Read with BonusRead with Bonus

Avsnitt 2: Det är upp till dig

Charlotte kände sig lite obekväm. Frederick steg ur bilen som en gentleman och öppnade dörren för henne.

Den gyllene Bentleyn körde långsamt iväg. En nattvind svepte förbi, och Charlotte insåg att hon fortfarande hade på sig Fredericks kappa. Precis när hon funderade på om hon skulle springa efter honom, ringde hennes telefon.

Det var Maria Scott, hennes röst var brådskande och tårfylld. "Charlotte, din pappa är i trubbel. Kom hem snabbt."

Charlotte vinkade snabbt in en taxi och skyndade hem. Så fort hon öppnade dörren, möttes hon av en tung atmosfär. I vardagsrummet satt Maria på soffan, stirrade tomt framför sig med röda, svullna ögon, tydligt efter att ha gråtit. Charlotte såg sig omkring, kände hur oron kröp in, och frågade, "Maria, vad har hänt? Var är min pappa?"

Maria var Charlottes pappas andra fru.

Maria tog ett djupt andetag, hennes ögon fylldes återigen av tårar. "Din pappa har blivit anmäld. De säger att det finns ett stort underskott i företaget, och nu har polisen tagit honom för förhör."

Charlotte kände en våg av yrsel. "Hur kunde det här hända? Pappa har alltid skött företaget så bra."

Maria blev plötsligt upprörd. "Det är allt på grund av Ethan! För några år sedan, när Cooper Group hade det svårt, stöttade du honom. Nu när han är framgångsrik, inte nog med att han gjorde slut med dig, han försöker också sätta din pappa i fängelse."

När Charlotte hörde Ethans namn kände hon en skarp smärta i hjärtat. Detta var mannen hon varit tillsammans med i fyra år, som hade lämnat henne för den rika Chloe Hawkins. De hade annonserat sin förlovning igår kväll, vilket ledde till att Charlotte drack sig redlös på baren och slutade upp i säng med Frederick under alkoholens och frestelsens påverkan. Hon hade aldrig väntat sig att Ethan skulle gå efter hennes far. Hon trodde att även om de inte kunde vara tillsammans, skulle det finnas några kvarstående känslor, och att Ethan inte skulle gå till sådana ytterligheter.

"Maria, bli inte arg," försökte Charlotte lugna henne. "Jag ska prata med Ethan."

Charlotte tog fram sin telefon och slog Ethans nummer. Han svarade snabbt, hans röst kall. "Vad vill du?"

"Ethan, jag vill prata med dig," sa Charlotte och försökte hålla sig lugn. "Om min far."

Det blev en kort tystnad i andra änden, och sedan sa Ethan, "Någon måste ta ansvar för ett sådant stort underskott."

Charlotte tog ett djupt andetag och bad mjukt, "Ethan, vi har redan gjort slut. Snälla, låt min far gå. Han behandlade dig alltid som sin son."

Ethan satte ner sin kaffekopp och hånlog, "Charlotte, jag kan låta herr Russell gå, men det beror på dig. Var min älskarinna i tre år."

Charlottes ögon vidgades i misstro. "Hur kan du göra ett sådant skamlöst krav? Du äcklar mig!"

Han ville inte bara ha sin ljusa framtid utan också hennes kropp!

Ethan ryckte på axlarna obekymrat. "Så vad? Kom bara ihåg, ett massivt företagsunderskott innebär minst tio år i fängelse och konfiskering av alla personliga tillgångar. Är du säker på att du vill att herr Russell ska möta det?"

Charlotte bet ihop tänderna. "Jag kommer inte bli din älskarinna! Ethan, dröm vidare!"

Ethan skrattade, "Då kan du förbereda dig på att anlita en advokat för herr Russell."

Charlotte hånlog, "Jag kommer att anlita den bästa advokaten!"

"Menar du Frederick?" Ethan log lugnt. "Charlotte, glömde du att han är min framtida frus bror? Tror du att han kommer att hjälpa dig?"

Charlotte blev häpen!

Ethan tillade nonchalant, "Charlotte, jag väntar på att du ska be mig."

Sedan lade han på.

"Han drömmer! Även om vi går i konkurs, kommer vi inte låta honom förödmjuka dig," sa Maria, med tårarna strömmande nerför hennes ansikte. "Herr Hawkins är hans framtida frus bror. Hur kan vi anlita honom? Charlotte, tänk ut något."

Charlotte sänkte blicken. Hon bestämde sig för att oavsett vad, måste hon försöka, även om det bara fanns ett litet hopp.

Hon tröstade Maria och sa, "Jag har träffat herr Hawkins en gång. Jag ska ge det ett försök."

Previous ChapterNext Chapter