Mer Än Mig

Kapitel 4

[Amelias perspektiv]

Jag vaknade nästa morgon utan att inse att jag hade somnat. Jag hade fortfarande på mig min svarta outfit från dagen innan. Jag satte mig upp långsamt och kände hur mitt huvud bultade, jag antar att det är vad som händer när man gråter sig till sömns. Jag vet inte varför jag redan kände mig hjärtekrossad innan jag ens visste säkert att min partner kanske skulle avvisa mig, men det var så svårt att tro att jag kunde leva upp till någons förväntningar på en partner. Jag reste mig och gick långsamt till badrummet, tände ljuset och kastade en blick på mitt utseende i spegeln. Mina ögon var fortfarande svullna och röda. Så attraktivt, eller hur?

Jag klädde av mig och hoppade in i duschen. Värmen från vattnet smälte bort en del av spänningen jag kände, och jag stod bara under vattenflödet en kort stund. Jag kände mig mer avslappnad när jag hörde ljudet av vattnet som slog mot duschens botten. Jag tvättade mig med min favoritduschgel, doften av söt ärta! Jag löddrade mitt hår med mitt slätande schampo och balsam, doft av honung och vanilj. När jag äntligen var ren och avslappnad klev jag ut, tog min favorithandduk som var supermjuk och började torka mig.

Jag började fixa mitt hår, fönade det, och dolde mina svullna ögon under lite concealer och mörk skugga. Jag gick till min garderob och stod och försökte bestämma vad jag skulle ha på mig, jag hade fortfarande glömt att fråga Harper vad klädkoden var. Medan jag funderade över mina alternativ plingade min telefon till. Jag gick över till sängen där jag hade lämnat den kvällen innan och vände den för att se ett sms. Ett sms från Owen. Jag kände hur mitt hjärta sjönk till magen och min hals kändes trång. Det var bara ett sms men det skickade mig i panik direkt. Jag stod frusen ett ögonblick och funderade på om jag skulle öppna det.

‘Öppna det din tok, det är från vår partner!’ sa Anaya plötsligt vaken.

‘Jag ska, om en minut.’ svarade jag.

‘Det är bara ett sms Mia, det kommer inte bita!’ Hon retar mig.

‘Jag vet det! Låt mig vara!’ snäste jag tillbaka.

Jag tog ett djupt andetag innan jag låste upp min telefon och öppnade meddelandet, tog ännu ett djupt andetag.

MEDDELANDE:

Owen: God morgon Amelia, jag hoppas du sovit gott. Jag hoppas det är okej att jag skriver till dig! Hur mår du? Ska du jobba idag?

(djupt andetag)

Amelia: God morgon Owen, jag sov bra och ja, jag ska jobba på kaféet idag. Hur mår du?

Owen: Jag är glad att du sov gott. Jag mår bra, lite upptagen eftersom vi har ett speciellt evenemang på fredag.

Amelia: åh, ja Liam min bror nämnde det.

Owen: Liam Miller är din bror?

Amelia: Mhm, ja det är han!

Owen: Wow! Vilket sammanträffande! Vi har blivit väldigt nära vänner sedan han kom hit. Han nämnde en syster, men jag visste inte att det var du.

Amelia: Ja, jag tror att han ville presentera mig för alla på fredag. Så det kan vara därför han inte nämnde mig mycket.

Owen: Så du kommer att besöka flocken på fredag?

Amelia: Jag funderade fortfarande men jag tror att eftersom vi är partners borde jag träffa alla.

Owen: Det vore fantastiskt om du kunde. Alla är väldigt välkomnande och snälla här!

Amelia: Det är vad min bror också sa, jag är glad att han hittade en så underbar flock.

Owen: Ja, han har anpassat sig väl och har lärt sig mycket sedan han varit hos oss, och naturligtvis träffat Olivia.

