Kapitel 8
[Owen POV]
Amelia ser så vacker ut ikväll, och jag kan inte fatta att hon är min partner. Jag kunde inte ha önskat mig en mer perfekt partner, för hon är långt bortom allt jag kunde tänka mig att önska. Hon är bara perfekt! Jag vet att om någon hörde mig säga detta skulle jag bli retad i åratal, men när jag ser henne kan jag inte låta bli att tänka så här. Jag är bara förundrad över henne varje gång vi är tillsammans. Jag önskar att jag kunde berätta det för henne, men jag kommer att göra det varje dag så snart jag är säker på att det inte skrämmer bort henne. Bilfärden börjar så tyst, och jag vill bryta tystnaden men är osäker på om jag kanske pratar för mycket när vi är tillsammans, så jag bestämmer mig för att vara tyst.
Jag erbjuder henne att spela lite av sin musik och blir så glad över att höra hennes reaktion. Jag hade aldrig sett henne visa så mycket känsla tidigare, och det lilla glädjetjutet hon gav ifrån sig måste vara det sötaste någonsin. Hon verkade generad över vad hon gjorde, men jag älskade det, jag känner att hon öppnar upp sig mer. Sedan börjar jag höra låtens texter som hon spelar. Melodin är vacker men sorglig. Texterna handlar om hjärtesorg, och jag kan inte låta bli att undra vad som fick henne att vilja höra en sådan låt. Jag menar, det är en fin låt och sångaren har en bra röst, men är det anledningen eller är det för att hon kan relatera till vad låten handlar om. Känner hon sig hjärtekrossad? Eller tror hon att jag kommer att krossa hennes hjärta? Jag vill inte snoka men jag vill vara säker på att jag inte har gjort något som får henne att tro att jag skulle skada henne.
"Kan jag fråga varför den låten är din favorit?" frågar jag henne.
Hon verkar nervös och pillar med sina händer, kanske borde jag inte ha frågat.
"Jag brukar lyssna på musik baserat på mitt humör. Jag antar att jag har varit lite ledsen på sistone." svarar hon och tittar ner på sina händer.
Så hon är ledsen och hjärtekrossad? Om den här låten är hennes favorit just nu måste hon vara ledsen även nu. Är hon inte glad att hon träffade mig? Gör jag henne ledsen? Samuel börjar gnälla vid tanken på att vår partner är ledsen över att ha träffat oss. Jag vill fråga henne, men innan jag hinner börjar hon tala igen.
"Jag menar, jag var ledsen innan jag kom hit, och ja, träffade dig." säger hon mjukt.
Vad?! Jag gör henne glad då? Hon är glad att hon träffade mig? Jag kan inte tro detta! Jag kan inte hålla mig längre och jag sträcker ut handen och tar hennes hand. Jag är så glad, och jag måste vara närmare henne. Hon rodnar nu vilket bara får mig att krama hennes hand hårdare för jag vill verkligen att hon ska veta hur glad jag är. Jag vill säga så många saker till henne, men kanske kan jag dela en låt med henne som säger allt jag känner.
"Kan jag spela en låt för dig?" frågar jag henne försiktigt.
Hennes ansikte lyser upp och hon ler mot mig.
"Det skulle jag vilja!" säger hon glatt.
När vi kommer till ett rödljus ger hon mig sin telefon och jag letar efter en låt som säger allt jag känner för henne! Jag hoppas att det inte kommer för starkt men kanske kan jag på detta sätt berätta för henne på ett sätt som hon känner sig mer bekväm med.
"Du säger att du kommer ner om fem
Doften av din parfym
Svänger nerför trappan
Du fixar ditt hår som du brukar
Jag vet att jag kommer vara ett vrak
Sekunden jag ser dig
Du kommer inte bli förvånad
Det händer varje gång
Det är inget nytt
Det är alltid en kväll som ikväll
Jag tackar Gud att du kan läsa mina tankar
För när du tittar på mig med de där ögonen
Jag är mållös
Stirrar på dig, stående där i den där klänningen
Vad det gör med mig, är ingen hemlighet
För att titta på dig är allt jag kan göra
Och jag är mållös
Du vet redan att du är min svaghet
Efter all denna tid är jag lika nervös
Varje gång du går in i rummet
Jag är mållös
Det började när du sa hej
Gjorde bara något med mig
Och jag har varit i ett töcken
Sedan den dag vi möttes
Du tar andan ur mina lungor
Kan inte ens kämpa emot
Och alla orden ur min mun utan att ens försöka
Och jag är mållös
Stirrar på dig, stående där i den där klänningen
Vad det gör med mig, är ingen hemlighet
För att titta på dig är allt jag kan göra
Hon lyssnade noga och kastade en blick på henne för att se hennes reaktion. Hon verkade lyssna uppmärksamt på texten, och när låten tog slut såg det ut som om hon hade tårar i ögonen.
