Oroande förverkligande
"Kom igen, vakna!" Enzo bankade på Caspians dörr. Det var nästan middagstid och det var inte likt Caspian att sova bort dagen. Till slut öppnade han dörren. När han kom in i rummet fann han kungen utslagen i sin säng. Rummet stank av sprit och sex.
Bredvid Caspian låg en mörkhårig kvinna. Delilah. "Enzo, du borde inte störa oss," sa hon medan hon sträckte på sig. Han fnös. "Du borde inte vara här. Jag föreslår att du går innan han vaknar." Hon rullade av sängen och samlade ihop sina kläder innan hon lämnade. "Jävel" väste hon när hon gick förbi honom. "Satan" svarade han, vilket fick henne att stanna upp, med munnen öppen av chock, och titta på honom med stora ögon. "Hur vågar du kalla mig det! Jag är en alfadotter!" utropade hon. "Du har rätt, det är förolämpande mot Satan," sa han. Delilah flämtade och rusade ut genom dörren.
Enzo bara stirrade på kungen, osäker på vad han skulle göra först, när Gabriel till slut kom in.
"Åh, vad katten släpat in," sa Gabriel när han kom in i kungens kammare med en kopp kaffe i handen. "Han släpade inte bara in det, han åt det, sket ut det och täckte det med sand," sa Enzo medan han trött tittade på kungen som låg i sängen.
"Nåväl, upp och hoppa, solsken!" sa Gabriel och drog undan täcket.
Caspian morrade åt sin beta som svar men rörde sig inte för att stiga upp.
Gabriel försvann in i badrummet och kom ut en minut senare med ett glas vatten. Han gick fram till sängen och kastade det på Caspian.
Caspian hoppade upp med knutna nävar och ilska i ögonen. "Åh, bra att du är uppe," sa Gabriel, oberörd av kungens aggressiva beteende. "Vi kan väl kalla det en tidig start på en MYCKET behövlig dusch." Kungen satte sig på sängkanten.
"Du luktar som om du bestämt dig för att bada i en gödselhög och eftersom jag känner spår av Delilah här inne... så kan det lika gärna vara så." sa Gabriel.
"Jag hade nöjet att prata med hon-djävulen när jag kom in," muttrade Enzo.
Caspian suckade och tittade på sin beta och gamma. Han tog tacksamt emot kaffet från Gabriels händer och sippade. "Så, ska du berätta vad som hände i går kväll eller ska vi pussla ihop det själva?" frågade Gabriel med en höjd ögonbryn.
Enkelt sagt: "Whiskey. Mycket whiskey. Tillräckligt för att få mig att glömma att Delilah var Delilah tydligen," sa Caspian medan dunkandet i hans huvud äntligen började lätta.
"Du vet att hon kommer att gå runt i palatset som om hon är drottning nu, eller hur?" sa Enzo.
"Ughh" stönade Caspian. Sedan de var barn hade Delilah gjort det till sitt livsmål att bli drottning. Hennes far var medlem av rådgivarrådet och hon hade tillbringat mycket tid på palatset genom åren. Han kände till hennes ambition men höll sig på avstånd utom de gånger han blev rejält full och glömde sitt förnuft. "Jag tar itu med det senare," sa han och avslutade sitt kaffe.
Jakten på de kringströvande hade varit ett fiasko. De fångade några dofter men såg inte en enda kringströvande. Det frustrerade honom så mycket att han kom hem och började dricka. Under tiden hade Delilah på något sätt kommit in i bilden. Hur hon kom dit var fortfarande lite suddigt. Förmodligen bättre att han inte kom ihåg.
Han blev frustrerad igen när han mindes den misslyckade patrulleringen. "Har något nytt hänt sedan i går kväll?" frågade han.
"Nej, stormen tvättade bort alla dofter och morgonpatrullen hittade inget ovanligt," informerade Enzo honom.
"Okej, jag ska duscha och möta er där nere snart," sa kungen. Gabriel och Enzo nickade och gick sedan ut, nöjda med det arbete de hade gjort.
Caspian hoppades att en dusch skulle tvätta bort minnet av kvällen innan, men förgäves.