Amelia: Olivia är så söt och har varit så snäll mot mig, och vi har blivit väldigt nära. Jag är verkligen glad att vara nära nu så jag kan träffa henne mer. Hon är systern jag aldrig hade!

Owen: Det låter verkligen bra! Så, Amelia, jag undrade om det skulle vara okej om jag tittade förbi idag så vi kan prata igen. Skulle du ha tid för ett kort besök? Om du har tid, förstås.

Amelia: Åh, ja, okej! Om vi inte är för upptagna har jag en rast runt 11, hur vore det då? Eller så slutar jag klockan 19.

Owen: Jag kan komma vid 11, skulle det funka?

Amelia: Absolut.

Owen: Okej, då ses vi då, Amelia!

Amelia: Okej, vi ses då. Hejdå Owen.

{SLUT PÅ MEDDELANDE}

Jag andades ut nervöst och mitt hjärta slog fortfarande i hundra, men jag kunde inte hindra leendet som formades i mungipan. Våra meddelanden var inget speciellt, men att bara prata med Owen så här gjorde mig fortfarande nervös och fick mig att rodna kraftigt. Jag kunde bara hoppas att jag kan kontrollera min nervositet bättre i person den här gången.

[OWENS PERSPEKTIV]

Hur kan någon vara så söt i textmeddelanden, men det verkar som att allt Amelia gör är gulligt. Hon är så blyg och försiktig i allt, och rodnar vid minsta komplimang. Jag känner mig skyldig för att göra henne så obekväm, men att hålla tillbaka och inte berätta för henne varje dag hur vacker hon är, är inget jag planerar att göra. Hon är verkligen den vackraste tjejen jag någonsin sett. Jag vet inte om det bara är för att vi är själsfränder, men ingen annan tjej kommer i närheten av henne.

"Winny! Var är du?" En röst bryter mina tankar.

"Jag bad dig sluta kalla mig det, Leah." Jag säger till min syster på skämtsamt sätt.

"Jag vet att du gjorde det, men jag sa aldrig att jag skulle!" Säger hon och hoppar in i mitt rum och sätter sig bredvid mig.

"Jag är ganska säker på att det är jag som får bestämma, eftersom jag är äldre." Jag svarar.

"Åh kom igen Winny, det är ett kärleksfullt smeknamn för min bästa bror!" Säger hon med ett fånigt leende.

"Jag är din enda bror." Säger jag och rullar med ögonen.

"Precis, så jag måste visa min kärlek ännu mer!" Leah gnäller.

Jag vet att det inte är någon idé att argumentera med henne om detta och bestämmer mig för att ge upp, åtminstone för idag.

"Så är det sant att du har hittat din själsfrände?!" Säger hon nästan skrikande.

"Herregud Leah, hur kan ett sådant ljud komma ut ur dig? Du är en varg, det där höga ljudet är inte naturligt." Säger jag och täcker öronen och rynkar på näsan av irritation.

"Åh förlåt! Jag är bara så exalterad! Så, vad heter hon? Är hon söt? Hur gammal är hon? Varför har du inte tagit hit henne för att träffa oss? När ska hon flytta hit?" Leah säger nästan utan att andas.

"Leah lugna dig! Okej? Du kommer att få träffa henne snart, och som jag sa till mamma, hon är blyg, och jag vill inte överväldiga henne. Du och mamma tillsammans skulle skrämma bort henne, så jag vill introducera alla för henne långsamt. Dessutom träffade jag henne bara igår, så jag vill spendera mer tid med henne innan jag introducerar er för henne!" Säger jag och går mot min garderob för att byta om. "Nu ut så jag kan byta om!"

"Åh! Okej, men så fort hon kommer hit gör jag henne till min nya bästa vän!" Säger min syster och hoppar ut ur rummet.

