Kapitel 12
Nästa dag satt Michael hopsjunken vid sitt skrivbord och stirrade på de nytryckta skilsmässopappren som om de vore en gammal förbannelse. Efter vad som kändes som en evighet, knycklade han ihop dem och slängde dem i papperskorgen.
Just då kom David fram, med en allvarlig och respektfull ton, "Herr Smith, herr Brown från TriStar Corporation är i telefon för dig."
Mandys pappa? Ethan Brown? Michael rätade på sig och tog telefonen, "Hej, herr Brown."
En raspig medelålders röst hördes, "Michael, har Mandy haft det bra hos er? Jag har inte haft tid att besöka henne på sistone, och hennes mamma har varit hos henne. Jag är orolig att hon kanske har några klagomål."
Michael höll rösten stadig. "Herr Brown, oroa dig inte. Mandy har återhämtat sig bra. Min mamma har hållit henne sällskap mycket."
"Åh, det är bra." Ethans ton blev lite mer undersökande, "Jag har hört några rykten om att Mandys bilolycka för sex år sedan hade något att göra med din ex-fru. Min fru försökte fråga Mandy om det igår, men hon undvek ämnet. Vet du något om det, Michael?"
Michael tvekade, tystnaden var tung, "Ja, den olyckan hade något att göra med Rachel."
Ethans röst blev allvarlig, "Du vet, Mandy är min mest älskade dotter. Den olyckan höll nästan på att förstöra oss. När Mandy vaknade var den första hon såg du, vilket säger mycket om hennes känslor. Mellan din ex-fru och Mandy, tror jag att du vet vem som är viktigare."
Michael svarade tyst, "Jag förstår."
Ethan verkade nöjd, "Michael, jag litar på att du tar hand om Mandy."
Efter att ha lagt på satt Michael där, djupt i tankar, innan han kallade in David igen. "Det är något jag behöver att du gör."
Under tiden steg Rachel och Robert ut från Skyline Corporation, med John som gav Robert entusiastiska klappar på ryggen. "Du var fantastisk där inne, mannen! Såg du hur cheferna vred sig? Du har verkligen talang för detta."
Rachel skrattade, "De där killarna har varit emot mig ända sedan det där ekonomiska stöldfallet för sex år sedan. De skulle inte acceptera mig som ny delägare så lätt, men Roberts tillvägagångssätt lämnade dem mållösa."
Hon frågade aldrig Robert hur han kände Richard eller varför han hade sådan insikt om Skyline Corporation. För tillfället valde hon att respektera hans hemligheter. Richard hade mödosamt säkrat 51% av företagets aktier, och hon planerade att använda denna hävstång för att etablera sin position och avslöja sanningen bakom den sex år gamla skandalen.
När det gällde att hantera Brown-familjen, visste hon vad hon skulle göra—ett steg i taget.
"Rachel, nu när du har en maktposition, kan du inte vara slarvig med din klädsel. Låt oss gå och köpa lite kläder och smycken," föreslog John.
De körde till en exklusiv butik, ett paradis för överklassen med sitt utbud av förstklassiga kläder och smycken. Deras goda humör stördes dock abrupt av en gäll, anklagande röst.
"Stanna där, din bitch!" Svordomen var alltför bekant. Rachels leende försvann när hon vände sig om och såg Emily stå med händerna på höfterna, ögonen brinnande.
Emily stormade fram, pekade med ett finger mot Rachels näsa. "Rachel, inte nog med att du var otrogen innan äktenskapet, nu spenderar du min sons pengar på lyx med dessa två män? Du är äcklig!"
Robert klev fram skyddande, hans ansikte mörknade, "Se upp med vad du säger!"
Emily ignorerade honom, hennes röst stegrades för att dra till sig en folkmassa, "Alla, kom och titta! Den här kvinnan är en skamlös hora. Hon slösar bort min sons hårt förvärvade pengar medan hon visar upp två älskare! Titta på detta! En kvinna med två män—fullständigt skamlöst!"