Read with BonusRead with Bonus

Kapitel 187 Slutligen grät hon okontrollerat i hans armar

Celeste kände sig nere. Hon ville muntra upp honom men visste inte var hon skulle börja.

Tiden läker inte alla sår. Vissa sår är som dolda taggar; de syns inte, men de varar inombords.

Henry bad Celeste att gå först, han behövde lite tid för sig själv.

När kontoret var tomt, tände han en cigarett...