Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 221 Lola, Sov gott och växa upp

Himlen var full av röda moln.

Den nedgående solen kastade skuggor på de mörka grenarna och löven, vilket fick platsen att kännas kuslig, som om den sörjde ett ungt liv.

Charlottes ansikte var täckt av tårar, som om hon hade förlorat förståndet.

"Lola, är du verkligen borta? Lämnade du bara så där...