En natt av passion med en miljardärsadvokat

Avsnitt 5: Hur många gånger

Lily fick panik, grep tag i honom hårt och skrek: "Ethan, vad håller du på med?"

Ethan blockerade hennes hand och knuffade ut Lily. Dörren låstes.

Utanför bankade Lily på dörren och väste förbannelser, men Ethan brydde sig inte om hennes förolämpningar.

Ethans långa gestalt tornade upp sig över Charlotte, hans ögon vassa som knivar som genomborrade henne.

"Ethan, släpp mig!" Charlotte kämpade emot med all sin kraft, men hon kunde inte rubba honom en millimeter.

"Charlotte, tror du verkligen att du kan smita undan från mig? Försöker du bli vän med Frederick? Har du vad som krävs? Alla vet att han är kräsen med kvinnor," hånade Ethan, hans röst drypande av sarkasm.

Charlotte knöt sina nävar, försökte hålla sin darrande röst stadig. "Ethan, det angår inte dig! Du har redan förstört min far; vad mer vill du?"

Ethans röst var låg. "Du närmade dig Frederick bara för att irritera mig. Tror du att jag bryr mig?"

Charlotte kände avsmak. Hon såg upp på honom. "Ethan, sluta inbilla dig själv!"

Ethans läppar kröktes i hån när han grep hennes handled. "Charlotte, du kommer att komma tillbaka till mig! Vänta bara och se!"

Med det sparkade han upp dörren och gick ut.

De hade haft ett förhållande i fyra år, och hon hade gjort så mycket för honom, bara för att bli förrådd till slut!

Nu förstod Charlotte att Ethan bara lekte med henne; han hade aldrig tänkt gifta sig med henne.

Och hon hade alltid fantiserat om deras bröllop.

Charlotte skrattade åt sig själv medan hon grät.

"Charlotte." Lilys röst hördes bredvid henne.

Charlotte torkade sina tårar och tittade upp, sedan stelnade hon till.

Utanför dörren, förutom Lily och Robert, stod Frederick. Charlotte sänkte genant huvudet utan att säga ett ord.

I det ögonblicket började det plötsligt ösregna utanför. Robert kollade sin telefon och sa, "Det verkar som att det blir regn ikväll. Charlotte, hur ska du ta dig hem? Behöver du skjuts?"

Charlotte skulle just svara när Lilys telefon ringde. Efter att ha tagit samtalet sa hon till Charlotte, "Charlotte, jag har ett brådskande ärende att hantera. Herr Hawkins, skulle du kunna ge henne skjuts?"

Frederick kastade en blick på Charlottes tårsvullna ögon, hans uttryck var svårtolkat.

Efter ett ögonblick talade han lugnt, "Inga problem."

Charlotte hade inget val annat än att följa med Frederick.

Utanför ven vinden och blixtarna lyste upp himlen. Parkeringen var utomhus, och Frederick gick för att hämta bilen.

När hon väl satt inne drog hon en lång suck. Frederick kastade en blick på henne men sa ingenting.

Torkarna rörde sig rytmiskt, och bilen föll i tystnad. Luftkonditioneringen var på, och snart började Charlotte skaka, hennes läppar blev bleka.

Vid ett rödljus kastade Frederick henne en jacka. "Ta på dig den."

Charlotte tackade honom mjukt. Frederick stängde inte av luftkonditioneringen, utan höll blicken på vägen.

I det tunga regnet var trafiken stockad, och bilen rörde sig knappt genom flera gröna ljus.

Frederick tog fram ett cigarettpaket från handskfacket, tände en cigarett och blåste ut en rökring. Avslappnat frågade han, "Hur länge var du med Ethan?"

Charlotte blev överraskad.

Men hon svarade ärligt, "Fyra år."

Frederick verkade förvånad. Hans blick vilade på hennes långa, ljusa ben, och det fanns en antydan till begär i hans ögon.

Han rörde sig lite, hans ton var likgiltig. "Hur många gånger låg ni med varandra?"