.

"Hej," svarade hon och vinkade tillbaka med ett leende.

"Du ser bekant ut, har vi träffats förut?" frågade Liam, hoppfull att hon skulle minnas.

"Ja, det har vi. Jag träffade dig på festen, du stötte in i mig när jag var på väg ut," sa Clara glatt.

"Precis, ja. Trevligt att träffa dig igen," sa Liam.

"Detsamma här."

"Jag är ganska ny i den här staden, jag kom för att hälsa på någon här, hur är det med dig?" frågade Liam för att hålla samtalet igång.

"Åh, vad trevligt, jag bor här med mina föräldrar."

"Väldigt trevligt," sa Liam.

"Tack, jag heter Clara."

"Jag är Liam, trevligt att träffas igen, Clara."

"Trevligt att träffas också, Liam."

"Eftersom jag är ny här och inte har några vänner, kan jag bli din?" frågade Liam.

"Ja, självklart, varför inte?" svarade Clara.

"Wow! Tack så mycket, Clara."

"Nej, tack själv Liam för att du håller mig sällskap, jag uppskattar det."

De log mot varandra och fortsatte samtala långt in på natten.

Sedan ringde Claras telefon. Det var Gabe.

Hon svarade, "Hej, var är du? Jag är tillbaka, jag kom till ditt hus men du är inte i ditt rum."

"Jag hänger med en vän i trädgården."

"Du menar att du har en annan vän som du kan hänga med så här sent på kvällen, förutom mig?"

"Vadå, är någon avundsjuk? Hur som helst, jag är i trädgården och jag njuter av sällskapet så jag vill inte gå nu," sa Clara och surade.

"Vänta där, jag är på väg," sa Gabe och lade på.

Liam var glad att hon uppskattade hans sällskap men arg över att Gabe var på väg. Han hade hört deras samtal.

Så Clara sa, "Han sa att han kommer över, jag skulle vilja att du träffar honom. Eftersom du är ny, åtminstone kommer du inte vara ensam här. Han kan hjälpa dig att lära dig hur den här lilla staden fungerar."

"Tack för det, jag uppskattar det."

Fem minuter senare anlände Gabe. När han närmade sig där de satt, kunde Liam känna att han var en varulv.