Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 462

Tårar rann nerför hennes kinder och fuktade ögonbindeln som dolde hennes syn.

"Alexander, rädda mig... Det har gått nästan sju år. Sju år har jag tillbringat med dig..." Gettys röst brast, hennes ord tunga av desperation och sorg. När hon räknade åren, insåg hon att nästan sju år verkligen hade gåt...