Kapitel fem - Telefonsamtal vid midnatt
Asher
Det var efter midnatt, och jag var fortfarande ute med mina vänner. Ja, det hade varit en rolig kväll, men nu var jag redo att åka hem. Jag har fått allt jag behöver ikväll, en drink, en cigarett och sex, det är allt jag behöver för att vara nöjd.
"Jag drar hem, ni får njuta av resten av natten," sa jag, reste mig upp och vinglade lite.
Jag kanske hade druckit lite för mycket.
"Kommer du klara dig hem?" skrattade min kompis Simon.
"Jag klarar mig, vi ses imorgon," sa jag och började gå.
Jag gick bara några steg innan jag bestämde mig för att jag inte orkade gå hela vägen. Jag skulle ta en taxi hem. Jag tog fram min mobil för att ringa en taxi men såg då Farrahs namn i min samtalslista och log. Jag tror jag ringer henne först. Jag har en känsla av att hon sover, men jag ska försöka och se om hon svarar. Om hon gör det, ska jag använda all min charm och se om hon kan hämta mig.
Jag tryckte på ringknappen, telefonen ringde en, två, tre gånger och sedan svarade hon.
"Hej," stönade hon.
Jag tror jag väckte henne. Nåväl, hon är vaken nu, jag chansar.
"Hej, sötnos, väckte jag dig?" frågade jag.
"Ja," sa hon, "Är allt okej?" lade hon till.
"Förlåt," sa jag, men jag var inte riktigt ledsen, "Ja, allt är okej, men jag kanske är lite strandsatt. Jag skulle gå hem, men jag har druckit för mycket, och jag tänkte ringa en taxi men insåg att jag inte hade tillräckligt med pengar," lade jag till.
Det var en ren lögn. Jag har alltid pengar.
"Och vad kan jag göra åt det?" frågade hon.
"Finns det någon chans att du kan hämta mig? Jag vet att det är sent, men jag behöver komma hem," sa jag.
"Jag kan inte, mina föräldrar skulle döda mig om jag gick ut vid den här tiden," sa hon, och lät chockad över att jag ens frågade.
Jag skrattade till ett ögonblick.
"De behöver inte veta, smyg ut," sa jag, "Snälla, Farrah? Jag skulle inte fråga om jag inte behövde," lade jag till och försökte låta ledsen.
Ja, jag försökte få henne att tycka synd om mig för hon verkade vara typen som det skulle funka på. Det var ett skitstöveldrag, jag vet, men jag var en skitstövel, det är ingen hemlighet.
"Vad med dina vänner? Kan inte någon av dem ta dig?" suckade hon.
"De är alla fulla," sa jag, "Jag tror inte att de ska köra berusade vore en bra idé. Snälla, Farrah, jag är skyldig dig en," lade jag till med min sötaste ton.
Farrah blev tyst på andra sidan, och jag trodde att hon hade lagt på eller somnat om.
"Okej, jag kommer snart, men om jag blir upptäckt och får utegångsförbud är det ditt fel," sa hon irriterat, "Är du på samma ställe där jag släppte av dig?" lade hon till.
"Ja," sa jag och log för mig själv.
"Okej, vi ses snart," sa hon och lade på.
Jag tror att Farrah snart kommer att vara som lera i mina händer, och det passar mig bra. Det skulle göra det lättare för mig att få vad jag vill. Det skulle göra det lättare för mig att förföra den goda flickan, åtminstone lite. Jag lekte med min mobil tills hon kom. Jag vet inte var hon bor, vilket betyder att jag inte vet hur lång tid det kommer ta. Jag satte mig ner på trottoaren och väntade på henne.
Ungefär tio minuter senare hörde jag en bil komma i min riktning och såg sedan strålkastarna. Jag reste mig upp och blev glad när bilen svängde in, och jag insåg att det var Farrah. Det gick snabbare än jag trodde; hon måste bo ganska nära. Jag hoppade in i passagerarsätet och vände mig mot henne.
"Hej, prinsessa, tack för att du gör det här," log jag.
Farrah såg inte särskilt glad ut när hon vände sig mot mig.
"Kalla mig inte prinsessa just nu," sa hon.
Åh, hon har en kaxig sida. Jag gillar det.