"Bra! Du fick henne att gråta!" säger Samuel argt till mig.
"Jag visste inte att hon skulle gråta!" sa jag försvarandes.
"Jag är så ledsen, Amelia; jag menade inte att få dig att gråta!" säger jag snabbt.
Instinktivt lägger jag armen om henne och drar henne mot mig och kramar henne så gott jag kan medan jag kör. Hon stelnar till i min famn, troligen för att hon inte förväntade sig att jag skulle ta tag i henne så, och jag ångrar mig genast och släpper henne.
"Förlåt," säger jag klumpigt.
Hon flyttar sig bara lite och tittar upp på mig men säger inget. Jag är rädd för att titta tillbaka på henne, jag är säker på att hon är arg på mig nu. Jag har gått för långt och jag är säker på att hon inte är nöjd. Jag mår illa nu, jag tror jag har förstört vår dejt genom att vara för framfusig.
"Menar du orden i den där låten?" frågar hon mjukt.
Jag blir förvånad över hennes fråga och ger henne en snabb förvirrad blick men ersätter den snabbt med ett uppriktigt uttryck.
"Såklart jag gör!" säger jag helhjärtat.
"Det är verkligen fint. Tack!" säger hon innan hon flyttar sig närmare och tar min hand i sin och flätar samman våra fingrar. Hon ger mig ett sött leende och vänder sig för att titta ut genom fönstret igen.
Jag kan inte hindra det stora leendet som sprider sig över mitt ansikte och försöker dölja det men jag är så glad att jag bara inte kan.
"Kanske låter hon oss kyssa henne efter vår dejt!" säger Samuel slugt.
"Ta det lugnt Sam, låt oss bara vara glada med hur saker och ting är just nu. Hon kanske inte är redo för det än," påminner jag honom om hur blyg hon är.
"Om hon fortsätter komma närmare kan jag inte lova att jag kan hålla mig länge," säger Samuel.
Jag måste vara försiktig så att jag inte tappar kontrollen och låter honom ta över om han redan är så här upphetsad och det bara är vår första dejt. Det hjälper inte att han säger att Amelias varg verkligen vill att vi ska kyssa henne också. Vi kommer äntligen fram till restaurangen och jag släpper motvilligt hennes hand för att skynda mig ut och öppna hennes dörr. Hon hade redan börjat öppna dörren när jag kom fram, så jag höll den öppen och stängde den efter att hon klivit ut. Hon väntar på mig och vänder sig om för att le mot mig. Jag ler tillbaka och lyfter min hand och erbjuder henne att ta den, och det gör hon.
Vi går hand i hand tillsammans in i restaurangen, och hon rör sig närmare mig och lägger sin andra hand runt min överarm. Samuel ylar så högt att jag knappt kan prata över honom för att säga åt honom att hålla tyst så jag kan koncentrera mig. Väl inne ler tjejen vid ingången mot oss och hälsar innan hon leder oss till en bås längst bort från middagsgästerna. Jag hade ringt i förväg för att se till att vi satt så privat som möjligt så Amelia skulle känna sig bekväm. Jag är glad att jag gjorde det för jag ville verkligen bara vara ensam med henne utan att folk tittade på oss.
När vi når båset tvekar vi osäkert, inte säkra på hur vi ska sitta. Ska vi sitta mittemot varandra eller på samma sida? Jag skulle älska att sitta bredvid henne men kanske är det inte det mest praktiska alternativet. Till slut sätter sig Amelia och jag bestämmer mig för att sätta mig mittemot henne. På det sättet kan jag åtminstone se hennes vackra ansikte bättre, vilket är en vinst! Vi utbyter blyga blickar och leenden innan vi blir avbrutna.