Kapitel 1
Alla lyckliga familjer liknar varandra; varje olycklig familj är olycklig på sitt eget sätt.
Carolines familj är en av de otaliga olyckliga familjerna.
Hennes pappa svek hennes mamma och var otrogen med en annan kvinna.
Inte nog med det, hennes pappa konspirerade också med sin älskarinna för att plåga hennes mamma.
Oförmögen att bära förnedringen valde hennes mamma att skilja sig från hennes pappa. Älskarinnan tog då smidigt hennes plats och blev Carolines styvmor.
Styvmodern födde en annan dotter åt Carolines pappa, som fick namnet Roxanne Campbell.
Carolines mamma, förkrossad av sveket, blev sjuk och behövde pengar för behandling.
Men Carolines pappa vägrade hjälpa till och var ovillig att betala för hennes mammas medicinska kostnader.
För att få pengar till sin mammas behandling hade Caroline inget val än att söka hjälp från Roxanne.
Men Roxanne var en elak kvinna som var extremt avundsjuk på Carolines skönhet och alltid hade velat hitta ett tillfälle att skada henne, precis som hennes egen mamma hade skadat Carolines mamma.
Den här gången fick Roxanne äntligen sin chans att plåga Caroline och skulle naturligtvis inte låta den glida förbi.
Roxanne gick med på att hjälpa Caroline, men på ett villkor: Caroline måste ingå en smutsig överenskommelse med henne.
Villkoren för denna smutsiga överenskommelse var att Caroline måste ge upp sin oskuld och sova med en gammal och ful man.
Så länge Caroline gjorde detta, skulle Roxanne vara villig att betala för Carolines mammas behandling.
Caroline var initialt mycket kluven.
Hon var fortfarande oskuld; hur kunde hon ge sin oskuld till en fullständig främling?
Men Caroline hade inget val.
Om hon inte gjorde det, skulle hon inte få pengarna till sin mammas behandling, och hennes mamma skulle dö.
Hennes mamma var den som älskade henne mest i denna värld, och Caroline kunde inte bara stå bredvid och se sin mamma dö av sjukdom!
För att rädda sin mammas liv hade Caroline inget annat val än att gå med på denna smutsiga överenskommelse.
När Roxanne såg att Caroline gick med på avtalet, vred sig hennes ansikte i ett elakt leende: "Det är rätt, bara genom att lydigt lyssna på mig kan din mamma överleva!"
Två timmar senare, på Luxe Harbor Resort, knuffades Caroline in i ett kolsvart rum av Roxanne.
I mörkret kastade sig en bestliknande man, som förmodligen var Colin Frank, över henne.
På grund av mörkret kunde Caroline inte se hur mannen såg ut. Hon visste bara att han var som en glupsk varg, frenetiskt kysste hennes kropp och slet av hennes kläder...
Caroline uthärdade smärtan, bara hoppades att det snart skulle ta slut. Men det kändes som en ändlös avgrund, ständigt drog henne in och ner...
I rummet bredvid scrollade Roxanne lugnt genom sin telefon.
'Colin, som är över femtio, har fortfarande sådan energi.' Roxanne kände en våg av tillfredsställelse vid tanken på att den rena och söta Caroline hade sex med honom.
Dessutom var Colin huvudregissören för den stora serien "Thunder", och han hade gjort det klart att om Roxanne sov med honom, skulle huvudrollen bli hennes. Men Roxanne ville inte ha något att göra med den slemmige och motbjudande Colin. Att låta Caroline ta hennes plats var det bästa alternativet.
När gryningen närmade sig lyckades Caroline äntligen fly och snubblade in i nästa rum. Carolines ögon var blodsprängda, och hon stod där, hennes kropp fortfarande skakande okontrollerat. "Ge mig pengarna."
Roxanne gav Caroline en överlägsen blick, hånlog och kastade henne ett kort. "Du håller det här hemligt, annars skyll inte på mig om jag blir otrevlig."
Efter att ha sagt detta lämnade Roxanne rummet och gick in i nästa, där hon lade sig på sängen. Hon förberedde sig och knuffade sedan mannen bredvid sig. "Jag är redan din, så du får hålla ditt löfte."
I det dämpade ljuset satte sig Nathan Kennedy upp. "Jag tar ansvar för dig. Tack för att du räddade mig."
Nathans röst var djup och magnetisk. Roxanne insåg genast att han inte var Colin. Hon sträckte sig och tände sänglampan med ett knäpp. Nathan hade en fantastisk fysik och ett stiligt ansikte. När Roxanne tittade närmare höll hon på att skrika. Nathan var den tredje sonen i Kennedy-familjen, den största familjen i Aurora City. Han hade mycket makt och inflytande där.
Roxanne slog handen över munnen och försökte se helt oskyldig ut. "Det här är min första gång, vet du. Du måste ta ansvar för mig."
Nathans ögonbryn ryckte till lite, sedan gav han henne ett visitkort. "Självklart, du kan få vad du vill."
Med det struttade han ut därifrån.
Så fort dörren klickade igen, hoppade Roxanne upp och kysste det gyllene visitkortet som om det var en vinstlott. "Det här är fantastiskt!"
Caroline skyndade sig till närmaste bankomat. När hon såg saldot på 150 000 kronor drog hon en stor suck av lättnad.
Med kortet i handen vinkade hon in en taxi och åkte snabbt till sjukhuset. Men när hon kom till Daisys rum var sängen tom.
Caroline grep tag i en sjuksköterska. "Hej, var är patienten från säng 203?"
Sjuksköterskan tittade upp och rynkade pannan. "Du är hennes dotter, eller hur? Var var du igår kväll? Vi försökte nå dig. Hon gick bort, och du var inte ens här."
Carolines sinne blev tomt. "Vad menar du?"
Sjuksköterskan såg irriterad ut och undvek Carolines desperata grepp. "Hon gick bort klockan 02:15, trots våra ansträngningar."
"Min mamma var okej igår. Du ljuger! Du måste ljuga," mumlade Caroline, med tom blick. "Omöjligt."
Plötsligt kom Caroline ihåg något och började rota igenom sin väska, spridde saker överallt tills hon hittade bankkortet. "Min mamma hade obetalda sjukhusräkningar, så ni gömde henne, eller hur? Jag har pengar nu. Jag betalar! Snälla, rädda henne."
Sjuksköterskan tittade på den förkrossade Caroline och suckade. "Du måste gå till bårhuset för att hämta kroppen."
I ett töcken ordnade Caroline Daisys begravning och återvände till skolan. Hon pratade knappt med någon, bara stirrade på sin telefon och tittade på Daisys foton om och om igen.