"Vad ville du att jag skulle göra? Sova i parken?" tjurade jag.
"Självklart inte, men jag är säker på att du kunde ha fått någon annan att hämta dig," sa hon och skakade på huvudet.
Jag sträckte mig över och lade min hand på hennes knä.
"Har du någonsin tänkt att jag kanske bara använde det som en ursäkt för att träffa dig, lilla gumman?" sa jag med ett flin.
"Nej, för det var inte alls så," sa hon, "Du ringde mig bara för att du inte hade någon annan, så försök inte lura mig, Asher," la hon till och himlade med ögonen.
Det var något roligt med att höra henne svära. Jag vet inte varför, kanske för att jag inte tror att hon gör det särskilt ofta.
"Påminn mig om att aldrig störa dig när du sover. Du blir grinig, verkar det som," sa jag.
"Vill du gå hem?" fräste hon åt mig.
"Om jag ville det, skulle jag inte ha ringt," sa jag sarkastiskt.
Hon gav mig en mordisk blick och startade bilen. Jag berättade min adress för henne, och hon satte igång utan att prata med mig om hon inte behövde veta vart hon skulle härnäst. Jag höll tyst, ville inte reta upp henne. Jag är lite rädd för henne nu. Jag tror att om jag säger fel sak kan hon slå mig.
Tystnaden låg mellan oss under resten av resan, tills vi stannade utanför mitt hus. Huset var mörkt. Min mormor skulle sova. Hon gick alltid och lade sig vid tio.
"Jag är ledsen att jag väckte dig," sa jag.
"Jag är ledsen att jag har betett mig som en bitch," sa hon och tittade på mig.
"Nej, det är okej, även om jag aldrig förväntade mig att du skulle ha en så tuff sida," skrattade jag, "Jag antar att dina föräldrar aldrig tog dig?" la jag till.
"Om de gjorde det, skulle jag inte vara här," skrattade hon.
"Det är sant," sa jag, "Vill du komma in en stund?" la jag till.
"Nej, det är redan sent nog, jag måste hem," sa hon, "Behöver du skjuts till skolan imorgon?" la hon till.
"Ja, gärna, om det inte är till besvär," sa jag.
"Inte alls, jag bor bara några gator bort," sa hon.
Hmm, jag undrar vilken gata hon bor på. Jag måste ta reda på det, för jag kan dra nytta av att ha henne så nära.
"Tack då," log jag.
Jag ville luta mig över och kyssa henne och se hur hon skulle reagera, men jag tror det är för tidigt för det. Jag väntar lite med det. Jag vill inte gå för fort fram och få henne att dra sig undan, för då skulle hela min plan gå i stöpet!
"Godnatt, Farrah, och tack," sa jag och kysste hennes kind.
"Inget problem, bara gör det inte till en vana," fnittrade hon och rodnade.
"Jag ska försöka låta bli," sa jag med ett flin, "Är du säker på att du inte vill komma in en stund?" la jag till.
"Positivt, godnatt, Asher," log hon.
Jag steg ur bilen och bad henne skicka ett sms när hon kom hem. Jag smög mig in, ville inte väcka min mormor. Ja, jag var en skitstövel mot resten av världen, men inte mot min mormor, den kvinnan var den vackraste själen man kunde möta. Även med allt jag gör, dömer hon mig aldrig och skulle göra vad som helst för mig. Jag älskade henne mycket. Jag har svårt att tro att min så kallade pappa har samma blod som min mormor. Han var en vidrig människa och gav min mormor ett helvete. Jag var glad när han försvann, för sättet han behandlade henne var hemskt. Vi hade det bättre utan honom.
Jag kom till mitt rum, klädde av mig och kröp ner i sängen. Så fort jag lade mig ner, pep min telefon till med ett sms.
Farrah: Hej, nu är jag hemma. Vi ses imorgon. Godnatt X
Hmm, en puss, det är något. Jag log och skickade ett svar.
Asher: Skönt att du kom hem säkert. Godnatt, vackra. Vi ses imorgon X
Hon skickade inget mer efter det, och jag lät det vara. Jag skulle ändå se henne på morgonen. Jag kan fortsätta med min plan imorgon.