En natt av passion med en miljardärsadvokat

Kapitel 4: Tvetydighet

Just då dök någon annan som överraskade Charlotte upp—Ethan. Han lade också märke till henne, med ett medvetet leende på läpparna.

Lily fångade Charlottes reaktion och följde hennes blick. Hon vände sig tillbaka och gav Robert en skarp nypning, muttrande, "Varför kollade du inte? Vad gör Ethan här?"

Robert bad uppriktigt om ursäkt, "Förlåt, Charlotte! Mitt fel att jag inte tog reda på det."

Men det var för sent. Frederick hade redan sett dem. Han låtsades inte känna Charlotte och hälsade bara på Robert.

Robert blev smickrad.

I det ögonblicket verkade Frederick äntligen lägga märke till Charlotte.

Charlotte hade redan strålande hy, och idag hade hon klätt sig lätt med flit. Hon bar en lös vit T-shirt och ljusgrå shorts. Hennes gyllene, lätt lockiga hår var uppsatt, vilket gav henne en fräsch men lockande look.

Fredericks blick svepte över Charlottes ljusa, slanka ben, och han kommenterade nonchalant, "Har inte sett den här förut."

Frederick låtsades vara ovetande, och Robert spelade med.

Robert presenterade, "Det här är Lilys vän från universitetet, Charlotte. Hon är pianolärare."

Frederick skrattade lätt, "Hej, fröken Russell."

Han sträckte ut handen på ett till synes gentlemanaktigt sätt, med ett halvt leende på ansiktet. Charlotte stod där, tvekade lite, men låtsades sedan vara artig och sträckte ut sin hand. Hennes mjuka handflata hölls kort.

Frederick släppte hennes hand snabbt, med ett charmigt leende på läpparna. "Fröken Russell, skulle du vilja spela ett spel?"

Charlotte nickade. "Förlåt, jag är inte så bra på biljard."

Frederick, på gott humör, erbjöd sig, "Ingen fara, jag kan lära dig."

Med det förstod alla runtomkring Fredericks avsikter, och deras blickar blev ännu mer antydande.

Charlotte tänkte för sig själv att Frederick inte undvek henne alls, vilket betydde att han inte gillade Ethan och inte brydde sig om Ethans åsikt.

De flyttade sig till ett ledigt biljardbord. Frederick ställde skickligt upp bollarna och räckte sedan Charlotte en kö.

"Kom igen, låt mig visa dig hur du håller den." Frederick stod bakom Charlotte, hans händer täckte försiktigt hennes och justerade hennes grepp. Charlotte kunde känna hans andedräkt mot sitt öra, vilket fick hennes hjärta att slå snabbare.

"Ta det lugnt, stressa inte." Fredericks röst var låg och mild. "Nu, böj dig långsamt framåt och sikta på köbollen."

Charlotte följde hans instruktioner men märkte att hennes uppmärksamhet helt drogs till mannen bakom henne. Fredericks närvaro omslöt henne, och gav henne en oförklarlig känsla av trygghet.

"Okej, nu tryck försiktigt med köen," vägledde Frederick.

Charlotte tog ett djupt andetag och stötte till köen. Den vita bollen träffade målbollen precis, och ett skarpt ljud hördes.

Applåder bröt ut runt dem, och folk började smickra dem.

"Mr. Hawkins och fröken Russell är ett fantastiskt team."

"Det är tack vare Mr. Hawkins utmärkta undervisning!"

Männen var vana vid att prata så här, och deras retfulla ton och uppenbara blickar gjorde Charlotte obekväm.

Charlottes ansikte blev lätt rött. Frederick, nära hennes öra, skrattade mjukt, "Snyggt skott! Det verkar som att du har en naturlig talang."

Charlotte kände en rysning genom kroppen. Idag hade hon tänkt förföra honom, men nu var hon i hans våld. Frederick höll henne i sina armar, och de sänkte några fler bollar tillsammans.

Just då bröts den mysiga stämningen av en bekant röst.

"Snyggt skott; ni är verkligen ett bra team."

Charlotte vände sig om och såg Ethan stående och leende inte långt borta. Hon blev genast obekväm och flyttade sig instinktivt närmare Frederick.

Frederick klappade henne försiktigt på axeln och gav Ethan en kall blick.

Ethan gick närmare biljardbordet, hans blick växlade mellan Charlotte och Frederick. "Charlotte, du visste inte ens hur man höll en kö förut. Det verkar som att Mr. Hawkins är en bra lärare."

Frederick höjde ett ögonbryn mot Ethan. "Vill du spela några omgångar?"

"Nej, jag stannade bara till för att säga hej till några bekanta ansikten. Fortsätt ni," sa Ethan och gav Charlotte en menande blick.

I det ögonblicket kom Lily snabbt över från loungen, orolig att Ethan kanske skulle mobba Charlotte igen.

"Vilket sammanträffande! Alla är här," sa Lily och försökte låta avslappnad. "Ska vi inte ta en drink allihop? Jag har hört att drinkarna här är riktigt bra."

Ethan fnös, "Visst," och vände sig bort.

Lily slappnade av och viskade, "Stämningen var så spänd nyss. Charlotte, är du okej?"

Charlotte gav Lily en tacksam blick. "Jag mår bra."

Alla samlades i loungen, sippade på drinkar och pratade. Lily drog med sig Charlotte till toaletten för ett snabbt samtal.

"Vem kunde tro att Mr. Hawkins kunde vara så dålig! Han verkade så proper vid de tidigare tillställningarna," sa Lily, orolig att Charlotte kanske skulle bli för involverad, med tanke på att Frederick knappast skulle gifta sig med henne, särskilt eftersom Ethan fortfarande fanns med i bilden.

Charlotte förstod situationen perfekt och viskade, "Det är bara fysiskt mellan oss. Jag är inte så naiv."

Lily kände sig lättad.

Precis när de skulle gå ut, öppnade Ethan dörren och kom in. Han tryckte genast Charlotte mot väggen, hans ansikte mörkt och hotfullt.