Efter duschen släpade han sig till garderoben och klädde sig halvhjärtat. Efter en snabb titt i spegeln insåg han att hans bakfulla tillstånd inte skulle bli bättre.
När han öppnade dörren till sitt rum stannade hans hjärta ett slag. Han stelnade till. Det var något i luften, han visste inte vad. Han andades in.
Hans ögon vidgades så långt de kunde. Den doften. Den var så lockande, ingenting hade någonsin luktat så förut, men den var svag. Gammal.
Några hjärtslag senare återvände han till sina sinnen. Det kunde bara vara en sak. Hans själsfrände. Hans själsfrände hade varit här... och han hade varit här med Delilah. Han svor tyst för sig själv.
Han måste hitta henne! Hans dimmiga, förvirrade sinne blev plötsligt kristallklart. Han sprang iväg. Sökte. Han följde doften ut till trädgården där han tappade den.
"Nej! Nej! Nej!" skrek han. Han hade väntat alla dessa år på sin själsfrände och nu var hon borta med vinden.
Gabe! Enzo! Han tankelänkade betan och gamman.
Vad!?! tankelänkade de båda tillbaka, skrämda av paniken i hans röst.
Hitta henne! beordrade han.
Hitta vem? frågade Enzo.
Min själsfrände! sa kungen, frustrerad. Morrande.
Vad i helvete...? Var är du? svarade Gabe.
Både Beta och Gamma agerade genast. Efter att ha sprungit till Caspians sida spred de ut hela kungliga vakten för att söka igenom området efter den mystiska kvinnan. När de väl sökte igenom köket hade Alexias doft blivit väl täckt av den upptagna kökspersonalen.
Efter timmar och åter timmar av sökande på palatsområdet hittades ingenting. Gabriel, Enzo och Caspian tog sig in på Caspians kontor. Gabriel gjorde drinkar åt dem alla tre från minibaren, gav Enzo hans och sköt Caspians till honom.
Sittande vid sitt skrivbord kunde Caspian knappt fungera. "Jag måste hitta henne" var allt han kunde säga.
"Det kommer vi" sa Enzo och försökte lugna kungen.
"M-men tänk om hon hörde mig med Delilah? Gud, det här är illa..." mumlade han.
"Det kommer att ordna sig" försökte Enzo igen.
Caspian tog sin drink och kastade glaset mot väggen så det gick i bitar. "Det här är hemskt! Vad ska jag göra?" Han pausade och lugnade sig. "Jag kan inte tänka mig ett värre sätt för min själsfrände att hitta mig. Jag vet inte ens vem hon är..."
"Först" sa Gabe och tog kommandot. "Först, låt oss se vem som var i palatset den här helgen. Okej? Låter det bra?"
"Ja" andades Caspian och nickade instämmande.
Enzo tankelänkade vakterna och fick loggböckerna hämtade. "Okej, låt oss se" sa han.
När han tittade över filerna sa han: "Okej! Det gjordes lite arbete runt palatset i din frånvaro men de var alla män. Hmm... Ah! Alfa-familjer besökte i förberedelse för ledarskapsträning. Kollade var de skulle bo och så vidare. Och..." Enzo sa medan han skannade böckerna "Det verkar som om din bror hade några vänner över men det är allt. Lätt nog att begränsa."
"Så mer troligt än inte är hon i en alfa-familj." sa Gabe. Caspian som fortfarande inte kunde tänka klart sa: "Okej, ge mig listan, jag kommer att gå till var och en av dessa flockar tills jag hittar henne."
"Du kan göra det..." sa Enzo trött. "men kungliga besök är väldigt betungande för flockar och du skulle antagligen behöva en anledning för ditt besök..."
"Varför inte samla flockarna här? Som ett evenemang." avbröt Gabe. "En bal kanske, för Alfor och deras familjer innan ledarskapsträningen. På det sättet blir det inte misstänkt eller väcker uppmärksamhet och du kan söka efter henne."
"Det gör vi" höll Caspian med.
"Jag börjar arbeta omedelbart" sa Gabe och lämnade rummet. Caspian suckade av lättnad. Han skulle hitta henne. Han var tvungen.