Ibland verkar det inte som att hon faktiskt är 17 nu, särskilt när hon hoppar runt så där. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hur omogen hon ibland var, men det påminde mig bara om hur oskyldig hon fortfarande var. Jag hade fortfarande tid innan jag skulle träffa Amelia, så jag bestämde mig för att nu kanske är en bra tid att träffa Liam och låta honom veta vad som pågår. Inte säker på hur han kommer att känna när han får veta att hans bästa vän och hans syster är själsfränder. Jag hoppas verkligen att han inte blir för arg!

Efter att jag hade gjort mig i ordning tog jag ett sista djupt andetag innan jag gick ut ur mitt rum. Jag gick nerför korridoren och kunde redan höra sorlet från alla vid frukosten. Bara några få av oss bodde i det här huvudhuset, medan det fanns ett annat där flera fler av flockmedlemmarna bodde, men de flesta kom hit för att njuta av frukost med Alfan och Luna. Självklart är alla alltid välkomna och mina föräldrar är alltid glada över att ha ett kök fullt av vår flock. När jag tog det sista steget kunde jag inte låta bli att le när jag såg alla skratta och le och bara njuta av sin tid tillsammans. Jag älskade att vara med flockmedlemmarna på det här sättet, det fick det att kännas som en underbar stor familj.

Jag har alltid älskat dessa stunder när vi alla är tillsammans, men sedan smög sig en tanke in i mitt sinne. Amelia verkar blyg och nervös. Tänk om något sådant här skulle få henne att känna sig överväldigad? Jag skulle aldrig vilja att hon kände sig obekväm och rädd för vår flocks storlek. Men hon skulle bli Luna en dag! Det kanske också är för mycket för henne, men hon är min partner och jag kan inte förlora henne. Kanske är det dags att bygga mitt eget hus på egendomen. Dags att ringa byggmästaren! Men först måste jag besöka Liam och Olivia, så jag lämnar den stimmiga matsalen och tar den korta promenaden till Liam och Olivias hus.

Det hade byggts flera nya små hus på egendomen nu när så många av våra medlemmar äntligen hade träffat sina partners, och några hade valt att bo utanför flockhuset. Liam hade ursprungligen valt det lilla huset för att han skulle ha ett extra rum för sin syster, men det verkade som om hon inte riktigt var redo för det än. Även om jag önskade att hon skulle vilja bo hos mig, kanske hon skulle känna sig bättre om hon stannade hos sin bror ett tag om hon går med på att flytta till flockens egendom.

Promenaden till Liams hus är kort och snart knackade jag på deras dörr.

"Hej Alfa!" säger Liam när han öppnar dörren och ser Owen.

"Inte Alfa än, Li!" säger jag och går förbi honom och in.

"Åh hej Owen! Vad för dig hit?" frågar Olivia medan hon ställer fram det sista av deras frukost på matbordet.

"Förlåt att jag dyker upp oväntat, men jag har något jag vill prata med dig om, Liam." säger jag och känner nervositeten växa.

"Åh okej, visst! Vad gäller det?" frågar Liam.

"Nå, igår stannade jag till vid ett café som jag verkligen gillar och jag träffade någon. Hon är min partner." börjar jag och pausar för att försöka bedöma deras reaktion hittills.

De tittar på varandra ett ögonblick men svarar inte, så jag fortsätter.

"Som jag sa, jag träffade min partner och hon jobbar där. Hon heter Amelia, och jag fick veta att Liam, hon är din syster." säger jag nästan utan att få luft bara för att få ur mig orden.

Återigen tittar Olivia och Liam på varandra och sedan ser de tillbaka på mig och försöker dölja sina känslor för nyheten.

"Jag är ledsen, Liam, om detta gör saker och ting besvärliga för oss som vänner! Jag svär att jag inte visste att hon var din syster när jag träffade henne. Du har blivit en god vän till mig och en av våra bästa krigare, jag skulle hata om saker förstördes på grund av denna nyhet." säger jag och känner paniken stiga.

Sedan brister de båda ut i skratt, och jag sitter där lite förvirrad över deras reaktion.

