Kapitel 5 Titta på Stella och Michaels tillgivenhet
Efter en natt av vridande och vändande vaknade Isabella äntligen sent nästa morgon.
Hon kunde inte hitta sina kläder någonstans, så hon vandrade bara ut ur sovrummet i sina pyjamas.
Ava stod vid sovrumsdörren och frågade om hon behövde något.
Isabella sneglade ner på sina pyjamas, kände sig lite generad, och bad Ava hjälpa henne att hitta kläderna hon hade på sig igår.
Ava nämnde att de kanske var i walk-in-garderoben och ledde henne dit.
Isabella hade alltid trott att walk-in-garderoben var en vanlig garderob.
Men när hon gick in blev hon helt tagen. Det här var ingen vanlig garderob!
Det fanns kläder i alla stilar och färger prydligt hängande överallt.
Alla fyra väggarna var täckta med hyllor, fulla med väskor och accessoarer.
'Michael måste verkligen ha skämt bort sin ex-flickvän,' tänkte Isabella och började förstå. 'Michael tycker verkligen om Stella, men att se henne vara otrogen krossade hans hjärta. Nu vill han vara ett riktigt par med mig, antagligen för att hämnas på John och Stella.'
Isabella kände ett sting av sorg. Hon ville inte använda någon annans saker, speciellt inte Stellas. Så hon valde den enklaste T-shirten och jeansen hon kunde hitta.
Efter att ha duschat och bytt om märkte hon att kläderna passade perfekt, särskilt jeansen, som satt som gjutna på hennes kropp.
Ava tog henne ner för frukost, och Isabella fick äntligen en ordentlig titt på huset.
Det fanns en spiraltrappa, släta ledstänger, mjuka mattor, vackra kristallkronor och enkel men sofistikerad inredning. Platsen var lyxig, storslagen, diskret och överdådig på samma gång.
Isabella försökte hitta rätt ord för att beskriva det men kom till korta. Hon visste bara att villan hon hade besökt hos John inte var något jämfört med Michaels ställe.
Efter en dag av springande och utan att äta var Isabella utsvulten.
Ava dukade fram frukost åt henne, en smörgås och mjölk, vilket var hennes vanliga frukost.
Isabella kände sig märkligt tillfreds och tänkte, "Det verkar som Michaels smak är lik min. Åtminstone när det gäller mat borde jag inte orsaka honom för mycket besvär."
Michael, som hade korsat halva staden tidigt på morgonen för att köpa frukost, nös plötsligt. Han kände som om någon måste tänka på honom.
Efter att ha ätit satte sig Isabella i vardagsrummet och spelade på sin telefon.
Butlern, Robert, kom in med en lång, kurvig kvinna klädd i utsmyckade, lyxiga kläder.
Kvinnan svängde överdrivet på höfterna, som om hon gick på en catwalk.
'Hon måste tro att vardagsrummet är en catwalk,' tänkte Isabella.
"Isabella, vi möts igen," hälsade kvinnan varmt.
Isabella var förvirrad; hon kom inte ihåg att hon någonsin hade träffat denna kvinna.
"Fru Johnson, det här är fröken Hall... Herr Johnsons..." Robert tvekade, osäker på hur han skulle introducera Stella för Isabella.
Isabella tänkte att Michaels vänner inte hade något med henne att göra, så hon nickade artigt och sa, "Hej."
Stella brast ut i skratt och sa, "Isabella, kommer du fortfarande inte ihåg vem jag är? Vill du att jag ska ta av mig kläderna för att hjälpa dig minnas?"
Medan hon pratade tog hon av sig sin kappa, kastade den på soffan, satte sig och såg sig omkring i rummet och utbrast, "Vem skulle ha trott, du blev den första kvinnan att bo i Michaels villa."
Isabella kom nu ihåg; det här var Michaels ex-flickvän, Stella, hon som hade legat med John.
Isabella kände sig irriterad och sa till henne, "Tack vare dig."
