Miljardärens Ånger: Arvtagerskans Återkomst

Kapitel 6 Jag gillar inte andra kvinnor i mitt sovrum

Edward stelnade, minns sin frus tidigare råd. Han skakade snabbt på huvudet och nekade, "Nej, det är inte så."

Susanna lade ner menyn och sa, "Vi borde gå. Maten här är för dyr."

Med det började Susanna och Madison resa sig. Edward stoppade dem snabbt. "Jag har redan betalat, och vi har bokat ett privat rum. Oroa dig inte, Susanna. Jag brukade jobba här, så vi får personalrabatt. Det är väldigt överkomligt."

Madison utbrast, "Vad sägs om bilarna? Och livvakterna? Det kostar också pengar. Vi måste skicka iväg dem."

"De är alla hyrda," sa Edward och drog fram en bunt kontanter och gav det till den närmaste livvakten. "Här är dagens lön."

Livvakten såg förvirrad ut. Skulle han ta emot det eller inte?

Edward höjde ett ögonbryn. "Jag tror att du borde ta det."

Livvakten tog snabbt pengarna och gick.

Edward log, "Ser du? När de är betalda, går de."

Susanna blinkade. "Men jag känner fortfarande..."

"Inga men," vädjade Edward. "Susanna, jag ville göra ett gott intryck. Det tog mig lång tid att hitta dig, och jag ville visa att jag bryr mig. Bara den här gången, okej?"

Susanna kände sig obekväm men, efter allt som hade hänt, kunde hon inte argumentera. Hon förblev tyst och följde Edwards plan.

Edward märkte att Susanna inte var lika motståndskraftig mot honom längre. Han beundrade sin frus klokhet och bestämde sig för att låtsas vara fattig hädanefter.

Madison frågade, "Herr Jones, vad jobbar du med?"

Edward tvekade. Fastighetsmogul? Men tänk om han måste ljuga senare? Efter ett ögonblick av skuld svarade han, "Jag säljer hus."

Madison nickade och sa, "Åh, fastighetsmäklare. Det spelar ingen roll vad du gör. Vi är bara en vanlig familj. Susanna är inte typen som ser ner på fattiga eller favoriserar rika. Så länge du är bra mot henne, är det tillräckligt."

Susanna nickade instämmande. "Ja, jag vill bara att vi ska vara lyckliga tillsammans."

När hon tänkte tillbaka på sitt tidigare lyxliv, ville Susanna nu undvika den livsstilen.

"Vad sägs om de andra bröderna?" frågade Susanna.

"Din andra bror, Arthur Jones, är programmerare. Din tredje bror, Austin Jones, är veterinär som specialiserar sig på vilda djur och ofta volontärar utomlands."

"Din fjärde kusin, Brian Jones, är intresserad av musik och undervisar i piano. Din femte kusin, Daniel Jones, arbetar på en advokatbyrå. Din sjätte kusin, Justin Jones, är statist i filmer." Edward kände sig nöjd med sitt svar, säker på att det var perfekt eftersom han inte hade ljugit.

Arthur var en hacker—i princip en programmerare.

Austin var en toppkirurg—som föredrog att rädda djur.

Brian var en berömd pianist—som också undervisade i piano.

Daniel var en känd advokat—som arbetade på sin egen byrå.

Justin var en filmstjärna—som började som statist.

Susanna nickade och funderade, 'Edward är fastighetsmäklare, Arthur är programmerare, Austin är veterinär, Brian är pianolärare, Daniel är advokat, och Justin är statist. Det verkar som om varje bror har ett annat jobb.'

Madison såg lite besviken ut över att Susannas bröder inte var förmögna. "Låt oss bara avsluta och åka hem. Det här stället är för dyrt. Susanna, Edward jobbar hårt med att sälja hus. Vi borde inte belasta honom. Herr Jones, kan du fråga om vi kan avboka rumsbokningen? Vi vill inte tömma din plånbok."

"Oroa dig inte, pengar är inget problem! Jag tjänar mycket på att sälja hus!"

Susanna visste att Edward menade väl. Hon tog Madisons hand. "Madison, du förstår inte. Fastighetsmarknaden är verkligen lönsam nu, och vi kan inte avboka bokningen. Låt oss bara stanna över natten och åka imorgon."

När Madison hörde att bokningen inte kunde avbokas gick hon motvilligt med på att stanna.

Edward drog en lättnadens suck. Efter middagen återvände de till penthouse-sviten. Susanna trodde att hon skulle ha svårt att sova utan Aaron, men hon somnade snabbt.

Nästa morgon väcktes Susanna av ett telefonsamtal. När hon såg "Aaron" på skärmen började hennes hjärta slå snabbare. Hon tvekade men lade sedan på. Telefonen ringde igen, fortfarande med Aarons namn. Frustrerad bestämde hon sig för att blockera hans nummer för att få lite lugn och ro.

Den plötsliga tystnaden gjorde Susanna klarvaken. Hon hade aldrig trott att hon skulle lägga på Aaron. Det kändes konstigt, som en första gång. Snart ringde hennes telefon igen. Det var ett okänt nummer. Hon svarade och upptäckte att det var en hushållerska från familjen Abbott.

"Fru Abbott, var är herr Abbotts favoritblå slips?"

Susanna kände en våg av frustration. "Den ligger i andra lådan till vänster."

Nästa sekund hördes Aarons kalla röst. "Susanna, kom tillbaka och hitta den själv. Jag vill inte ha andra kvinnor i mitt sovrum!"

När hon hörde Aarons krävande ton, fnös Susanna, "Vi är skilda. Be Erica hitta den!"

"Hon kan inte hitta den. Du skötte alltid sådana saker."

"Använd den inte då!"

Innan Aaron kunde svara, lade Susanna på och blockerade hans nummer igen. Hon kunde inte låta bli att föreställa sig Erica insvept i ett lakan på sängen, och kände en våg av avsmak.

På andra sidan frågade hushållerskan försiktigt, "Herr Abbott, ska jag hämta en annan slips åt dig?"

Aaron gick till garderoben och hittade slipsen i andra lådan. Istället för att känna sig lättad blev han mer irriterad. "Fan, varför såg jag den inte tidigare?"

I går kväll hade han någon som följde Susannas bil, men de tappade bort henne. Han hade ingen aning om vart hon hade tagit vägen. Denna förlust av kontroll gjorde Aaron extremt obekväm. Han gick in i matsalen, kastade en blick på frukosten och rynkade pannan. "Vad är det här?"

Calliope svarade nervöst, "Herr Abbott, Erica sa att det här är din favorit."

Men Calliope tvivlade på Ericas ord. Under de senaste tre åren hade Aaron bara ätit de frukostar Susanna gjorde. Hon trodde att Erica skulle stanna och bli den nya fru Abbott, men Aaron hade skickat iväg henne i går kväll.

Aaron beordrade utan tålamod, "Släng allt. Gör inte det här igen!"

Han var nära att säga "fru Abbott" men hejdade sig. Han brukade tycka att Susanna var irriterande, men nu kände han sig lite vilsen utan henne.