"Åh Owen, oroa dig inte! Vi fick reda på det igår kväll när vi pratade med Mimi. Hon berättade allt om när ni träffades," säger Olivia leende.

"Ja, hon berättade för oss och vi såg till att låta henne veta att du är en bra kille." Liam lägger till och klappar mig på axeln. "Men hon vet inte att du är nästa alfa, och jag tror det är en bra idé att du berättar det för henne snart."

Just det, nästa alfa...

"Sa hon något mer om att träffa mig?" frågar jag blygt.

"Hon nämnde inte mycket, men det finns några saker jag borde förklara om min syster." säger Liam med en allvarligare ton.

"Som vad?" frågar jag nervöst.

"Nåväl, jag berättade lite om hur vi växte upp. Min mamma visste inte mycket om varulvar och hon gillade inte att prata om det alls. Hon hatade ordet efter att vår pappa lämnade oss. Hon kallade i princip alla varulvar för monster och fick min syster att känna sig som om hon borde skämmas för vad hon är. Jag lyssnade aldrig på henne och så fort jag kunde lämnade jag, men Mia var fast där i ytterligare två år och fick stå ut med att våra föräldrar tryckte ner henne och fick henne att känna sig fullständigt värdelös. Hon var så rädd för att göra dem besvikna eller hamna i trubbel bara för att vara sig själv att hon aldrig ens har skiftat innan. Hon är känslig eftersom hon känner sig på helspänn runt människor, vilket gör henne blyg och tyst ibland. Hon är rädd för att öppna sig, och hon har lite självförtroende. Du måste ta det lugnt med henne, annars kommer hon att dra sig tillbaka och stänga dig ute. Även nu tror hon förmodligen att det inte finns någon chans att hon är bra nog att vara någons partner." förklarar Liam.

"Jag skulle aldrig inte vilja ha henne! Varför skulle hon tro att hon inte var bra nog för mig? Det är inte sant, och jag kommer påminna henne varje dag om att hon är perfekt på alla sätt!" säger jag självsäkert.

"Owen, det är så fint, och jag är säker på att hon med tiden kommer att lita på dig och öppna sig för dig, bara ha tålamod med henne." säger Olivia och ger mig ett uppmuntrande leende.

"Jag tror att första steget skulle vara att ta henne hit och låta henne se hur nära flocken är. Jag hade planerat att ta henne på fredag, men eftersom hon inte vet att du kommer bli alfa kanske vi borde låta henne besöka innan dess. Och det vore bäst om du lät henne veta att du ska bli nästa alfa innan hon får reda på det på fredag. Det kommer ge henne lite tid att acceptera saker." föreslår Liam.

"Du har rätt, jag antar att det finns mycket jag behöver förklara för henne. Jag hoppas bara att det inte är för mycket för henne att få reda på att om hon accepterar mig som sin partner, så skulle hon bli nästa Luna." säger jag innan vi faller in i en bekväm tystnad.

"Hon är starkare än hon vet, hon behöver bara ditt tålamod och förtroende. När hon vet hur speciell hon är och tror på det, kommer hon bli den bästa Luna." säger Liam stolt.

"Du har rätt! Nåväl, jag antar att jag borde gå nu och träffa henne. Vi kom överens om att ses klockan 11!" säger jag och ler glatt och säger några snabba hejdå.

Även om jag precis hade träffat Amelia, drog något inom mig mig till henne. Jag ville vara med henne hela tiden, men jag visste att hon behövde tid. Det är bara något så välkomnande och tröstande med att vara runt henne och doften av hennes lukt. Det var också något annat med henne som jag inte kunde sätta fingret på, en aura eller känsla jag inte kunde lista ut vilken. Min varg hade också känt något om henne men det var svagt och svårt att peka ut. En sak är jag säker på, hon kommer bli den mest otroliga partner och Luna jag någonsin kunnat hoppas på. Nu behöver jag bara hitta ett sätt att få henne att tro på det.