Isabella tänkte, "Michael behandlar henne så väl, ändå bedrog hon honom."
Med den tanken hade Isabella inget tålamod för henne.
"Du borde verkligen tacka mig. Med din medelmåttiga figur skulle ingen man vilja ha dig," sa Stella och granskade Isabella uppifrån och ner.
Isabella blev rasande och tänkte, 'Stella trampar skamlöst på Michaels kärlek till henne, och ändå har hon mage att säga sånt!'
Hon reste sig upp och sa till Stella, "Gå härifrån. Du är inte välkommen här."
Stella korsade benen på soffan och log självsäkert. "Det här är Michaels hus. Jag kommer och går som jag vill. Du bestämmer inte."
"Vi är gifta. Det här är mitt hem också, och jag välkomnar dig inte," svarade Isabella.
"Jag går om Michael säger till mig att gå. När det gäller dig..." fnös Stella föraktfullt.
"Bara gå. Han vill förmodligen inte se dig," sa Isabella utan att veta varifrån Stella fick sitt självförtroende.
"Hur vet du att Michael inte vill se mig?" frågade Stella nyfiket.
Isabella tänkte en stund och sa allvarligt till Stella, "Herr Johnson älskade dig så mycket, men du bedrog honom rakt framför näsan på honom och krossade hans hjärta. Varför skulle han vilja se dig igen?"
Just då kom Robert fram och sa, "Fröken Hall, herr Johnson vill träffa dig däruppe."
När Isabella såg Stellas triumferande uttryck kunde hon inte låta bli att reta henne ytterligare, "Isabella, du förstår inte. Män är bara så. Jag har det som krävs för att göra honom oförmögen att motstå."
Efter att ha sagt det, puffade Stella ut bröstet stolt och följde Robert uppför trappan.
Isabella tänkte, "Förlåter Michael henne så snabbt?"
Isabella var både arg på Michaels beslut och undrade om hans förlåtelse av Stella innebar att hon kunde lämna.
När hon tänkte på detta, kände hon att hon borde vara glad, men varför kände hon sig lite ledsen?
Några minuter senare kom Stella ut ur Michaels rum med en mapp i handen.
Isabella ville inte se henne, så hon vände bort ansiktet och låtsades inte märka.
Stella hade andra planer. Hon gick medvetet fram, satte sig bredvid Isabella och öppnade mappen för att skryta. "Michael är verkligen snäll. Titta, han gav mig en bil, ett hus, en check på en miljon dollar, och han ska hjälpa mig att nå min dröm genom att rekommendera mig till en stor regissör."
Isabella kände ett sting av sorg och lite förbittring mot Michael. Hon tänkte, 'Om du inte kan släppa Stella, varför inte bli tillsammans med henne igen? Varför låta mig se dig vara så kärleksfull? Michael, du är blind av kärlek och hopplös!'
"Hur kan du vara så skamlös?" sa Isabella argt. "Du gjorde något så fel mot Michael, och ändå har du mage att ta emot hans saker."
Stella var nöjd med att se Isabella arg. "Åh, jag ville inte, men Michael insisterade på att ge dem till mig. Jag kunde inte säga nej!"
Isabella suckade inombords, 'Äsch, om Michael vill ge henne pengar, vad har det med mig att göra?'
När Isabella hade tappat sin stridslust, tyckte Stella att det var tråkigt och vinkade nonchalant när hon gick därifrån.
Efter några steg kom hon ihåg något och gick tillbaka, lutade sig nära Isabellas öra och sa, "Isabella, lyssna, Michael är en fantastisk kille. Håll fast vid honom. John är en skitstövel, inte värd det. Han är fattig, dålig i sängen och har ingen uthållighet."
Efter att ha sagt det, gick Stella iväg med graciösa steg.
Isabella tänkte för sig själv, 'Jag vet att Michael är fantastisk, men tyvärr är hans hjärta bara för dig.'