Kapitel 9
Efter att ha övervägt de tre alternativen igen, bestämde sig Agnes.
Vädret i Lumina City var dystert på dagen för halvmaran. I sina officiella maratontröjor värmde Agnes och Justin upp sina vrister och handleder vid startlinjen.
När de såg den tidigare internationella maraton-tvåan dyka upp på banan blev de helt chockade. Grace hade verkligen lurat dem den här gången! Agnes hade gått rakt in i hennes fälla!
Agnes kunde inte låta bli att bita ihop tänderna och förbanna Grace inombords.
Justin svor, med händerna på höfterna, "Förbannade Grace, att hon skulle ställa till det så här. Hon behöver verkligen en läxa. Vänta bara. Hon kommer att ångra sig!"
Agnes tog ett djupt andetag och sa ingenting för hon var också riktigt förbannad, förbannad på sig själv.
Alla förstod vad som pågick, och utan att säga mycket klappade Bella henne uppmuntrande på axeln, "Agnes, pressa dig inte för hårt i maran. Om du verkligen inte kan fortsätta, stanna bara. I värsta fall, lås in herr Perez på sitt kontor!"
Graces tre alternativ var alla värdelösa. Det första, att förklara sin kärlek för Austin, var helt uteslutet! Det tredje alternativet var också ute. För tillfället var det bäst att inte störa Leopold. Så det fick bli det andra alternativet!
Men Ethan var inte heller någon man skulle bråka med! När Bella tänkte på detta kunde hon inte låta bli att förbanna Grace för de usla valen!
Agnes kramade henne tillbaka, "Oroa dig inte, jag har vunnit flera långdistanslopp. Även om jag aldrig har sprungit en halvmara har jag gjort tre och sex mil tidigare. Jag ger mig inte så lätt! Dessutom tänker jag inte förlora mot Grace!"
Grace ville att hon skulle skämma ut sig på alla möjliga sätt, men hon skulle vinna det här loppet istället!
"Agnes, du är min hjälte. Jag tror på dig!" sa Clara och såg upp till henne och mindes alla sportpriser Agnes hade vunnit.
Agnes svarade med en lekfull luftkyss, "Jag tror också på mig själv. Nu kör vi! Loppet ska precis börja!"
"Ja!" sa Clara.
Den här halvmaran hade över sex tusen deltagare, femhundra volontärer och elever från närliggande skolor som kom för att heja på sina klasskamrater.
Banans sidor var fyllda av människor, från fans av OS-mästaren som sköt startskottet till fans av kändisarna som dök upp för att stötta, och även fans av maraton-tvåan.
Halvmaratonets representant höll redan på med ett tal på scenen. "Mina damer och herrar, god morgon. I denna vackra årstid med den gyllene vinden och det behagliga landskapet samlas vi i den vackra Lumina City..."
När Agnes lyssnade på det sövande talet var hon på väg att nicka till när en visselpipa äntligen ljöd framifrån. Alla piggnade till, och jubel bröt ut från båda sidor av banan. Plötsligt hörde Agnes en massa människor ropa hennes namn. "Agnes, kör! Kör!"
Hon ställde sig på tå och tittade sig omkring, förvånad över att se ett dussin klasskamrater från Klass 22 som hejade på henne.
Bredvid henne såg Justin lite chockad ut och slängde avslappnat armen runt hennes axel, "De går verkligen all in för att få oss att känna oss speciella."
Clara tog ett djupt andetag och avslöjade sanningen, "Självklart! Med Jeremy, klassens ordförande, och Justin, rikemanssonen, som samlar trupperna, hur skulle ingen kunna dyka upp?"
Jeremy och Justin hade organiserat folket för att heja på Agnes!
Innan Agnes ens hann reagera, började Justin ropa, "Clara, kan vi hålla det hemligt lite längre?"
Agnes blev rörd och road av Justin och klappade Justin och Jeremys armar, "Tack! Jag ska verkligen göra mitt bästa och inte svika er!"
Jeremy skakade på huvudet, "Agnes, stressa inte för mycket. Vi är bara här för utmaningen. Även om vi förlorar, följer vi med dig och bekänner kärlek för Austin eller låser in Mr. Perez på hans kontor!" När det gällde det tredje alternativet, med tanke på Agnes tidigare konflikter med Leopold, ville han inte ens tänka på det.
"Okej, okej! Det är en deal; vi går och bekänner vår kärlek för Austin tillsammans!" Agnes kände sig så lyckligt lottad att ha dem!
Bella fick plötsligt en idé, "Agnes, varför tar du inte med dig Justin och Jeremy? Kanske faller Austin för en av dem och ignorerar dig helt!"
Flickorna brast ut i skratt, och Jeremy och Justin gick i perfekt synkronisering mot Bella och höjde sina nävar. Mitt i Bellas skrik avfyrades startskottet, och de andra deltagarna försvann genast in i den virvlande folkmassan.
Clara var den första att komma till sans, "Spring! Vi är de enda kvar!"
Bella sprang iväg, jagad av den sorglösa Justin. "Vågar du smida ränker mot mig, Bella. Du borde springa snabbare, annars om jag fångar dig, får du betala!"
Agnes drog i Justins tröja, "Gå inte ut för hårt i början, rusa inte." Det största misstaget i långdistanslöpning var att börja för snabbt.
En halvtimme senare flåsade många och gick snabbt på stället.
I skolans VIP-lounge satt Leopold på soffan och rökte. Inte långt därifrån sände en stor skärm maratonet live.
Dennis Carter frågade, "Kan projektet Lumina City International Marathon Design Contest godkännas, Mr. Neville?" Som maratonets sponsor var Leopolds tunna läppar hårt sammanpressade.
Dennis Carter, killen bredvid honom, avslutade sin rapport med huvudet nedböjt men fick inget annat än tystnad ett tag.
Han tittade upp, förbryllad, på Leopold. Cigaretter i Leopolds hand var bara en fimp nu, men han verkade inte bry sig. Hans ögon var fastklistrade vid skärmen. Dennis följde hans blick och såg att maratonledaren var en tjej.
Hon sprang som ett proffs, klädd i en grön T-shirt och ZL Groups sneakers. Hon svettades floder, och hennes ansikte var rött som en tomat. Man fick lust att nypa de kinderna.
"Säg det där igen!" Leopold, som hade skiftat sitt fokus tillbaka, öppnade filen och dök ner i arbetet.
En timme och tio minuter senare sprang Agnes förbi den tidigare maraton-tvåan och tog förstaplatsen igen! Hennes hastighet ökade hypen kring henne.
Folk från Ekonomi- och Managementskolan började ropa, "Agnes, du är bäst! Kör hårt!" Även de som inte kunde se henne men hörde att hon ledde stämde in. Jublet var öronbedövande.